Gott Nytt År!

Önskar alla mina läsare (om jag har några :P) ett riktigt gott nytt år!

Konserter

Jag började tänka idag på vilka artister/band som jag har sett live. Tänkte försöka minnas vilka jag har sett. Det är nog inte så märkvärdigt. Men för mig är det speciellt. Skulle även vilja gå och se Cesar Millan när han kommer till Hovet den 12 maj. Jag har inte hund, men jag är grymt förtjust i honom.
Här kommer en liten lista

*Michael Jackson 1997 Ullevi, Göteborg
*Limp Bizkit 2004 Hovet, Stockholm
(Skulle sett Ozzy Osborne 2004 men han bröt nacken och ställde in)
*Metallica 2004 Ullevi, Göteborg (Slipknot var förband)
*Nightwish 2004 Lisebergshallen, Göteborg (Lordi var förband)
*Nightwish 2005 Lisebergshallen, Göteborg
*Metallica 2007 Stockholm Stadion, Stockholm (HIM var förband)

Det är en liten del av vad jag varit på. Hade biljetter till Metallica i mars 2009 men dom ställde in. Sålde då mina biljetter.

Juldagen

Jag satt ensam hela julafton nästan. Mina nära och kära jobbade. Men sånt händer. Men jag, mamma och min moster firade igår, på juldagen. Vi åt exotisk bricka och det var så mysigt. Vi delade även julklappar. Jag fick bland annat

*Michael - Michael Jackson
*Datahögtalare
*Ett fint katthalsband från katts.se
*Badrock
*Pengar
*Kalender för 2011
*Eucerin body lotion och duscholja
*Fina saker till Zephyr
*Halsduk som mamma stickat m.m

Hade en bra dag. Hoppas ni haft en bra jul!

God Jul till er alla!

Jag önskar er alla en riktigt God Jul. Min Jul börjar egentligen inte förens imorgon då det blir en liten jul för mig med.

Ta hand om er!

Och så var det det där om sömnen

Vad jag blir trött på mig själv. Eller snarare min kropp för jag har inte valt det själv. Jag är trött på kvällen men kan inte somna utan mediciner. Jag får inte vilka mediciner som helst av min läkare vilket ju är tur, men ibland vill man bara få sova. Somnade vid ett, halv två inatt med hjälp av 2 propavan och 1 apodorm (nitrazepam) men vaknade igen vid sex och kunde inte somna om. Varför? Jag behöver verkligen sova. Jag måste få sova.
Skriver iaf sömndagbok nu inför besöket i Uppsala. Det här är ju mitt rätta jag, att jag inte får den sömn jag behöver. Och sömn är så viktigt för att man ska må bra.

Suck! Hoppas på lite fler timmars sömn inatt!

Snart jul

Bara några dagar kvar till julafton nu. Sista advent idag. Idag ska jag hem till mamma på adventsfika och sen ska jag lämna lite saker hos henne. Imorgon tar jag nämligen katten med mig till mamma så är vi där över jul och nyår.
Julafton blir jag dock ensam stora delar av dagen. Min mamma jobbar kväll, min moster jobbar kväll och min bror jobbar natt. Natt för hans del börjar redan vid 17 och så jobbar han 12 eller 13 timmar framåt. Så det blir inget firande på självaste julafton. Men däremot så firar jag, mamma och min moster på juldagen. Både moster och mamma jobbar dock först till 16.30.

Men jag hoppas att ni alla får en trevlig jul!

Allt på en gång...

Idag fick jag kallelse till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där ska jag genomgå en sömnutredning. Det är jättebra. MEN, den kommer pågå precis samtidigt som den neuropsykologiska utredningen. Jag ska på första besöket i Uppsala den 10/1 2011.
Först och främst hur ska jag hitta dit?! Akademiska hittar jag till, men här står det nå om Kronparken. Sen vet jag att senare i utredningen som kommer man troligen att läggas in under några dygn.
Jag vill ju det här. Men jag var inte beredd att det skulle bli så snart.

Nej, nu i ångesten ska jag ta mig ett bad.
Ta hand om er!

Neuropsykologisk utredning

För några år sedan gjorde jag en neuropsykiatrisk utredning. Frågeställningen var ADHD, ADD, Aspergers osv. Det enda dom kunde utesluta var aspergers, det andra var jag för sjuk för att utesluta helt. Diagnosen jag då fick var emotionell instabil personlighetsstörning och att jag hade en lätt uppmärksamhetsstörning.
Psykologen som gjorde utredningen sa att jag var välkommen tillbaka när jag var mer stabil psykiskt. Pratade med min läkare när jag var där i november att jag ville göra om den då jag tror att det är nå mer än "bara" emotionell instabil personlighetsstörning. Min läkare håller ju med mig, men samtidigt om jag får en diagnos typ ADD eller ADHD så kan jag inte få medicinering för det pga att jag äter MAO-hämmare. Det är inte medicin jag vill ha, jag vill förstå varför jag känner mig som jag gör. Det är det viktigaste för mig.
Ja iaf så igår damp det ner en kallelse i brevlådan. Och numera heter det neuropsykologisk utredning. Jag vet att jag har en jobbig tid framför mig med många tester, men det kan det vara värt.
Så i slutet av januari börjar jag.

Ta hand om er!

Terrordåd?

Jag kan inte annat än att tycka att det är obehagligt det som hänt i Stockholm. Jag är riktigt skrämd av det. Jag läste redan om det igår på aftonbladet via mobilen att det hade exploderat på 2 ställen i Sthlm och att 1 person hade dött.
Då stod det dock inget om självmordsbombare och terroristattacker. Det gör det dock idag, Säpo och TT hade en kort tid innan mottagit ett brev från självmordsbombaren. Tack och lov så var det "bara" 1 av hans sprängladdningar som exploderade. Vad hade hänt om det hade sprängts på Drottninggatan?
Jag tycker det är obehagligt. Trodde inte Sverige stod på terroristernas lista. Men det gör vi ju uppenbarligen.
Fy vad hemskt.

Min svägerska

Jag har en underbar svägerska. Eller ja, nu är hon ju tyvärr inte längre min svägerska direkt. Men för mig kommer hon alltid att vara det. Hon är guld värd. Kanske man ska säga till henne någon gång.
Tråkigt dock att det slutade som det gjorde mellan henne och min bror. Men förhållanden håller inte för evigt. Det tror jag inte något förhållande gör längre. Förr var det så att det för det mesta höll tills någon av dom dog. Men inte nu längre.

Ja det var väl vad jag ville ha sagt. Jag har en svägerska som är guld värd. Och underbara syskonbarn :)

Zephyr *080301

Det blev för tungt att skriva Musses historia. Men den kommer. Här har vi min ögonsten Zephyr. Hon är en underbar men bestämd liten dam. Godis är inte gott och blötmat är blä. Så jag har svårt att hitta nå mumsigt att ge henne. Hon är dock väldigt nöjd med sitt torrfoder så varför ändra på det?!
Hennes pappa är renrasig perser och mamman har norsk skogkatt i sig, men hon räknas ändå som huskatt :).
Så här har ni dom. Alla mina katter jag haft och nu har.

Ta hand om er!

Musse *000601 +100707

Min älskade Musse somnade in för gott för precis 5 månader sedan. Det var min allra första egna katt. Skriver om allt mer imorgon.

B12 brist

Just nu känner jag av min B12 brist så det bara skriker av det. Jag skulle varit på julpyssel ikväll, men jag har ingen energi. Jag orkar inte. Jag bara sover. Imorgon ska jag få sprutan igen. Dock 1 månad för tidigt. Men jag får söka efter jul. Jag orkar inte innan. Nu vill jag bara få tillbaka min energi. Det är inte mycket till energi, men så här vill jag inte ha det. Det är ett helvete. Jag sover och gråter. Men det är ju klassiska symtom på B12 brist.

Nu ska jag bada. Kanske skriver mer senare. Vi får se
Ta hand om er!

Ville *010811 +071204

Min älskade Ville. Köpt på Djurskyddet Västerås, Huskatten. Han var nummer 2 av mina egna katter. Jag hade redan Musse. Musse och Ville kom att älska varandra högt men tyvärr klarade inte Ville av flytten hit där jag bor nu.
Han var alltid lite känslig, lite rädd. Men åh så gosig. När jag flyttade hit så var han lite skyggare än vanligt. Efter ca 6 månader började fysiska symtom visa sig. Det var i början av sommaren 2007 som Ville började kräkas. Ingen visste varför. Jag fick Andapsin (magsårsmedicin) till honom och sen köpte jag specialfoder. Med detta så slutade kräkningarna. Jag gick över till vanligt foder igen och problemen startade åter. Det slutade med att han fick äta Hill's i/d mat resten av sitt liv. Han mådde ju bra på det.
Sen i augusti samma år började han kissa utanför lådan. Precis utanför. Aldrig någon annanstans. Jag gick återigen till veterinären men dom hittade inga fel. När jag väl fick ett urinprov (det är inte det lättaste att få av en katt, men jag lämnade Musse till mamma en helg så jag visste vems det var). Men det visade ingenting. Jag tog tillslut av locket på kattlådan och då började han gå på den igen. Han måste ha varit rädd.
Nu var äntligen allt frid och fröjd ända tills i november 2007. Ville hade knappt någon päls kvar. Helt plötsligt bara. Magen var kal likaså bakbenen. Vad händer? Bokade en ny tid till Djurkliniken och fick det den 4 december.
Jag gick hela den veckan innan och tänkte på att det kanske är dags. Kanske han ska få somna in?! Men pratade inte om det direkt.
Vi kom dit den 4:e. Min kusin var med. Dom tog lite prover och när veterinären kom tillbaka hade hon ett recept i handen. YES! tänkte jag det är en parasit. Men nejdå, receptet var på kortison ifall han hade klåda. Men dom hittade inget. Började prata med vet. om allt han hade var stress, och det var det säkerligen. Ville skulle få recept på kortison och lugnande. Men inte fan ska min älskade kisse behöva lugnande för att leva?! Nej, nej. Han ska inte behöva lida mer. Veterinären var helt med på noterna och det fanns tid till att göra det direkt, så efter att jag skrivit på papper att det var min katt och betalat. Så fick han 2 sprutor i magen. 2 direkt för att han var så lugn.
Jag tog sedan upp honom och han somnade in riktigt fort. Efter en stund kom vet. in igen och jag sa att det är slut nu. Hon lyssnade på han hjärta och han var borta. Så lugnt och fridfullt dog Ville i min famn vid 12 den 4 december 2007.

Älskad och saknad!

PS. Ville blev endast 6 år gammal och leker nog med "Brorsan" Musse.

Inaktivering

Jag har valt att inaktivera mitt konto hos Facebook. Anledningarna är många. Kanske kommer jag tillbaka. Kanske inte. Jag vet inte. Jag kommer dock försöka blogga lite oftare. Här får jag skriva vad jag vill.

Har dock en FB-sida som jag enbart kommer använda till Farmville och dyl. så spelar ni Zyngaspel så kan ni kanske få vara min vän där.

Ta hand om er!

På mörkaste botten

Det var längesedan. Var det såhär? Jag minns ärligt talat inte. Jag är bara rädd att det började såhär. Med att jag blev lätt irriterad, att jag grät för inget. Men jag minns inte. Jag har tankar igen på att skada mig själv. Seriösa tankar. Inte bara lite, utan riktigt seriösa tankar. Inte på intox utan snarare rakblad. Jag sover mycket mer nu också. Jag somnar på dagarna och sover. Det brukar jag inte göra. Jag har inte skadat mig allvarligt sedan 30/1 2006. Visst har jag, men inte extremt mycket.
Min kurator menar att jag lärt mig massor och inte kommer falla lika djupt. Men jag vet inte?! Det ända som gör så att jag inte skadar mig är min katt Zephyr. Jag har redan förstört för 2 katter. Visst Musse älskade mig, men blev rädd varje gång jag grät. Eller inte rädd. Men han gick undan. Vill inte att Zephyr, som är så oskadd, ska fara illa för att jag rasar. Men, blir jag dissociera så vet jag inte vad jag gör. Så långt har det inte gått än. Men vem säger att det inte blir så?
Jag är rädd. Livrädd. Tror inte mamma orkar med en vända till.

Om jag ändå visste varför jag mådde som jag gör?! Snälla! Låt mig inte falla mer. Jag orkar inte. Mina nära orkar inte. Men jag kan inte göra nå åt att jag mår såhär. Isåfall vad ska jag göra?!
Snälla hjälp mig!!!

Saknad

Jag har varit riktigt självdestruktiv under många år. Jag har skurit mig och tagit överdoser i mängder. Mina armar är täckta av ärr. Tillslut skar jag mig på händerna också. Tyvärr. Jag ville dö. Men ändå inte. Jag ville inte leva i det mörker jag levde i. Allt var extremt jobbigt att hantera. Jag flyttade hem till mamma igen 2003 för att jag klarade inte av att bo själv. Jag var en fara för mig själv och turerna till psyk ökade.
Tillslut var jag inlagd minst 1 dag i veckan. Men med min diagnos så fick jag inte stanna mer än max 3 dygn inom slutenvården. Så jag var på jouren lika snabbt igen. Mina självkskador blev värre och värre. Inte för att ångesten blev värre. Men det krävdes mer för att ångesten skulle försvinna.
Jag blev många gånger väldigt illa behandlad på akuten. Blev sydd över 30 stygn en gång utan bedövning. För jag hade ju tillfogat mig skadan själv. Då grät jag. Mycket. Har alldrig känt mig så förnedrad som jag gjorde den gången.
Jag har gjort många av mina nära och kära illa. Det gör mig ont idag. Fruktansvärt.

Jag är inte frisk än. Och kommer nog aldrig bli. Men jag skadar mig inte längre.
Men jag saknar det ibland när ångesten kommer.

Nikotin

Ja, vad ska man skriva? Jo att jag var dum som började röka i min ungdom. Fy vad det är svårt att sluta röka. Jag har dragit ner från 1 pkt till ca 6 cigaretter per dag. Jag har gjort så i några dagar, sen ska jag minska ännu mer innan jag slutar helt. Måste vänja mig vid att ha mindre nikotin i mig innan jag slutar helt.
Jag känner att jag aldrig mer vill röka. Men suget finns ju där ändå. Jag kommer inte sluta för att sen börja igen. Ska jag sluta så vill jag att det ska vara för alltid.