Rio

Såg "Rio" idag som jag hyrt. Jag gillar det mesta animerat och den här var också riktigt bra. Man hade tankarna på filmen och inte på allt elände omkring.

Gillar ni animerat och inte har sett den här, så gör det. För den var verkligen sevärd. Jag har varit skeptisk då jag inte gillar "Ice Age" och det är samma som gjort den här. Men den var sevärd verkligen.
Så se den!

Criminal - Britney Spears

Jag fullkomligt älskar denna låt. Kanske är jag för gammal för att tycka om Britney Spears? Men jag struntar fullständigt i vad ni tycker. Jag gillar dock inte allt hon har gjort, men den här, Toxic och några andra gillar jag verkligen.

Buss

Sitter nu på bussen ner till stan. Ska träffa min kp där. Tror det är bra för mig just nu.
Dock känns allt tungt just nu. Kroppen är tung till och med. Ledsamheten tynger ner hela min kropp.

Hoppas ni får en bra dag.

Ta hand om er!

En tung dag

Dagen har varit riktigt jobbig. Försökte hitta på nå men fann ingen att träffa. Det som gör allt tungt är inte att jag troligen även har SLE, utan att den underbara medicinen sattes ut och jag vet hur ont jag kommer att få.
Jag vill inte vara med om det igen, aldrig mer. Men nu blir det troligen så.

Ta hand om er!

5 mg stesolid

Och jag hoppas nu att jag kan sova. Tankarna snurrar och ångesten finns där.

Ta hand om er!

Ett helvete på jorden

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet inte heller vad jag ska skriva. Akutbesöket idag var bra. Men inte alls vad jag väntat mig direkt. Man går dit med svullna läppar och går därifrån med en massa information och intryck. Jag får nu inte fortsätta min Remicadebehandling (som hjälpt mig så mycket) och cellgiterna byts ut från tabletter till sprutor. Där blir det även en lägre dos än den jag har nu för att se vad som gör att jag får allergier. Troligen är det inte cellgiterna eftersom jag ätit dom sedan början av juni utan att det är remicade som är boven i dramat. Sen har en del andra prover även gjort så att min reumatolog nu börjar tro att jag förutom Becterews även har SLE. Mycket tyder tyvärr på det både när det gäller symtom och sen vissa prover. Becterews är helt fastställd, men hon är nästan helt säker på att jag även har SLE. Kan jag skriva att jag är förkrossad? Tyvärr så är det inte samma behandling på dom två sjukdomarna och ja, vad ska dom prioritera. Så torsdagen den 6/10 börjar jag med 7,5 mg Metoject och sen någon vecka efter det börjar jag med Plaquenil och kanske, men bara kanske får jag testa på Humira sen också. Men, man vet inte. Vi får se hur det går helt enkelt.
Just nu går ångesten till att jag vet hur ont jag kommer att få igen. Utan Remicade. Jag är så förkrossad. Varför ska det räcka med det jag redan har haft. Ge mig gärna lite till.

Får se om jag får någon sömn inatt. Vi får se.

Ta hand om er!

En bild säger mer än tusen ord?

Bild från aftonbladet.se

Blir lätt förvånad när jag som vanligt på kvällen går in på aftonbladet för att se om det hänt nå nytt i världen när jag möts av denna bild. Den kommer förfölja mig bra många kvällar, det gjorde det redan när man fick se en bild av Michael i ambulansen intuberad innan han var dödförklarad. Men sådana här bilder förföljer mig rätt länge. Sen om den är äkta eller inte, spelar ingen roll. Den ser äkta ut och det liknar verkligen MJ som under hela min uppväxt var min stora idol.

Nej, kanske en varning innan? Eller är det bara jag som tycker det?

Hoppas nu att läkaren blir dömd iaf för vållande till annans död.

Dags att dra sig mot sängen.

Ta hand om er!

Akuttid reumatologen

Idag ringde jag vårdcentralen om mina svullna läppar. Där verkar dom inte ens vilja ta i en med tång. Hon hade aldrig hört talas om sådana problem som jag har så jag har sår enligt henne (trots att jag sa att jag INTE har sår på läpparna) och skulle då köpa någon antiseptisk salva på apoteket. Sen kläckte jag ur mig att jag äter methotrexate och då kunde hon ju ingenting om det läkemedlet. Så det var bara att ringa till reumatologen. Fick en telefontid inom 5 min till sköterskan, som inte förstod varför inte vårdcentralen kunde ta en snabbtitt, men nej, det kunde dom ju inte. Sköterskan sa åt mig att inte ta methotrexatet på söndag som jag brukar utan se om det blev bättre utan det i kroppen. Och ja, jag kunde få remicadebehandlingen iaf nästa torsdag.
Vi bestämde så och la på. Blev det värre skulle jag söka akut då det kan vara allergi.

Ca 5 minuter senare ringde sköterskan upp igen från reumatologen. Min läkare vill träffa mig imorgon klockan 15.00. Vi får se vad som händer. Till saken hör att jag trappar ur kortisonet och börjar fundera om det är det som stör?! Vi får se imorgon.

Ta hand om er!

En mindre kul sak

Jag har dom senaste veckorna haft så ont i mina läppar. Som att dom vore torra som sandpapper, men dom är inte ett dugg torra alls. När jag äter så blir dom knallröda och dom är 2 gånger större än normalt. Inget allergiskt. Idag när jag kom från träningen frågade mamma om jag hade blod runt munnen, men nej, dom är svullna, knallröda och känns som tusen nålar i dom. Får ringa vårdcentralen imorgon. Så himla drygt. Jag antar att det är en biverkan, men jag hoppas att den går över. Men vi får se vad VC säger imorgon.

Nu snart dags att knoppa.

Ta hand om er!

Gunilla Persson

Alltså jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska reagera? Denna människa, om hon är en människa, är så hemsk så det är gräsligt. "Det är bra att du kräks Erika, det är Jesus som gör så att du kräks inte nervositet". Alltså vore det här i Sverige så hade ju socialen hoppas jag, tagit tag i det där. Flickstackaren gråter ju när mamman ber henne att öva på sin sång. Om hon är sjuk så är hon sjuk. Flickan är 7 år. Hallå! Vakna!
Hoppas att Erika Persson en dag gör upprör mot sin mor. Och det rejält.
Nu är jag upprörd!

Smärtan

Det var ett tag sedan jag skrev om min smärta. Kanske inte är så intressant men iaf. Den är så mycket bättre än innan jag började med Remicadebehandlingarna, har fått 2 än så länge och väntar nu på den 3:e som blir den 6 okt. Smärtan i bäckenet är så mycket bättre än innan. Tidigare var den outhärdlig, nu kan jag leva med den. Men det troliga är att den blir ännu bättre än vad den är nu.
Smärtan i bröstkorgen är så gott som borta förutom muskelsmärtan. Men den hemska smärta i revbenen jag hade är borta. Jag kan andas utan att jag känner varje andetag och tycker att det är jobbigt att behöva andas.
Jag hoppas verkligen att min kropp klarar av remicade så att allt bara blir bättre. Den ska ta på tröttheten med, men det kan ta längre tid när det gäller sänkan och tröttheten.
Sänker kortisonet med en halv tablett imorgon igen så då äter jag 5 mg. Så då har jag 8 tabletter methotrexate/ vecka, 5 mg prednisolon/dag och remicade för min sjukdom. Än så länge har jag inte behövt börja med plaquenil som jag skulle äta också då min läkare vill avvakta om jag verkligen behöver den medicinen. Man vill ju inte ha en massa i onödan.

Men på smärtskalan så har smärtan gått från 9-10 till runt 5 i bäckenet och det är underbart. Inte så att jag vill leva med den smärta jag nu har. Men måste jag så är det helt okej.

Nu dags att sova.

Ta hand om er!

Håravfall

Håret lossnar som bara den just nu. Jag lider när det blir allt tunnare. Tror det är cellgifterna eller stress. Min kropp är grymt stressad just nu. Av mediciner och annat som händer och sker.
Att håret lossnar gör ont i mig. Men vet inte vad jag skulle kunna göra åt det?! Ska prata med läkaren om det nästa gång. Har en del annat att ta upp också.

Nej, nu ska jag njuta av ett bad.

Ta hand om er!

Ringa på annonser

När man ringer och bokar en tid för att köpa en sak på annons så tycker jag att man dyker upp i tid. Känns som att det alltid blir så här när det gäller mina annonser. Jag har börjat tappa tron på mänskligheten. Människor är svin verkar det som. Jag är uppvuxen med att man kommer i tid, och gör man inte det så ringer man. Men ja. Kanske är det bara jag som tycker så.

Vita fläckar

Jag har fått några vita fläckar runt ögonen. Det är riktigt fult och dom lär inte försvinna. Ena, den ovanför ögat den växer sig bara större och större. Igår såg jag att jag hade en likadan vit fläck under ögat också. Ja, skitsnyggt. Nej inte det minsta. Men enligt en snabb konsultation av en ögonläkare i korridoren så gör man inget åt det. Då hade jag dock bara den ovanför. Men ja, vi får se vad som händer. Känner mig mer och mer ful iaf för varje nytillkommen sak.

Ta hand om er!

Krasslig

Ja idag är jag lite krasslig. Har varit det några dagar, men hade hoppats att det gått över tills nu. Men ja, inget att göra åt. Det enda är att är jag förkyld på söndag så får jag inte ta nå cellgifter då och det är inge vidare tycker jag. Men vad som händer återstår att se.
Idag blir en lugn dag. Ska bara slappa tror jag dock blir det aldrig så när jag säger att jag ska det. Men helst ska jag bara slappa idag.

Vet inte vad mer jag ska skriva?

Om jag har några läsare så får ni gärna ställa frågor till mig via kommentarsfältet.

Ta hand om er!

Sjukgymnasten

Idag så träffade jag sjukgymnasten igen. Det var ett tag sedan. Har ju fått träna på egen hand senaste veckorna och jag älskar verkligen att träna. Jag önskar dock att det gav lite snabbare resultat. Men iaf, åter till sjukgymnastens ord. Hon skulle skriva upp mig på "dagrehab". Det är 3 dagar i veckan i 5 veckor där man tränar tillsammans med andra reumatiker och har föreläsningar av läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer. Jo, sjuksköterskor också. Det är ca 7 timmer per tillfälle. Det är väl det enda som känns tungt. Men klarar jag det inte så gör jag inte det. Men hon trodde jag var redo för det. Att jag landat såpass i min sjukdom att det är dags.
Sen att träffa andra som har reumatism är ju inte helt fel heller. Kanske kan man få en del tips.
Vi la till crosstrainern idag och det känns jättekul. Vi körde inte den innan då den kraftigt anstränger bäcken och SI-leder, men iom att smärtan är bättre så testar vi. Körde bara 3 minuter idag, men det var mest för att känna efter i bäckenet hur det känns. Så nu är passet rätt lagom. Jag vill ju självklart göra mer, men detta får räcka för just nu. Vikterna bestämmer jag själv när jag vill höja.

Nu dags för sängen.

Ta hand om er!

Den där livsgnistan

Igår kan jag säga att livsgnistan var nästan helt borta. Det var inte alls kul och jag fick panikångest nästan hela tiden. Jag vet inte vad som händer med mig när det helt plötsligt störtdyker nedåt? Jag hänger inte med i svängarna alls.
Idag är det dock lite bättre. Livsgnistan kommer och går. Allt känns tufft med tanke på alla nya behandlingar och sedan utförsäkran som händer mig i början av 2012. Det är skrämmande. Riktigt skrämmande just nu och jag tror att det får mig att balla ur emellanåt. Men nu hoppas vi det går åt rätt håll.
Imorgon är det dags att träffa sjukgymnasten igen.

Ta hand om er!

NetonNet

Idag efter träningen så åkte jag och mamma till NetonNet som vi har turen(?) att ha i Västerås för jag var ute efter en smörgåsgrill. Hade redan kollat ut den jag ville ha på nätet och den var av märket OBH Nordica och ja, verkade helt underbar. Jag har längtat efter en smörgåsgrill ganska länge nu och den jag kollat ut den kunde man ta bort plattorna och rengöra plus att man kunde byta. Men, när jag kom dit så fanns den ej så jag började kolla på andra alternativ. En annan som jag också kunde tänka mig fanns inte heller så då bestämde jag mig för en OBH Nordica från Chilliserien, en röd och inte alls riktigt den jag ville ha. Men det var iaf en smörgåsgrill. Hem med den och längtar tills klockan blev dags för kvällsmat. Skar upp tomater och tog fram alla tillbehör. Satte i kontakten och väntade på att lampan skulle börja lysa grönt. Väntade i över 30 minuter och det var bara den röda lampan som lös, så jag stoppade i 2 smörgåsar (utan pålägg) som man skulle göra och väntade. Efter 15 minuter så var dom knappt ens rostade.
Den var alltså kaputt, jag blir så trött när allt går åthelvete. Känns som att det alltid gör det numera när det gäller mig. Så nu är det bara ta sig tillbaka till NetonNet (man tar inte direkt bussen dit) och lämna tillbaka den.
Kanske verkar som en löjlig sak att bli upprörd över, men saken är den att jag var upprörd redan innan pga andra saker.

Nu dags för sängen.

Ta hand om er!

Ingen lust

Idag ska jag träna igen. Det var väl ett himla tjat om den där träningen. Men det är en ny period i mitt liv där jag MÅSTE träna, jag kan inte välja bort det som jag gjort dom senaste åren. Jag MÅSTE. Visst, det går nog bra så fort jag kommit dit. Det är kul, men innan är det helt värdelöst.
På 90-talet så tränade jag som en galning. Jag tränade 2 pass om dagen på Friskis & Svettis, men jag kom av mig efter 3 handoperationer och sen rasade hela min värld där omkring. Inte pga handen utan en massa annat. Så jag har ju älskat att träna, men jag har legat av mig rejält.
Då var det jympa som gällde, nu är det gym och det passar nog mig bättre. Iaf just nu. Men idag har jag verkligen INGEN lust att träna. Men, vem vet, den kanske kommer?! Lusten alltså. Sen blir det uppföljning på träningen med sjukgymnasten på torsdag.

Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig dag.

Ta hand om er!

Mitt hjärta

Hon är min livsgnista just nu! Hon och min mamma!

Tårar

Idag har jag gråtit. Jag har gråtit många tårar. Grät nog iaf i en timmes tid. Varför behöver jag inte skriva här. Men det är jobbigt.
Många säger att det är nyttigt att gråta. Jag håller med till viss del, men ibland så gör det bara ont. Idag var en dag när det gjorde ont. Och smärtan lättade inte under tiden eller efteråt heller utan den sitter kvar även nu, timmar senare. Idag gjorde tårarna mig så trött.
Ja, jag vet inte. Vet inte alls vad jag ska skriva. Jag är bara rädd för vad som händer.

Ta hand om er

En okej dag

Dagen idag har varit okej. Var till min kurator på förmiddagen och hon hade som vanligt en massa goda råd som jag kommer ha svårt att följa då mitt dåliga samvete säger nå helt annat.
Promenerade hem därifrån och sen har jag och mamma varit och gått på Björnön. Så gått över 5 km idag så det är jag nöjd med.

By the Way, stängt mitt Facebookkonto för en tid framöver. Man ska alltid vara så positiv för att få stöttning och jag klarar inte vara positiv hela tiden just nu.

Dags att sova. Ta hand om er!

Spiralen går nedåt

Fy vad jag inte mår bra. Blir allt värre, tankarna snurrar i för snabb hastighet. Just nu vill jag bara att mörkret sluter sig runt mig.
Varför blev just jag till? Varför fick jag alla problem som jag tampats med. 3 skelningsoperationer, 6 handoperationer m.m. Mina psykiska problem, diskbråck och nu AS. Jag tycker just nu inte alls om min kropp. Jo, jag har ju diabetes också.
Imorgon ska jag till min kurator. Men jag vet inte hur jag ska orka ta mig dit?!
Nej, nu ska jag försöka gråta mig till sänks.

Ta hand om er!

Träningen

Äntligen så har jag tränat mina 2 gånger denna vecka som jag borde. Helst ska jag träna 3 gånger, men alltså, det behöver gå en dag i mellan hela tiden. Så då måste det passa måndag, onsdag och fredag. Och det gör det ju inte alltid. Men orkar jag ska jag träna på fredag innan jag har akuttiden till min kurator. Vi får se om jag orkar det bara. Gå upp lite väl tidigt, ja, vi får se helt enkelt. Kanske jag tar en promenad istället på fredag. Eller så räcker det med kuratorbesöket. Vi får se.
Det är iaf helt underbart att vara igång att träna. Visst, det är ingen hårdträning, men 1 timmes pass på gym iaf. Och framför allt så är det anpassat efter min sjukdom. När sjukgymnasten och jag ska träffas igen nästa vecka så ska jag fråga om vi kan lägga på någon mer magövning. Men det kanske inte ens är aktuellt pga ryggen. Vi får se. Sen skulle jag gärna värma upp på crosstrainer istället för på cykel. Men det kan sjukgymnasten avgöra bättre vad som är okej för mitt bäcken.

Nu är det dags att sova.

Ta hand om er!

Det här med viljan

Jag har under ganska många år mått dåligt och varit självdestruktiv och gjort en hel del suicidförsök på alla möjliga olika sätt. Jag har varit inlagd otaliga gånger på psyk, men blivit utskriven inom några dagar med orden att patienter med "borderline" inte ska vara inlagda längre tid än max några dagar pga risken för hospitalisering. Kan bara säga att det stämmer inte i alla län. Men iaf.
Jag kämpade mig tillbaka till livet. Jag kämpade för att överleva. Och det har jag gjort.
Nu börjar dock livsgnistan falna igen. Livet och vardagen är så tung. Ångesten sitter ständigt i halsen och jag har svårt att andas. Jag vill vissa dagar inte leva. Men jag vill än inte ta mitt liv. Jag vill bara somna in. Detta är väldigt skrämmande för mig som har varit på djupaste botten och känner att jag är påväg igen.
Men inom loppet av 6 månader har jag fått diagnosen Bechterews sjukdom, börjat med Metotrexat och nu remicade och även fått reda på att jag blir utförsäkrad 1 feb 2012. Från att inte ha orkat nå alls, så måste jag träna minst 2 gånger i veckan pga sjukdomen, jag får behandling på reumatologen som tar 4 timmar och jag äter cellgifter. Och nu ska jag orka med en utförsäkran också.
Oron sliter i mig. Och, ja, just nu vill jag inte leva. Men nej, nu kommer jag inte ta livet av mig.

PS. Har fått en akuttid till min kurator på fredag.

Ta hand om er.

Diabetes Mellitus typ 2

Jag vet inte om jag har skrivit om denna diagnos i bloggen någon gång? Men det är så att jag har diabetes typ 2. Jag har alltid trott (och även lärt mig i skolan, Omvårdnadsprogrammet) att det bara är gamla som får det. Det kallades ju för åldersdiabetes när jag gick i skolan.
Men, jag fick iaf min diagnos 2006, innan jag fyllde 26 år. Jag har alltid sagt att jag kommer få diabetes då vi har det i släkten och med min otur så skulle det bli så. Och så blev det. Tyvärr. Jag låg på gränsen till tablettbehandling men min läkare och diabetessköterska tyckte jag skulle vara kostbehandlad till en början för att se om sockret blev bättre. Det här var en tid när jag mådde ganska dåligt psykiskt så det med kosten gick inte alls. Jag fick tabletter, metformin 500 mg 1 gång per dag. Det skulle räcka sa dom. Men det gjorde det inte så jag fick gå upp till 850 mg/dag. Inte heller det räckte och då jag fortfarande inte mådde bra psykisk och kunde äta flera gånger per dag så fick jag tillslut 1g metformin 1 gång per dag. Helst ville dom ju dela upp den på 2 doser, men jag klarade knappt av att äta ordentligt 1 gång per dag. Och äta i samband med behandlinger är ju liksom ett måste.
Och nej, jag var inte sjuk i anorexia jag var snarare överviktig. Och ja, det kan man vara om man bara äter 1 gång per dag. Sen åt jag chips och sånt. Levde på Coca Cola, ej light.
Med denna behandling hölls mitt socker på en okej nivå. Inte för högt och inte för lågt.
Sen hösten 2008 så kraschade min mage totalt. Det började som en maginfluensa utan att jag kräktes. Men den gick aldrig riktigt över. Jag var jättekass i magen, mådde illa och kunde knappt äta någon mat alls. Men äta vart jag tvungen att göra för annars mådde jag ännu mera illa. Så, jag blev tvungen att äta konstant. Livet var så jobbigt. Jag kunde absolut inte äta chips.
Jag ville så gärna att allt skulle bli normalt igen, äta 1 gång per dag igen. Men det gick inte. Dom gjorde en gastroskopi och såg endast en lättare rodnad i magsäcken. Jag var inte glutenintolerant eller så. Inget var fel. Enligt läkarna.
Jag började rasa i vikt och vissa började tro att jag var sjuk. Att jag inte åt. Men så var det inte. Jag åt, massor. Som sökte även efter parasiter för att se om det kunde vara problemet, men inte det heller. Vissa prover var inte bra och dom började fundera på någon form av inflammatorisk tarmsjukdom, men det verkade inte som det heller enligt medicinläkaren. Under den här perioden så fick jag sätta ut metforminet då det kan ha magbiverkningar (det var inte det som var problemet heller) och jag fick äta flukonazol (svampdödande medel då det kunde vara svamp i magen då jag hade det i munnen). Nog om detta.
Jag gick iaf ner ca 40 kg under den här perioden och jag slutade röka (magbesvären försvann ändå inte). Jag åt 6 gånger om dagen för att må okej.
Men pga viktnedgången så blev min diabetes bra. Jag är absolut inte frisk. Jag kommer alltid ha diabetes, men mina prover är finfina fortfarande.
Så misströsta inte. Diabetes är ingen dödsdom. Jag dricker fortfarande Cola, men inte i samma mängder. Jag äter godis och sötsaker.

Och magbesvären, vad berodde dom på? Jo troligen på min reumatiska sjukdom Bechterews. När smärtan började komma blev magen lite bättre och så kan det vara.

Jag har alltså diagnoserna:

Emotionell instabil personlighetsstörning
Diabetes mellitus typ 2
B12 brist
Mb Bechterews (eller ankyloserande spondylit)
Keratokonjunktivitis sicca (till följd av ovan)

Ta hand om er

Fått behandling nr 2

Nu är jag klar med behandling nr 2 av remicade. Är fruktansvärt trött men annars okej. Ser fram emot och se om det blir någon ytterliggare förbättring efter denna gången. Förra gången blev jag positivt överraskad. Visst, tröttheten finns kvar, tydligen så kan det ta några månader innan sänkan börjar närma sig det normala osv. 4 timmar tog behandlingen idag. Nästa gång tar det också 4 timmar och sen börjar tiden minska. Tillslut så går droppet in på bara drygt 1½ timmer och sen får man gå hem direkt. Nu går det ju in på 2½ och sen får man vara kvar iaf 1 timma efteråt.

Än så länge är det värt att få remicade. Nu dröjer det 4 veckor innan nästa behandling och tanken är att det ska räcka med var 8:e vecka. Men man kan behöva var 6:e, men det är okej för mig. Bara jag mår bättre så.

Nu ska jag ta och dra mig mot sängen.

Ta hand om er!

I väntan på...

Sitter just nu utanför reumatologen och väntar. Har inte tid fören 08.30, men jag fick skjuts då vi haft världens oväder. Så man tager det man får.
Remicade idag då för andra gången. Känns ganska lugnt just nu. Vet dock inte om jag får en högre dos idag än förra gången. Det återstår att se.
Uppdaterar mer under behandlingen om jag orkar.

Ta hand om er!

Testar

Kör bara ett test för att se om det funkar att blogga från min mobil.
Ha det så bra!

Mina rop och skrik

Jag ropar och skriker
Men ingen hör mina skrik

Jag gråter floder
Men ingen ser mina tårar

Jag har ångest konstant
Men ingen ser min smärta

Jag ser mig själv i spegeln
Men det verkar inte som ni ser mig

Jag tar överdos
Och ni räddar mig
Men varför?

Ni ser ändå inte mig, hör mina skrik eller torkar mina tårar
För ni ser dom ändå inte
Och när ni väl ser det så ryggar ni tillbaka

SÅ VARFÖR INTE LÅTA MIG VARA

Copyright Lina Sarlin 30/7 2004

I dödens hand (Skrivet 29/3 -04)

Varför kämpar jag?
Varför går jag inte 1 km till rälsen?
Väntar på tåget
Det går ju snabbt
10 sekunder sen e jag borta, max
När väl tåget kommer
Det hinner inte bromsa in
Inte tillräckligt iaf

Så kommer tankarna på mamma och min bror
Mamma säger att hon inte kan leva utan mig
Men ska jag bry mig om det?
Jag vet ju inte så mycket när jag bara är mos

Förstör liv, mammas, lokförarens och min brors
Men varför ska jag bry mig?
Visst, jag vet att mamma och min bror bry sig
Men kan jag bara leva för deras skull?

2-3 dagar på psyk
Det är ju skrattretande
Varför inte låta mig stanna kanske 1 vecka
Kanske orkar jag lite mer efter det
Har ju gjort det förut
Men såna som jag ska ju inte vara inlagda
Med vadå såna som jag?
Är jag en slags alien eller?
Ska man dra alla med samma diagnos över en och samma kam?
Nej, det ska man inte
Men det gör dom
Personalen på psyk alltså

Men bryr dom sig?
Jag är ju bara en patient av många
Ni skiter väl i om jag dör, eller?
Jag vet inte
Jag vet bara att jag klarar inte av mig själv just nu

Snälla låt mig vila upp mig från mig själv
Slippa tänka på att jag kan hoppa framför tåget
Att jag kan skära mig

Visst, det finns nog dom som låter personalen ta ansvar för dom
Men ni har ju sett att jag tar ansvar för mig
Fast jag är inlagd
Och vad spelar det för roll om man överlåter ansvaret till någon annan för ett par dagar
Jag vill ju inte att någon annan ska ta ansvar för mitt liv
Jag vill bara kunna slappna av från mig själv för en vecka eller två

Men jag vill verkligen inte leva som det är nu
Och jag tänker heller inte göra det
Då gör jag slut på allt
Visst vissa kanske ser detta som ett hot
Men det är så jag känner
Det är så jag lever
Med hemska tankar varje dag
Men dom är inte skrämmande längre för mig
Snarare befriande än skrämmande

Jag vet att jag kan försvinna
Jag vet att jag snart kommer att göra det
Frågan är bara när?
Det säger jag inte
Då kanske ni stoppar mig
Det får ni inte denna gång, jag ska klara det

Är jag egoist för att jag tar mitt liv?
Ja vissa tycker det, andra tycker att det är fegt
Den lättaste utvägen
Men tro mig, det har inte varit lätt
Det ÄR inte lätt, men det är lättare att dö än att leva
Iaf som det är just nu

Nån som bryr sig?
Visst, det gör en del säkert
Men mer kommer jag aldrig få veta

Jag hoppas att när dagen D kommer, att ni inte saknar mig allt för mycket
Tänk på alla år jag har funnits
Det är ju ändå över 23 år, och det är mycket
Tro mig, det ÄR mycket

Gråt inte över mig
Var glada, tänk på att jag förhoppningsvis har det bra
I dödens hand
Utan inre svåra smärtor
Utan ångest
Utan krav och måsten

Sörj mig inte...

Träna eller inte träna

Jo idag är det den stora frågan. Jag bör träna 2 gånger i veckan för min sjukdoms skull. Förra veckan släpptes jag fri efter 3 gånger med hjälp av sjukgymnast. Så nu bör jag träna minst 2 gånger i veckan. Förra veckan så mådde jag inge bra så det blev bara 1 gång.
Så ska jag iväg idag eller inte? Antar att det blir idag och på onsdag då jag får Remicade på torsdag och efter det vill jag ta det lugnt några dagar så jag inte mår dåligt igen.

Iväg mot gymmet snart.

Ta hand om er!

Utpumpad

I torsdags fick jag svårt att andas plus att det gjorde så ont i bröstet när jag andades. Det rosslade inte, jag hade ingen feber. Det var bara jobbigt. Och smärtsamt. Jag pratade med reumatologen i fredags och sköterskan där trodde det var en förkylning på gång. Vilket jag inte ville höra för jag ska få min nästa Remicadebehandling den 8/9 och jag vill verkligen ha den. Men jag blev inte förkyld. Däremot så har jag gjort så mycket sedan första behandlingen. Så jag tror att jag var totalt utpumnpad, lite ångest och utmattning. Efter en dag med vila och inga måsten så var det bättre. Så idag har jag tagit mitt metotrexate som vanligt.
Hur ska det gå när jag är utförsäkrad också?

Nä, nu snart dags att sova.

Ta hand om er!