En kostnad kommer sällan ensam

Miina har ju varit på Djursjukhuset i Strömsholm 2 gånger pga att hon ätit saker som inte varit lämpliga. Samt att hon nyligen kastrerades. Detta är en del tusenlappar. Som att inte det vore nog så lossnade en del av min framtand igår. Det är en lagning sedan tidigare, men den lossnade jävligt olämpligt. Pengar finns inte, men jag måste laga tandhelvetet.
Allt som jag skulle unnat mig sedan förra året har jag fått återbuda pga alla jävla kostnader.
Katterna har jag valt, och dom ska jag självklart ta hand om. Men att man ska ha sådan himla otur. Vad händer härnäst? Vill inte ens veta det.

Ta vara på er!

Migrän

Igår så kräktes Miina. Något hon normalt inte gör. Nej, alla katter kräks inte normalt sett. Sist hon kräktes hade hon ju ätit hörlurar och blev inlagd på Strömsholm, men slapp tack och lov operation och allt kom ut som det skulle.
Därav att jag fick lite smått panik. När jag tog upp det så kände jag hårda bitar i det. Då har hon knaprat på en rottingkorg som vi haft till katterna att sova i.
Ringde Aros Veterinärcentrum, där vi brukar gå och får rådet att avvakta eller ringa till Strömsholm. Jag ringer dit och dom säger att jag ska försöka få i henne konserverad sparris. Men att det kan vara svårt. Jag skyndar mig iväg till affären och köper vit sparris. Och dra på trissor, hon äter det med god aptit. Tyvärr kräktes hon upp sparrisen lite senare och här var min migrän redan ett faktum. Klockan 19.00 bestäms det att det blir er tripp till Strömsholm, igen. Nästan på dagen en månad sedan vi var där. Huvudvärken satt i trots 750 mg Pronaxen och 2 665 mg Alvedon.
Vi kom in ganska snabbt och veterinären frågade om Miina var tillbaka. Det var samma veterinär som sist. Hon klämde och kände, till saken hör att Miina kastrerades i torsdags förra veckan, så självklart var hon lite öm i buken. Men dom tyckte att hon kunde få följa med hem och så fick vi en tid för ultraljud idag klockan 09.00. Vi kom hem och huvudet dunkade på. Miina fick lite mat för att sedan fasta över natten. Vi fick även rådet att om hon mådde bra och var sig själv att återbuda ultraljudet och avvakta. Imorse så hade hon inte kräkts mer, varit på lådan och busade som vanligt. Ringde och avbokade ultraljudet, och det var dom helt med på. Det var ju personalen från igår kväll jag pratade med.
Efter det så drack jag ett glas fil och tog 750 mg Pronaxen igen och en Stesolid för att slappna av i musklerna.
Somnade men vaknade med huvudvärk fortfarande. Upp, tog insulin och åt frukost. Svalde 2 665 mg Alvedon och la mig. Nu var jag rätt less på huvudvärken. Sov till och från. Och har under kvällen också fått tagit värktabletter. Hoppas verkligen jag får sova nu och att värken är bättre imorgon.
Jag hatar att ha huvudvärk. Min mage tål ju heller inte så mycket värktabletter som jag tagit. Så kommer inte må så bra imorgon.

Och om ni undrar varför Miina äter på saker så tror vi att det blivit lite av en fix idé när hon bytte tänder. Och att det kommer växa bort. Miinasäkrar så gott det går just nu.

Ta vara på er och god natt!

Min diabetes

Uppdaterar lite om hur det går med diabetesen och insulinet. Jag har kontakt med diabetessköterskan en eller två gånger i veckan. Jag är upp i sammanlagt 22 enheter Humalog Mix 50. Det är en väldigt liten dos. Jag tar största dosen på 15 enheter till frukosten. 7 enheter tar jag klockan 18.00. Mix menas att det är både snabbverkande insulin samt långtidsverkande, det verkar i ca 15 timmar. Här är det alltså 50/50.  Mitt blodsocker är nu nästan på normala värden. Nackdelen är att man kan gå för lågt också. Nu när jag börjar träna så får jag ha lite mer koll så jag inte går för lågt. Dock tjatar min diabetessköterska fortfarande om Victoza. Men, jag vägrar. Läser ni biverkningarna så kanske ni förstår mig.
På tisdag ringer min diabetessköterska igen. Får se om hon är nöjd för en gång skull.

Ta vara på er!

Jag vet inte

Jag vet inte. Jag vet inte. Önskar jag slapp verkligheten. Önskar mig bort. Bort. Någonstans där allt inte gör så ont. Smärta. Yrsel. Livslusten är så långt borta att jag inte står ut knappt. Hat. Jag hatar mer än jag brukar. Orättvisa. Känslor. Sår. Snarare rispor. På armarna. Nya. Vill mer. Djupare. Faller. Gråter. Massor. Retar mig. Älskar. Mina katter. Dör. Långsamt. Lidande. Det gör ont. Sorg. Dumma tankar. Vill ha. Rakblad. Blod. Droppar. Nej. Du får inte. Du förlorar. Enbrel. Immunförsvaret. Tänk på. Immunförsvaret.

Vill. Inte. Mer. Önskar. Jag. Kunde. Säga. Hej. Då.

Läkarbesök samt gym

Idag har jag lyckats med 2 läkarbesök samt tränat på gymmet för första gången på över ett år.
Jag tränade ju på Friskis & Svettis i våras, dock på jympa. Men just nu fungerar det inte med min kropp. Så jag är åter på gymmet på sjukhuset. Det är ett fullt utrustat gym. Så det är inte bara 3 maskiner eller så.
Läkarbesöken var hos min läkare på psyk samt en ny läkare på öron.
Båda gick bra och jag lärde mig en hel del på öron. Och det ser ut som tidigare, att jag har Menieres sjukdom på båda öronen. Ska försöka boka in ett hörseltest nästa gång innan eller efter ett anfall. Men läkaren var riktigt bra. Fick primperan utskrivet för illamående vid yrselanfallen och det känns lite tryggare. Det finns nämligen inget man kan göra när man väl fått ett anfall. Bara rida ut det.

Hos min läkare på psyk så grät jag mest. Jag grät över Zephyr och jag grät över annat också, men det orkar jag inte ta upp här. Men det har med en del hets att göra.
Jag har verkligen en toppenbra läkare. Haft henne sedan jag började inom psykiatrin 2002. Och jag har tur. Det är inte alla som haft sina läkare så länge.

Nog om det. Imorgon ska mattes lilla tjej kastreras. 7 månader är hon nu och det börjar bli dags. Så just nu är det fasta för båda katterna som gäller. Ena blir bestraffad för att den andra måste fasta. Men så är det ibland.
Så när vi lämnat in Miina på Aros Veterinärcentrum så ska jag direkt till psykologen. Fullt ös.

Nu måste jag sova. Men ta hand om er!

Tomhet och ensamhet

Jag känner en väldig tomhet. Det gör jag ofta. Nästan 24/7. Känner mig även ensam även om jag inte är ensam. Tror vissa av er förstår i alla fall. Jag har några få bra vänner. Och sen några som jag borde göra mig av med. Men hur gör man det liksom? Jag mår bara dåligt över att vissa aldrig hör av sig. Ska bara jag ringa hela tiden, då får det snart vara. Faktiskt.
Jag är inte den som kräver uppmärksamhet. Jag vill bara ha ett sms ibland, ett samtal. Alla har tid med 5 minuter någongång ibland. Även ni som har barn. För mig är familj ingen ursäkt. Jo, att höras ofta och ses ofta. Det förstår jag också att det inte går. Men när jag inte kommer upp ur sängen på grund av smärta eller yrsel och det är bokat något så blir det grinigt. Hallå! Jag är sjuk.
Detta gäller absolut inte alla. Jag har några guldkorn faktiskt. Så tacksam att ni finns.
Jag kommer nog bryta mer och mer. För jag är värd bättre.

Ta vara på er!