Det har varit en pärs länge

Smärtan avtar. Jag kan gå i den takt jag vill igen. Jag har dock inte lika bra kondition just nu. Men jag tror det kommer det också. Smärtan har påverkat mig mer än vad jag förstått. Jag har varit lättretlig och tyckt att träning har varit en pina. Allt har bara gjort ont. Riktigt ont. Jag har sovit som en kratta i ett par månader åtminstone. Jag sover inte bra än. Eller jo, jag sover bra, men jag sover i korta perioder. Men just nu skulle jag kunna studsa fram. Missförstå mig inte, jag har fortfarande ont. Men det är ingenting mot vad det har varit. Därav att jag känner att jag kan studsa fram.
Kampen för att få reda på om jag kunde använda dess plåster är jag glad att jag inte gav upp. Jag gav upp några dagar när ena läkaren sa nej och den andra ja. Nu så blev det dom som gör mina antidepressiva, Meda, som sa sitt. Att det visst går. Jag ska erkänna, jag var livrädd när jag satte på plåstret i tisdags. Igår var det jobbigt med en trötthet och seghet som inte var av denna värld. Idag har jag mycket mindre smärta och endast lite seghet. Trött är jag ju alltid. Det hör ju sjukdomarna till.
Det tar ca 3 dygn innan man får full effekt av norspan. Det är imorgon. Jag är glad om det håller sig där det är nu. Och då har jag ändå den lägsta dosen.
Jag är glad att jag vågade testa. Jag har väldig respekt för morfin och liknande preparat. Det är inget jag gärna använder. Men ibland har man ju inget val. Jag var så djupt deprimerad av smärta och sömnbrist att jag kände att jag inte orkade mer. Det gick ut över min älskade mamma och mina katter, tyvärr. Jag var vresig och hade noll tålamod. Så jag har inte varit elak direkt. Men snäsig. Känner mig bättre idag. Och det lär nog bli ännu bättre. Jag börjar nu fundera på hur länge jag har haft så där riktigt ont. Allt är egentligen en dimma.

Nu ska jag sluta för denna gång. Håll tummarna för mig att jag når min målvikt imorgon efter 1 års kämpande. Då har jag gått ned 25 kilo eller lite mer.

Ta vara på er!

Norspan

Idag har jag då fått klartecken från alla håll att få börja med norspanplåster. Det är ett smärtstillande plåster som ska bytas var sjunde dag. Detta ges vid svår smärta står det på förskrivningen. Vill nog inte inse hur dålig jag är i min reumatiska sjukdom. Men får väl börja inse det nu kanske. Jag ogillar smärtstillande väldigt mycket. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag står inte ut utan just nu.
Jag hoppas dock att få ett nytt biologiskt läkemedel inom den närmsta tiden. Men jag kan ju inte tvinga dom att skriva ut det. Så nu testar jag detta. Får hoppas det ger effekt och utan biverkningar. Har lägsta dosen.
Håll gärna tummarna för att dom hjälper.

Ta vara på er!

Desperat

Smärta. Det är vad livet går ut på just nu. Därför jag inte skriver så mycket. Jag klarar inte mer smärta. Jag pratade med min reumatolog i onsdags förra veckan och fick smärtstillande plåster utskrivet. Frågade om det gick ihop med mina antidepressiva, och det skulle dom göra. Men när jag tittar på fass så står det att dom inte ska tas ihop med mina antidepressiva. Skall undvikas står det. Ringde läkemedelsverket och dom såg samma sak, men inte vad som kunde hända. Hade tid hos min psykolog på eftermiddagen och tog upp det med honom. Tur för mig så hade min psykiatriker fått återbud så hon kom in. Hon läste i fass och sa nej. Jag ringde till reumatologen och berättade det. Efter några timmar så ringde sköterskan tillbaka efter att ha haft kontakt med min reumatolog och han sa att det ska gå.

Jag har haft panik sedan dess. Ringde återigen reumatologen idag och fick rådet att skriva via mina vårdkontakter till dom så skulle det vidarebefordras till min läkare.
Gick även till apoteket och deras system såg inte att dom inte skulle gå ihop. Men så tittade hon i fass och där står det ju, ska ej tas tillsammans med, hon ringde då upp Meda som gör mina antidepressiva och inte ens dom kan säga varför dom inte går ihop. Men dom skulle forska lite och ringa tillbaka till apoteket. Sen ringer väl apoteket mig. Vi får se.
Jag vill hellre ha en medicin som stoppar sjukdomen än morfin. Men nu känns det som det kvittar. Jag orkar inte med smärtan mer. Har dock mailat reumatologen så får vi se.

Nu har jag klagat igen. Men jag får panik. Det gör så ont.

Ta vara på er!

Besöket hos reumatologen

Jag har inte skrivit sedan i fredags. Jag har inte orkat. Min sänka är hög igen. Det betyder att Enbrel slutat ha effekt vilket jag befarade redan innan. Men att få det klargjort gjorde mig lite nedslagen. Skulle ändå fortsätta med den till det kommer ett nytt läkemedel som var på väg.
Fick en ny kortisonspruta i höger SI led och den hjälpte inte mycket tyvärr. Så i måndags så ringde jag tillbaka till reumatologen. Hade fått reda på av en med Ankyloserande Spondylit att medicinen är släppt. Det gav mig lite hopp. Imorgon bitti ringer min reumatolog och jag ska kämpa för den nya medicinen. Den är så ny att bipacksedeln inte är helt klar än. Eller, snarare vet man inte om vad den har för biverkningar helt. Men jag klarar inte av att vara så här trött. Det går inte. Jag vill träna. Men jag orkar inte träna knappt. Sen gör varenda steg jag tar ont. Sova är drygt. Men jag är ju så trött.
Så nu hoppas jag samtalet går bra imorgon.

Ta vara på er!

I väntan på reumatologen

Sitter i cafeterian på sjukhuset och äter frukost. Jag har tid hos reumatologen 08.15. Det är egentligen för tidigt för mig, men vad gör man inte för sina värkande leder? 

Jag längtar verkligen efter att blogga, men har för mycket just nu så det blir ju mest negativt. Tro mig, jag vill inte vara negativ, men inläggen jag skriver blir tyvärr det. Därför bloggar jag inte lika mycket just nu.

Lederna gör bara allt ondare och jag hoppas på en lösning idag. Lösning och lösning, jag hoppas i alla fall på en kortisonspruta i höger SI led. Till att börja med, sen får vi se hur mina prover ser ut. Det avgör ju om det behövs en ny medicin eller inte. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Att byta medicin är alltid skrämmande. Speciellt när det handlar om biologiska läkemedel. Haft Remicade, Humira, Remicade igen och har nu Enbrel. Haft Enbrel sedan maj 2014. Men tror inte den ger så mycket effekt längre. Den har varit så bra innan och jag är livrädd att byta. Men kan jag få en bättre livskvalité av det så kan det ju vara värt det. Om man inte får för mycket biverkningar. 

Jag ska verkligen försöka komma igång igen, skriva vettiga saker. Men nu ska jag avsluta och äta upp min frukost och gå vidare.

Ta vara på er!

Dagarna går

Jag hänger inte riktigt med i allt. Dagarna rusar fram och jag tänker dagligen att jag ska blogga. Men det blir inte så. Tro mig, jag vill blogga så mycket mer än jag gör. Men det är lättare via dator än via platta eller mobil. Men min rygg och nacke är så dålig att jag sällan startar datorn. 

Jag ska till reumatologen på fredag och då måste jag vara ärlig hur det egentligen ligger till. 

Så, jag vill verkligen blogga mer. Och jag ska komma igång. Har en del att uppdatera om.

Tills vidare, ta vara på er!