SLUT PÅ EN ERA

Jag väljer nu att sluta blogga på denna blogg. Den är inte jag längre. Jag försöker bli mer positiv trots alla svårigheter i mitt liv med smärta osv. Jag försöker bli mer aktiv inom Friskis & Svettis och vill på sikt bli ledare om jag får möjligheten.
Denna blogg är förknippad med mycket psykisk smärta och jag väljer därför att gå vidare. Jag väljer att starta en ny blogg. Tyvärr inte på blogger då dom inte har en gratisapp till iPhone. Jag har inte råd att köpa appar, så tro inte att jag är snål. Men jag har skuldsanering och ja, då måste jag prioritera.
Så, jag har börjat blogga på blogg.se och adressen dit är Lina Sarlin Lundberg. Om ni vill följa mig där är ni välkomna, annars säger jag tack för mig. Jag kommer ha bloggen kvar och den kommer förbli öppen.

Ta vara på er!

Vill blogga, men torkan varar

Jag har så extremt mycket att blogga om. Men jag har total bloggtorka. Jag kan inte blogga från mobilen (den appen kostar pengar) och jag sitter sällan vid datorn annat än när jag betalar räkningar osv.
Men jag ska försöka sammanfatta läget. Jag mår inge bra. Fysiskt håller kroppen på att rasa känns det som. Jag tränar som aldrig förr, äter som innan och går upp(!!!) i vikt. Jag vet att muskler ger mer vikt än fett osv. Men något är fel. Samtidigt som jag hela tiden är sjukt sugen på salt. Skulle kunna hälla i mig saltkaret. Det är en massa annat med, så ska till läkaren imorgon för det.

Sen så har dom hittat ett blåsljud på Wimsas hjärta. Och det blir ultraljud av det imorgon. Det också. Jag kommer vara så nervös innan. Wimsa är ju bara 1 år och vid veterinärbesiktningen så hade hon inget blåsljud, vid kastrationen hade hon inte heller blåsljud. Nu sökte vi för att hon har hostat till och från. På riktigt hostat. 2 veterinärer lyssnade och bägge hörde samma sak. Jag klarar inte detta egentligen. Men allt för Wimsa. Hon är troligen min sista katt. För jag orkar inte oroa mig mer. Zephyr gick bort 2014, 6 år gammal. Miina förra året, 2 år gammal och Zaphire förra året, 4 år gammal. Och ja, vi gjorde allt i våran makt för dessa katter. Miina tålde tillslut ingen föda alls. Inte ens kortisonet som skulle läka hennes inflammationer i mage och tarm. Zephyr fick megacolon och fick väldigt ont av det. Zaphire hade svåra missbildningar på knäna och kunde knappt gå sista dagen. Alla har kommit som en chock. Så Wimsas ultraljud av hjärtat måste vara bra. Jag kan inte hantera annat. Det går inte.

Men till något roligare. Jag ska hälsa på min ena lillasyster på onsdag och stanna till fredag så det ska bli riktig kul. Hoppas på bra väder så det blir ett dopp kanske? Har ju inte badat än i år.

En liten uppdatering, jag ska skärpa till mig. Men just nu är det blankt. Håll gärna tummarna imorgon för Wimsa.

Ta vara på er!

Vill egentligen inte

Just nu ser jag ingen mening med livet alls. Det blir motgång på motgång och min kropp orkar inte det. Ser inget ljus just nu och jag är tom fast ändå full av känslor.
Jag lever,  inte för att jag vill utan för att andra vill. Meningen med livet tappade jag för ett tag sedan. Nu är det inte ens roligt att träna längre. Det är till och med tuffare än det varit när jag mått bättre.
Mycket känslor med katten. Mycket oro som jag inte riktigt har kraft till just nu. Jag orkar egentligen inte mer alls.

Hoppas ni mår bättre och ta vara på er!

Ung kvinna hittad död i lägenhet i Karlstad

Igår kom rubrikerna i Aftonbladet. Att en kvinna i 25-årsåldern hittats död och man misstänkte mord alternativt dråp. Denna kvinna visade sig vara en kär internetvän och allt rämnade. Hon fick helt enkelt inte vara död. Och mord eller dråp också. Var hon rädd? Självklart måste hon varit rädd. Fy sjutton vad hon måste ha varit rädd. Gick det snabbt? Jag hoppas så innerligt att det gick snabbt. Fy fan. Mord alltså. Mördad. Älskade Anna vad är det som sker? Och jag lider så med dina anhöriga. Och att det var dom som hittade dig också.
Timmen efter jag fick reda på att du var död så hör man om London. Ytterligare terrorattacker. Vart är vi på väg? Seriöst? Det är mord och terror hela tiden. Det är så hemskt och mina tankar snurrar just nu.

Ta hand om varandra, man vet aldrig när det tar slut.

Jag vet att jag lever!

Jag är trött. Jag har ångest. Jag har ingen ork. Jag har snart ingen lust. Jag går i ett töcken och jag minns knappt något alls. Stress? Ja, kanske. Men det går över. Dagen idag (torsdag) gör inte saken bättre. Börjar med att jag ska lämna prover för diabeteskontroll 10.30. Sen har jag Spirometri 11.00. Hem och vila lite för att sen ha besök bokat hos Strokeläkaren 15.00. Sen är det mat på Sjukhuset för att sen träna Indoor Walking Intervall klockan 18.00. Då kanske ni tänker ett jag ska hoppa över träningen? Men nej, det är min glädje och jag behöver endorfinernas jag får så det tänker jag inte göra. Sen på fredag så är det besök hos Reumatologens Fysioterapeut 10.00 och min psykiatriker 11.15. Sen kommer jag nog rasa ihop och sova några timmar.
Har dock så dåligt samvete. Mot katten, mot ja, allt. Jag vet att det blir bättre. Jag vet att det är enormt mycket just nu. Men det är just nu. Egentligen skulle jag behöva sova just nu. Men jag är så uppe i varv att det går inte. Men jag ska snart försöka. Starta en ljudbok och försöka slappna av.
Just nu är det tungt. Jag är ledsen och trött. Men jag ger inte upp för det. Jag kommer fortsätta fightas. Ramla djupt ned och sedan kämpa mig upp igen. Nu är jag inte djupt nere dock. Mer utmattad.

Ska försöka lägga mig nu snart. Kom ihåg att ni är värdefulla.

Ta vara på er!

The Phantom of the Opera

Igår (lördag) var jag och mamma på The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm. Det var helt underbart. Magiskt. Fantastiskt. Ja vad ska jag mer skriva? Jo, ett stort tack mamma som gjorde detta möjligt. Jag älskar dig över allt annat.

Ska försöka skriva mer snart. Men nu måste jag sova.

Ta vara på er!

Hoppande mående

Jag mår bättre idag. Inte bra, men bättre. Så mycket som jävlas för mig. Samt biverkningar av en hemsk medicin.

Ville bara uppdatera lite. Ska försöka sova.

Ta hand om er!

Vem är jag?

Jag vet ärligt inte längre vem jag är. Jag är arg, ledsen, modfälld och bara inte jag. Känns som att jag inte kommer att komma tillbaka igen. Allt känns riktigt illa just nu. Riktigt, riktigt illa och jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag ser inte något annat slut på detta än att försvinna. Att ge upp. Kasta in handduken. Jag vet inte om jag tar mig igenom detta en gång till. Alla år av dåligt mående gör så jag orkar inte mer. Jag har situationer jag inte vet hur jag ska lösa. Jag orkar inte ta tag i det. Jag började med ny blodförtunnande då jag mådde så dåligt av Trombyl, men den var så mycket värre, men jag orkar inte ringa Strokemottagningen igen. Jag gör verkligen inte det. Jag vet ju att jag behöver blodförtunnande, men just nu känner jag att jag struntar i vilket. Jag orkar inte ta tag i det, igen.
Jag sårar min älskade mamma och jag orkar inte med det. Jag vet dock inte hur jag ska hålla mig i skinnet. Jag är så arg. Inte på henne. Jag är bara arg.

När döden knackar på
Man egentligen snällt får gå
Kampen emot har varat i många år
Det har satt sina spår
Då kanske det är dags att man går

Lina Sarlin Lundberg 28/3 2017
Jag vill inte dö. Men jag vill heller inte leva som jag gör nu. Jag tappar fattningen allt oftare. Och jag känner inte igen mig själv. Det blev värre igen när jag började med Clopidogrel (den nya blodförtunnande).

Det är bättre för alla om jag bara försvinner. Jag behöver inte dö. Men bara vara ur vägen för dom jag sårar. Det här går inte mer. Jag går sönder för vad jag gör. Att jag blir arg. Jag vill bara vara liten och hållas om. Eller isolera mig helt. Jag orkar inte mer. Jag vill inte såra mina nära mer. Det är inte värt det. Alla får det bättre utan mig.

Ta vara på er!

Elite Park Avenue

Är på hotellet just nu efter en ganska intensiv dag i Göteborg. Med god mat. Först lunch på Herr Åber och sedan middag på Taco Bar. Jag kan verkligen rekommendera Taco Bar. Jag är riktigt nöjd.
Dagen igår gick bra men kvällen slutade med ett Menieresanfall. Men en god vän förstår och vi lade oss tidigt. Somnade strax före 22 och vaknade tyvärr med huvudvärk. Men fick frukost upp på rummet av min fina vän Annica. Vi har det mysigt, synd bara att tiden går för snabbt och det är dags att åka hem imorgon. Jag är så tacksam för att jag har Annica i mitt liv och att vi nu äntligen har träffats. Allt har varit väldigt lättsamt. Nu packas det inför hemresa. Men tåget för mig går inte fören 13.50 och Annicas 14.10. Så vi hinner umgås en del imorgon med.
Jag har det bra helt enkelt.

Ta vara på er!

Ute på resande fot

Sitter just nu på tåget till Göteborg. Ska träffa en vän som jag pratat med i många år. Men vi har aldrig träffats innan. Och det är väl dags nu eller vad tycker ni?
Ska vara framme om ca 1 timme och 20 minuter. Totalt tar det 4 timmar. Känns riktigt bra faktiskt. Jag har inte åkt tåg mer än till Avesta på över 10 år. Känner mig lite mallig faktiskt. Ser fram emot dessa dagar även om det kanske blir intensivt för att vara mig. Men några dagar klarar jag alltid.
Jag behöver lite positivt i mitt liv just nu. Så man orkar kämpa vidare med allt annat eländes elände. Nej allt är inte bara elände. Men ibland känns det verkligen så. Diagnos efter diagnos och ja. Men nu ska jag låtsas att jag inte har haft TIA-attacker fram tills jag ska träffa Strokesköterskan den 10 mars.
Ville bara göra en kortare uppdatering. Och jag önskar er en riktigt trevlig helg.

Ta vara på er!

Amaurosis Fugax

Mina svarta episoder är mest troligt något som heter Amaurosis Fugax och orsakas oftast av TIA attacker. Men det kan finnas andra orsaker om man läser om det. Men det får vi se vad dom säger på Strokemottagningen. Jag ska dit den 10 mars till en sköterska. Sen blir det väl en läkare ca 2 månader efter det för vidare utredning. Emellanåt blir allt bara svart. Inte i ögat bara. Utan även i sinnet. Varför jag? Vart finns ni? Jag har ett par som jag verkligen känner finns där. Men resten försvinner mer och mer.

Ska nog om det. Nästa vecka ska jag äntligen ta tag i Friskis och svettis igen. Att jag inte gör det denna vecka är för att jag har lite ont i bihålorna fortfarande samt att jag ska till Göteborg och träffa en vän. Ska bli så mysigt. Men samtidigt otäckt att åka tåg. Har inte åkt tåg så långt på många år. Men det får gå.

Ta vara på er!

Diagnos TIA

Låg inne en natt på ASN, det blev inte längre på grund av andra omständigheter. Men det gjordes ett ultraljud på kranskärlen samt aorta. Det såg bra ut. Men troligtvis får jag TIA attacker bakom ögat. Så jag ska till Strokemottagningen om en månad till en sköterska och sedan om 3 månader till läkare. Körförbud fick jag med, tur jag inte har körkort. Så nu har jag fått trombyl som är lätt blodförtunnande. 36 år gammal och ska gå på Strokemottagningen. Sen kommer läkaren där ta beslut om det ska utredas vidare om varför jag får dessa attacker. Just nu är det för mycket. Sen har jag fått feber på det också. Hoppas det är snabbt övergående då jag behöver träna. Negativ stress är big no no. Men träning var bara bra. Ändå ligger saker över mig som ett stort stressmoln över mig. Känner mig pressad.

Nu vet ni snabbt vad som händer.

Ta vara på er!

Inte alls som jag tänkt mig. Inlagd på ASN

För några veckor sedan så började jag tappa synen på mitt högra öga. Det har bråkat med mig innan och jag har ju en förändring i synfältet där. Men det blev som att släcka lampan. Kolsvart. För att efter ganska kort tid bli normalt igen. Det tog några dagar innan jag berättade för mamma. Hon är den första som jag berättar något för. Hon trodde på ögonmigrän då det är det vanligast när man har problem med ögonen. Tillslut så vaöde jag att sms:a en vännina till mamma och mig som jobbar på ögon. Hon ringde upp i fredags och när man tappar synen helt så är det inte ögonmigrän. Jag behövde inte åka akut där och då. Utan jag kunde vänta till idag, måndag. Jag fick tid idag 12.55 till jouren på ögonmottagningen och fick då träffa den läkare som utredde mig för min synfältsförändring. Hon tittade i ögat och det ser ju friskt ut. Hade inte väntat mig något annat direkt heller. Sen ville hon tänka om hon skulle skicka mig till medicin eller inte. Jag gick ut och väntade i väntrummet. Fick pupillvidgande droppar och efter en stund så blev jag inkallad igen.
Hon tittade i ögonen igen nu när pupillerna var stora men det såg ut som vanligt. Hon valde då att skicka mig till medicinakuten. Jag trodde ju inte jag skulle behöva till akuten direkt. Men det behövde jag.
Där så blev det en den väntan. Min älskade mamma kom och gick och köpte mat åt mig. Hungrig som en varg. Sen kommer läkaren in och säger att det blir ingen datortomografi idag utan dom vill lägga in mig för vidare utredning. Jag blev lätt stressad och fick lite panik då jag inte riktigt klarar av att vara inlagd. Men dom var så oroliga för mig att dom verkligen ville det. Så jag sa okej, mamma (älskade mamma) åkte hem och hämtade lite saker, mina antidepressiva finns inte på en avdelning oftast så behöver min dosett, och då blev det klart att jag skulle upp på avdelningen ASN som står för Akut Stroke och Neurologi. Så här ligger jag i sängen. Blivit så ompysslad man kan bli på en avdelning. Fått valt mat mellan 50 rätter. Vi har lyx här. Sen har dom ju Wi-Fi. Så det känns lyxigt. Om något är lyxigt på ett sjukhus.
Idag händer väl inte så mycket mer. Blir att sova om en stund. Men först ska jag se Hem till gården på TV4-play.
Just när jag kommit in så i träningen så blir det så här. Men vad ska jag göra? Gilla läget.

Ta vara på er! Och var rädda om varandra!

Jag är lite kär i Indoor Walking

Längtar mer och mer till att det är dags att köra IW. Från 1 gång i veckan till 2. Kör numera måndagar och då är det 50 minuter soft. Och sedan kör jag även ett pulspass. Pulspassen är extremt roliga. Man ser hela tiden sin puls på en skärm. Detta är verkligen en träning för mig. Jag älskar det verkligen. Hur klarade jag mig när jag bara gick 1 gång i veckan? Nu kör jag normalt sett 4 pass i veckan på Friskis & Svettis. 2 Jympa bas och 2 IW-pass. I måndags missade jag dock eftersom jag fick kortisonsprutor i 2 fingrar. Det gjorde så ont så jag hade inte klarat det i vilket fall som helst. Men igår var jag på Jympa. Imorgon blir det IW-puls. Kan knappt vänta. Sen blir det bas igen på fredag innan jag tar helg.

Ville bara skriva lite snabbt. Måste verkligen lägga mig nu.

Ta vara på er!