Den 12 Augusti somnade Wimsa in endast 3 år gammal. Livet är upp och ned efter detta. Hon var mitt allt. HCM är en jävla sjukdom. Vissa lever fullånga liv med denna sjukdom. Men Wimsa blev bara 3 år. Det är inte rättvist. Det är inte rättvist någonstans. Jag vill bara till henne. Avsluta allt skit och komma till henne. Men jag kommer inte göra det. Ibland så är livet bara lite för mycket.
Jag har massor att skriva om. Men det kommer sen. Jag har ju inte skrivit hur uppkörning osv gick. Men just nu är allt ett töcken.
Ta hand om er!
