Men resten då? Jo i maj fick jag diagnosen Ulcerös Kolit upppå allt annat jag har. Wimsa fick somna in 12 augusti. Jag blev tvungen att sluta med min medicin mot det reumatiska och börja med en som ska gå på båda. Jag har så ont i kroppen så jag vet inte hur jag ska stå ut. Men på måndag får jag min andra dos Remicade som ska hjälpa mot både Ankyloserande Spondylit och Ulcerös Kolit. Förra fredagen hamnade jag på akuten med misstänkt propp i lungan. Men det visade sig eventuellt bero på hjärtat. Så nu äter jag hög dos betablockerare. Jag har fått pausa mitt ledarskap på Friskis och ja, just nu går inget bra.
Imorgon när jag vaknar kommer jag ha så ont att jag knappt kommer ur sängen. Sen tar jag mitt kortison och sover en stund till så kan jag röra på mig lite igen.
Men det värsta i allt det här är sorgen efter Wimsa. Den går inte att beskriva. Inte alls. 3 år gammal. Tre. Det är fan i mig inte rättvist.
Nu ska jag försöka sova. Jo, min diabetes är åt helvete också. Why not? Har haft typ 2 sedan 2006 så det är väl dags.
God natt på er. Var rädda om varandra!
