Jag har en del fobier, och ni som har fobier vet hur dom förändrar en. Man är inte sig själv. Man är en enda stor ångestboll som bara vill fly för att undkomma döden (fobin).
Jag är inte värd vatten ens. Jag vill inte bli omtyckt längre. Jag kommer dra in mig i mitt skal nu. Det är inte värt det här längre. Jag har gått för långt.
Jag är rädd. Jag känner mig ensam. Fruktansvärt ensam. Ändå är jag inte det.
Livet börjar rinna ur mig. Jag börjar känna mig färdig. Jag är för elak, för ego. Ett för stort arsel med andra ord.
Får se om jag fortsätter uppdatera bloggen. Vi får se. Facebook är inaktiverat och jag skiter i allt.
Ta vara på er!
2 kommentarer:
Lina du ar ingen ond manniska. Vad har du fatt det irfan. Kramkram Lena
Lina, Lina, Lina...du är inte en ond människa! Ibland måste man tänka på sig själv och ta beslut utifrån det, att respektera sina egna känslor och tankar. Man behöver vara "egoistisk" ibland. Och du är inte elak! Däremot kan jag inte uttala mig i denna specifika situation eftersom jag inte känner till storyn, men en sak vet jag; du är visst värd respekt! Och du är stark! Och cool, snäll och fin! Jag tycker om dig och finns här för dig. Det är komplicerat med relationer, I know, men jag vill vara din vän, jag lovar! Och jag skulle sakna dig om du tystnade!! KRAAAAAAM <3
Skicka en kommentar