Då var det dags för det årliga spondartritstatusen imorgon då. Här ska mätas och böjas och sträckas och bändas. När man har någon av spondartriterna (t.ex ankyloserande spondylit och psoriasisartrit) så gör man mätningar varje år. För att se hur ryggen och bäckenet mår. Om man har stelnat nå mer, eller om det står still. Oftast blir det ju inte bättre då skadorna man redan har är permanenta.
Det är ju då passande att göra detta då jag inte har fått Remicade sen innan jul. Så, värdena lär inte bli så bra som dom kan bli. Men, sånt man får ta. Och det är ju sanningen utan medicin. Har dock Prednisolon (kortison), dock bara 5 mg. Jag ska ta sista tabletten samma dag som jag kan få Remicade igen. Det är ju bokat till den 6 mars. Men, vi får se hur det går efter tandoperationen på fredag. Det måste ju ha läkt någorlunda innan jag kan få det. Men jag börjar ju fredag morgon med 4 tabletter antibiotika. Så, det blir nog bra. Allt kommer bli bra. Till slut. Det måste det.
Vi får se om sjukgymnasten kan hjälpa mig lite med huvudvärken jag får efter att jag tränat. Eller, snarare, medan jag tränar. Det är inte vätskebrist, utan snarare nacken som spökar. Känns det som i alla fall.
Snart dags att gå och lägga sig för denna kväll. Dagarna springer iväg just nu. Men det kanske är bra?!
Ta vara på er!
6 kommentarer:
Svar: jo fast i mitt fall blir de gnide vanlig skeoperation då jag skelar olika mycken i olika lägen. Med huvudet på sne har jag värde 8 när jag kollar neråt har jag värde 30 så man måste göra de special operation som är jätte komplicerad och som dom nästan aldrig gör och de kan inte garantera att de blir bättre
Jag skulle gärna vilja ha lösenordet till din lösenordsskyddade blogg om jag får?
Hej. Jag har nu läst några av dina inlägg och storbölar. Jag vet inte om jag kan ens börja beskriva hur mycket jag känner igen mig.
Jag har nu själv fem diagnoser. Psoriasis artrit, PTSD, depression, panikångest och endometrios. Jag är 20 år.
Tyvärr så har behandlingen mot min Psoriasis artrit krånglat då jag är allergisk mot ASA och Orudis Retard. Och inte bara lite allergisk, mina blodkärl luckras upp om jag får i mig det. Det har gått bra i små mängder i flera år, fram till i julas då jag åkte in på akuten efter min dagliga dos Arcoxia. Det har varit ett helvete att hitta nya mediciner men nu har jag fått Metoject. Det känns inte så kul med cellgifter vid min ålder, men jag måste klara av att röra på mig.
Mina psykiska problem är ett resultat av ett flertal övergrepp, men också av att vara sjuk. För är man sjuk varje dag, känner av att man är sjuk varje dag så tänker man också på det varje dag.
Jag känner mig också ensam. Varför händer allt just mig? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Jag vet hur det känns för känner det med, hela tiden.
Kram
Kära Sofia! Fy vad jobbigt du har det. Jag tål inte NSAID preparat alls. Magen säger ifrån direkt. Jag hade metoject ett tag, men det hjälper inte mot bechterews, dock ska den vara bra vid psoriasis artrit.
Övergrepp är fruktansvärt att utsättas för. Jag utsattes när jag var 21 och skulle fylla 22. Ingen är värd det. Jag finns, och jag menar det.
Varma kramar
Underbara Lina! Vi får glädjas i att vi nog inte är lika ensamma som vi tror och känner att vi är. Att bara veta att någon går igenom liknande saker som mig ger mig lite mer hopp om livet och framtiden. Jag vill kunna överleva detta, även om jag vissa dagar bara vill ta den snabba utvägen och försvinna.
Jag har slutat tro att allting händer av en anledning, för jag förstår verkligen inte hur det som har drabbat oss kan ha en anledning. Vi har inte förtjänat det här. Och dom som säger att Gud finns så förstår jag inte hur hen kan låta sådana här saker hända sådana som du och jag. Jag har slutat på Gud finns. För jag vill inte tro på någon så ond som gör så här mot mig, eller mot dig.
Det är inte lätt att vara sjuk konstant och jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna ta mig igenom det och må bra och hitta acceptans.
Det är alltför lätt att identifiera sig själv med sina diagnoser, för det känns som om det är det enda jag har kvar. Vem är jag? Jag vet inte mer om mig själv än mina diagnoser. Jag vet inte vad jag är mer än det. Är jag bara mina diagnoser?
Kramar
Fina! Den där Gud måste vara en elak jävel om hen finns. Då vissa får så mycket, och andra inget.
Du kommer överleva detta, och jag förstår att det känns som att försvinna är den lättaste vägen. Det tycker jag med. Minst en gång om dagen. Men, det är värt det. När dom glada stunderna är. Jag hoppas verkligen att du har glada stunder också.
Att hitta acceptans är jättesvårt. Och det har inte jag gjort än riktigt för min reumatiska sjukdom. Den kommer finnas där hela livet. Och förpesta det. Tack och lov har jag bra behandling, förutom nu när jag missade en och måste vänta, pga tandoperationen idag. Och jag har jättebra läkare.
Att identifiera sig med sina diagnoser är nog så mycket lättare än friska tror. Och det går inte bara att rycka upp sig. Verkligen inte.
Du är Sofia, inte dina diagnoser. Och är det svårt att se annorlunda så tror jag absolut att du kommer göra det sen.
Och skriv av dig. Vill du ha min mail då får du den gärna.
Många kramar!
Skicka en kommentar