Natten mot söndagen så fick jag ju grymt ont i vänster höft och det var riktigt vidrigt. Jag tycker att jag tål smärta bra. Men, här skrek jag rakt ut emellanåt. Vissa rörelser var hemska. Att sova var en plåga och jag har under tiden faktiskt tagit OxyNorm, men tyvärr får jag riktigt mycket mardrömmar av dom. Sover oroligt och bortdomnat. Nej, jag tycker inte det är behagligt.
Men så i tisdags så var jag ju på reumatologen och fick en kortisonspruta i höften. Och redan bedövningen gjorde att det kändes bättre. Det kändes bättre även igår. Och efter 24 timmar väljer jag, mitt nöt, att ta en promenad. Inte långt, men när jag kom hem började smärtan komma tillbaka. Jag fick panik då jag visste hur ont det gjort.
Idag var det tillbaka som smärtan innan kortisonsprutan. Efter mycket om och men så ringde jag reumatologen och sköterskan skulle prata med min läkare för att se om han ville ge mig en spruta till. Sen skulle hon ringa tillbaka. Döm av min förvåning när min läkare ringer upp och bara "Men Maria (ja, det är mitt namn, men kallas Lina), du ska ju ta det lugnt, du har en inflammation i höften". Jag trodde bara man behövde ta det lugnt 24 timmar efter sprutan. Men tji fick jag. Så, jag står nu på kortisontabletter fram tills jag ska till honom den 28 maj och jag ska få ny behandling. Det bästa med tabletter är att jag får mindre ont i bröstrygg också. Men, jag är känslig för kortison. Så jag sväller för minsta lilla dos.
Han frågade också om jag hade det hemma. Sa då att jag kan ta kattens, för hon har ju också prednisolon 5 mg, oj vad han skrattade. Jag ska ta 10 mg för att försöka minska biverkningarna. Jag fick mitt eget recept.
Nu ska jag strax sova.
Ta vara på er!
PS. Jag saknar träningen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar