Ens riktiga vänner

Sen jag tog bort min bebis, min älskade katt och livsgnista Zephyr så har jag börjat märka vilka som är ens riktiga vänner. Och inte är det många, det kan jag verkligen inte påstå. Det gäller ju även andra, inte bara vänner.
Jag har stor sorg och saknad. Jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan Zephyr. Jag måste det. Jag har ju min andra bebis Zaphire kvar.
Jag har många vänner på internet som verkligen bryr sig. Det är jag så tacksam över. Men så besviken annars. Men tro inte att jag står där givakt längre om det händer något. Tro inte att jag alltid kommer kunna prata.

Nej, jag får skaffa vänner som även finns där för mig.

God natt

Snälla, bara kom tillbaka

Snälla. Jag vill inte att du ska vara borta. Jag har panik just nu över att jag aldrig mer kommer få pussa på dig. Att inte få gosa in mig i din fluffiga päls.
Jag fick din journal idag från Strömsholm. Du var inte frisk. Men inte heller så sjuk trodde jag. Men, det var du. Du hade ju så ont sista natten och fick inte någon ro. Jag älskar dig så Zephyr. Jag kommer aldrig mer få en katt som du. Aldrig någonsin. Min fina älskade Zephyr. Kan inte förstå att det gott över en vecka.

Men vi ses snart igen. Det går fort för dig vännen. Långsamt för matte. Men glömmer dig kommer jag aldrig att göra.
Älskar dig för alltid. Alltid.

Sista bilden på Zephyr innan hon gick bort. Denna är tagen när hon kom hem 13/6. Hon somnade in 16/6. Man ser att hon blivit smalare.

Vet inte vad jag ska skriva eller vad jag ska känna

Allt känns tomt. Det är bara jag och Zaphire denna vecka. Det är inte fy skam det heller. Men det är så jobbigt. Mina tankar på att få pussa Zephyr bara en gång till. Gosa med hennes goa tassar bara en gång till. Men det skulle inte vara nog. Det vet jag. Jag vill helt enkelt att hon ska finnas hos oss. Det var rätt beslut. Men, saknaden är enorm. Idag är det en vecka sedan hon fick somna in. Man märker på Zaphire att hon är deppig vissa dagar. Nu när mamma är borta så ser jag saknaden i henne ännu mer. Hon är lite "mormors" kisse. Men hon sover hos mig på nätterna. I brist på bröd får man äta limpa.
Ja, jag vet inte riktigt. Jag ska någon gång berätta hela Zephyrs historia. Så att jag själv förstår att jag verkligen gjort rätt. Jag vet att jag gjort rätt. Men innerst inne så känns det så jobbigt och tänk om. Men, det fanns inget tänk om. Det gjorde inte det.

Jag hoppas att ni mår bra. Och ta vara på er!

Sorg

Vi alla människor sörjer på olika sätt. Vi är alla olika individer med olika mönster och tankar.
Igår var en fruktansvärd dag. Mitt hjärta var som en sten som inte rörde sig. Och allt var tungt. Framemot kvällen så blev det ytterst lite bättre. Det var ju självklart grymt jobbigt fortfarande.
I natt har jag sovit utan att vakna. Jag brukar alltid vakna någongång på natten. Har alltid gjort det. Men nej inte natten som var.
Troligen beror det på att jag knappt sov mellan söndag och måndag. Men, jag vaknar med skuldkänslor för att jag sovit en hel natt utan att tänka på Zephyr.
Det är inte konstigt alls. Men för mig blev det jobbigt. Jag tänker mycket på Zephyr. Att jag aldrig mer får klappa henne. Se hennes goa tassar. Se henne och Zaphire köra race genom lägenheten.
Men jag gråter inte varje gång jag tänker på henne. Det är inte lättare. Det är bara på ett annat sätt. Jag har förstått att jag gjorde rätt val. Eller, jag och mamma gjorde rätt val. När det äntligen börjar gå in i min hjärna så blir sorgen annorlunda.

Jag vet vart hennes aska kommer att spridas. Jag tar hand om Zaphire så gott det bara går. För ja, katter sörjer också. På sitt sätt.
Om det blir en ny kompis till henne eller inte, ja, det får tiden utvisa. Kanske hon mår bra som ensamkatt. Vi får se.

Ta vara på er!

Vila i frid älskade Zephyr

Igår (söndag) så började Zephyr bli lite sämre. Och framemot sena kvällen fick hon ingen ro alls. Hon sprang omkring, det ryckte i rygg och svans på henne. Hon mådde inte alls bra. Försökte med lek, kel, ja allt. Men hon gömde sig. Inte likt henne. Jag bestämde mig att så här ska hon inte behöva ha det. Hon har lidit tillräckligt.
Megacolon är ju tyvärr något man bara kan försöka lindra genom lactulos för att dom ska kunna bajsa alls.

Att hon var piggare i fredags och i lördags tror jag var för att hon var så uppvätskad när vi hämtade henne i Strömsholm.

Så, i alla fall, sen igår kväll bestämde jag mig att hennes lidande skulle vara över. Hon hade även magrat.
Natten var så jobbig, hon kom inte till ro. Jag kom inte till ro. Mamma kom inte heller till ro. Väntan fram till 08.00 och AVC öppnade kändes som en evighet.
Jag ringde prick 08.00 och kom fram nästan direkt. Det var bara att komma in.
Våran veterinär, vi har samma till Zaphire också, sa direkt att Zephyr magrat mycket. Ändå har hon ätit. Men, det måste ha runnit igenom henne. Eller så tog hon inte upp näringen.
Klockan 09.07 så bekräftas det att hon är borta. Hon hade somnat in. Det gick snabbt och hon led inte det minsta.

Nu finns ingen smärta mer för Zephyr. Desto mer smärta får vi som är kvar. Det var ett korrekt beslut. Men ändå så jobbigt.

Zephyr *1/3 2008 +16/6 2014 Älskad och saknad.

Uppdatering Zephyr

Zephyr fick komma hem igår från Strömsholm efter 3 nätter där. 1 natt blev ju på grund av att dom råkade ge henne laktulos intravenöst fast det absolut inte är gjort för det. Dom ringde i torsdags kväll vid 23.00 och sa att hennes blodsocker hade gått ned kraftigt så att hon fick glukosdropp. Men, jag fick äntligen hem henne igår kväll. Sista dygnet betalade jag inte för. För utan det som hände hade hon kommit hem i torsdags.
Säger bara tur att jag har vett i skallen och skaffar försäkring direkt när katterna kommer innanför dörren hemma. Agria ersatte med ca 16.000:- denna gång.

Zephyr kommer att gå bort tidigare på grund av sin megacolon. Hon kommer inte bli jättegammal. Hon är 6 år i år. Och jag hoppas det går i några år till. Så länge hon kan bajsa får hon vara kvar. Och så länge hon mår bra så klart. Jag har aldrig varit egoistisk när det gällt sjuka djur. Men, jag hoppas ju så klart på många år till. Men det återstår att se.

Just nu mår hon bra. Hon är trött och omtöcknad. Och Zaphire är lite sur. Men, det är inte så konstigt. Zephyr har ju varit borta och blivit stucken i osv i 3 nätter.

Jag är i alla fall glad att hon är hemma. Så länge det går. Nu så ska jag ta kväller. Fast jag vet inte vad jag ska göra. Ha tråkigt blir det nog.

Ta vara på er och ha en fin lördagskväll!

Älskade Zephyr

Min älskade Zephyr är ju som jag skrev i inlägget nedan inlagd i Strömsholm. Igår när dom ringde så mådde hon bättre och hade ätit. Hon skulle troligen få komma hem idag med medicin. Jag var så ledsen över att hon skulle stanna en natt till, men dom vet ju vad dom gör. Trodde jag.
I morse så ringde dom och jag blev så glad. Jag trodde hon var redo att hämtas. Sömndrucken som jag var så fattade jag knappt vad som sas sen. Hon mådde bra, meeeen, dom hade gjort ett stort misstag. Dom hade gett henne en medicin intravenöst som hon skulle ha fått oralt. Så nu var hon på intensiven för övervakning. INTENSIVEN!!! Jag vill bara ha hem henne och så hamnar hon på intensiven för deras misstag. Hon mådde bra. Men dom visste inte alls vad som kunde hända.
Jag är så himla arg så jag kokar. Ledsen och känner mig vilsen. Vad har jag att hämta? Vad kan jag ta vägen för att få ersättning för detta? Ersättning är inget i sammanhanget. Men dom har gjort fel.

Jag hoppas dom ringer ikväll och att jag får hämta henne imorgon. Håll tummarna.

Ta vara på er!

Jag är i helvetet

Just nu är jag nere i helvetet. Som jag skrivit innan så har min katt Zaphire på två år astma och troligtvis epilepsi. Hon går på astmamediciner sedan 3 veckor tillbaka och allt går bra.
Men, då blir Zephyr dålig. Hon har ju sedan i mars förra året lidit av återkommande förstoppningar och får lactulos morgon och kväll sedan dess. Samt magfoder. Tyvärr innehåller det fodret mycket kalorier och Zaphire som varit dålig och orörlig innan diagnosen behöver inga onödiga kalorier. Så vi bytte till ett foder med mer fibrer, självklart med veterinärens godkännande. Vi kunde sluta med lactulosen på Zephyr och hon var till och med lös i magen i början.

Senaste dagarna har hon kräkts varje dag. Som att hon vill få upp en hårboll, men det har inte kommit någon hårboll. Idag efter hon kräkts så la hon sig på sidan i bokhyllan och jag fick inte röra henne.
Ringde till Aros Veterinärcentrum, men dom hade inga tider idag och vi var ganska överens om att hon inte kunde vänta. Så det blev akut till Strömsholm. Hon fick komma in nästan direkt. Och det bestämdes att hon skulle röntgas. Helst ville veterinären att hon skulle få göra ett ultraljud, men det var fullt.
När allt var klart och veterinären tog in oss på ett rum så kände jag mig så nervös. Det visade sig att hon lider av megacolon, och att hon hade avföring högst upp i tarmen mot magsäcken till. Hon blev inlagd för dropp och så ultraljud imorgon.
Megacolon går inte över alls. Dom kan få problem med att ha avföring alls.
Sen såg dom något på ena njuren, kan vara att hon haft en propp i njuren. Eller "bara" ett bifynd. Det bifyndet har dock inte funnits innan. Inte vad jag fått veta i alla fall.

Just nu är ovissheten värst. Kan jag ta hem henne? Kommer hon ha ett drägligt liv? Eller måste jag låta henne somna? Kan hon må bra på foder samt typ lactulos så självklart, då får hon ju vara kvar. Men annars, jag vet inte. Allt är bara så hemskt jobbigt just nu. Jag slits mellan hopp och förtvivlan.

Ta vara på er!

Cellprovtagning och Mirena

Idag har jag varit och tagit cellprov. Det är ju inte direkt trevligt. Inte trevligt alls faktiskt. Men, det gick fast det gjorde ont. Att jag tyckte det gjorde så ont var nog också för att hon inte sa till när hon började. Jag är så van att alla talar om vad dom gör, så blev lite paff när det helt plötsligt kändes som någon ryckte ut min livmoder. Eller, ja kanske inte. Men nästan.
Men det gick bra till slut. Och det går ju så snabbt.

Sen har jag ju haft Depo-Provera nu i 9 år, och man rekommenderar att max ha det i 2 år. Så vi pratade om hormonspiralen Mirena istället.

Vi bokade också en tid i augusti när den ska sättas in. Men, jag ska försöka ändra den tiden till en vecka innan. Annars får jag inte bada på min födelsedag. Och ja, jag vet att det kommer göra ont. Ondare än det gjorde idag. Men, nu är jag beredd. Och jag ska inte glömma att andas. Klarar jag att få massa sprutor hit och dit i olika leder så klarar jag tamesjutton det här också.
Att det inte blev fören i augusti är för att jag nyligen tagit Depo-Proveran, och den ligger ju kvar ca 3 månader.

Ja, och angående inlägget nedan. Det är inget jag kommer gå tillbaka till. Jag har bara en saknad ibland. Ibland när man varit självdestruktiv under många år och sen inte längre är det, så kan man få kriser lite nu som då.

Ta vara på er. Jag ska snart lägga mig. Känner mig helt slut. Sov gott

Otäck känsla av saknad

Jag saknar en viss sak mer och mer. Kanske för att jag inte mår bra. Att jag känner mig osedd och ovärd. Läser bloggar och vill vara den personen. Inte den jag är nu. Den jag är nu är ingen. Osynlig. Jag är identitetslös. Grå.

Dom släpper mig mer och mer. Det ger mig mer och mer panik. Inte träffat läkaren på över 6 månader. Det fungerar inte för mig.

Jag vill inte gå tillbaka dit där jag var, men jag vill ändå. Svårt att förstå kanske. Men jag har inget kvar känns det som.

Ta vara på er!

En söndag på balkongen

Mamma ligger i solstolen och fryser. Jag kan inte förstå varför. Jag tycker det är jätteskönt nu när solen har gått i moln lite. Men hon säger att hon inte fryser. Nu ska hon somna också, med hjälp av mindfulness, jag tycker dock inte om mindfulness. Det är inte min kopp te direkt. Men alla är vi ju olika.
Jag har varit en sväng till min vän Jenny som fyller år på onsdag. Det var trevligt. Lite jobbigt innan, men det är det ju alltid innan jag ska iväg någonstans. Ett under att jag kommer iväg så mycket som jag gör ändå. Tycker ni inte? Jag har panik och gråter och skriker innan, nej inte alltid, men det händer. Sen blir det oftast trevligt när jag väl är där.

Ätit sallad från Ica idag. Det var faktiskt gott. Tro det eller ej. Jag är skeptisk mot affärssallad. Men, jag får väl ge mig. Får krypa till korset för det var faktiskt gott.
Lyssnar på P3 från när Metallica spelade på STHLM Fields. Men radiopratarna förstörde inledningslåten "Ectasy of gold".

Nej, nu ska jag göra något vettigt.

Ta vara på er!

Livet i allmänhet

Må Just nu är det inte så bra. Grubblar mycket på personer i mitt liv, runt mig. Vilka man ska försöka få bort (energitjuvar). Jag har inga pengar. Och så är det med det. Jag får ingen semester detta år, och så är det ju med det också. Men, det jobbigaste av allt. Jag har fått tigga pengar till mina mediciner.
Nästa gång jag hämtar ut Enbrel så är det 2.200:- som går direkt. Och jag får inte ta det på faktura. Och ni behöver inte fråga varför. Det har ingen med att göra. Och jag tror att man kan förstå varför.
Jag skrev ett inlägg på Facebook om hur det ligger till. Och jag har fått hjälp av några underbara människor. Men, det är inga 2.200:-. Men, jag är tacksam för det jag får hjälp med, så klart. Och en del hjälp kommer faktiskt från oväntat håll. Jag tycker det är skitjobbigt att vara i denna situationen. Jag behöver medicinen. Och alla andra mediciner med. Men fy vad jag skäms.

Sen mår jag så dåligt. Psykiskt. Det är bara väldigt tungt. Min psykolog har jag inte träffat på rätt många veckor nu. Min läkare har jag inte träffat på säkert 6 månader. Jag tycker det är så jobbigt. Jag behöver hjälpen. Men jag ska ringa imorgon och höra när min psykolog beräknas vara tillbaka.

Enbrelen då. Jo, jag känner viss effekt faktiskt redan efter första sprutan. Jag har minskat på kortisonet till hälften. Får se när jag vågar ta bort det helt. Men det får bli en spruta till innan i alla fall. Jag hoppas och tror på denna medicinen. Jag måste det, för annars blir jag galen. Jag vill komma igång med träningen igen. Så fort jag hör en låt som passar på passen så blir jag nere och vill träna. Men då jag hade inflammationer i båda höfterna så är det snällt bara vänta lite till.

Nu är det snart dags att sova.
Denna vecka ska jag försöka lyckas ta fasteprover på onsdag inför diabeteskontroll som jag skulle varit på i februari. Och sen på torsdag ska jag lämna cellprov.

Ta vara på er!