Livet i allmänhet

Må Just nu är det inte så bra. Grubblar mycket på personer i mitt liv, runt mig. Vilka man ska försöka få bort (energitjuvar). Jag har inga pengar. Och så är det med det. Jag får ingen semester detta år, och så är det ju med det också. Men, det jobbigaste av allt. Jag har fått tigga pengar till mina mediciner.
Nästa gång jag hämtar ut Enbrel så är det 2.200:- som går direkt. Och jag får inte ta det på faktura. Och ni behöver inte fråga varför. Det har ingen med att göra. Och jag tror att man kan förstå varför.
Jag skrev ett inlägg på Facebook om hur det ligger till. Och jag har fått hjälp av några underbara människor. Men, det är inga 2.200:-. Men, jag är tacksam för det jag får hjälp med, så klart. Och en del hjälp kommer faktiskt från oväntat håll. Jag tycker det är skitjobbigt att vara i denna situationen. Jag behöver medicinen. Och alla andra mediciner med. Men fy vad jag skäms.

Sen mår jag så dåligt. Psykiskt. Det är bara väldigt tungt. Min psykolog har jag inte träffat på rätt många veckor nu. Min läkare har jag inte träffat på säkert 6 månader. Jag tycker det är så jobbigt. Jag behöver hjälpen. Men jag ska ringa imorgon och höra när min psykolog beräknas vara tillbaka.

Enbrelen då. Jo, jag känner viss effekt faktiskt redan efter första sprutan. Jag har minskat på kortisonet till hälften. Får se när jag vågar ta bort det helt. Men det får bli en spruta till innan i alla fall. Jag hoppas och tror på denna medicinen. Jag måste det, för annars blir jag galen. Jag vill komma igång med träningen igen. Så fort jag hör en låt som passar på passen så blir jag nere och vill träna. Men då jag hade inflammationer i båda höfterna så är det snällt bara vänta lite till.

Nu är det snart dags att sova.
Denna vecka ska jag försöka lyckas ta fasteprover på onsdag inför diabeteskontroll som jag skulle varit på i februari. Och sen på torsdag ska jag lämna cellprov.

Ta vara på er!