Året är 2008. Det är höst. November. Min mage kraschar totalt. Illamående och diarréer som inte går över. Inga kräkningar dock. Men ett mående som får mig att isolera mig. Mår illa dagligen och har svårt att gå ut på grund av min mage. Jag vet aldrig när jag får magknip och behöver toa nu.
Isolerar mig och ligger nästan bara i sängen och tittar på TV och äter. Jag äter som en häst. Blir jag minsta lilla hungrig så mår jag illa. Så från att ha levt på i princip chips och Coca-Cola så måste jag äta mat och liknande 6 gånger om dagen för att slippa det värsta illamåendet. Jag går snabbt ned i vikt. Och på VC får jag träffa olika läkare med olika teorier. Aldrig samma läkare som fortsätter på samma spår. Till slut börjar man misstänka att jag eventuellt har en inflammatorisk tarmsjukdom. Och prover och röntgen samt coloskopi beställs. Men jag avbokar allt. För att göra en coloskopi så måste man fasta i 1 dygn innan. Leva på vatten och buljong. Med mitt illamående går det inte.
Gör dock en gastroskopi i sovande tillstånd och den är negativ. Så ingenting i magsäcken. Efter det här får jag efter mycket om och men en remiss för att träffa en magspecialist på medicin.
Åtskilliga prover lämnas och när jag är där får jag reda på att jag INTE har cancer eller en inflammatorisk tarmsjukdom. Hur han nu kunde veta det?! Cancer förstod jag med att det inte var. Då hade jag varit död. Detta var januari 2010. Och eftersom alla läkare påstod att jag skulle bli bra av att sluta röka så gjorde jag det den 13 maj 2010. Vart jag bättre? Kanske, men inte bra. Jag isolerade mig fortfarande. Och 7 juli 2010 blev jag tyvärr tvungen att ta bort min älskade Musse (katt).
Här någonstans började jag få ont i ryggen igen. Trodde det var mitt diskbråck som bråkade igen då det gjorde ont i vänster skinka. Mitt diskbråck trycker på nerverna åt vänster. Under hösten blev allt bara värre och värre. Värken skiftade mellan höger och vänster. Det började göra ont mellan skulderbladen. Olidligt. Det konstiga är att här började min mage bli bättre. Medans värken blev värre och värre.
2011 i januari ska jag göra en sömnutredning i Uppsala. Vid första besöket träffade jag läkaren och lämnade en massa blodprover och ca 2 veckor senare skulle jag tillbaka för en sömnregistrering och sen träffa läkaren dagen efter. Allt gick bra, men jag kunde här knappt röra mig för att allt gjorde så ont.
När jag träffade läkaren dagen efter så pratade vi om min sömn och mina prover. Hon tyckte absolut att jag skulle söka, för mina värden var alldeles för höga.
Sagt och gjort. Bokade en tid till VC, hade här precis bytt VC. Och jag är så tacksam för det. Alla prover togs om inklusive vanliga RA-prover. Allt var högt utom mitt RA-prov, det visade ingenting. Han ville då gå vidare med lite andra prover. Bland annat ett prov som heter HLA B27. Det är en vävnadstyp om jag förstått det rätt. Det provet var positivt. Jag bar på den vävnadstypen. 90% som gör det har en spondartritsjukdom. Dit hör Ankyloserande Spondylit, Psoriasis Artrit m.fl. 10% har positivitet för HLA B27 utan att vara sjuka.
Fick här remiss till Reumatologen, men min läkare var tveksam om jag skulle få komma då reumatologen här sällan tog emot remisser. Men jag hade tid inom en månad.
Mina värden som var för höga var bland annat, vita blodkroppar, röda blodkroppar, sänka, CRP. Ja, i princip alla inflammationsvärden var för höga.
Den 29/4 2011 hade jag tid på Reumatologen.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar