Miina våran Miina

Miina utforskar rummet hos veterinären i Strömsholm i onsdags kväll/natt efter många timmars väntetid i transportburen.

Det hela började i onsdags morse av att jag vaknade med Miina på mig smaskandes på något. Innan jag förstod vad det var så hade hon fått i sig en del av det. Det var mina hörlurar som jag använder när jag lyssnar på ljudbok. Dom låg under kudden i sängen. Dom var helt massakrerade och jag försökte få ihop dom för att se om något saknades av sladden. Det gjorde det tyvärr. Men inga lurar eller metalldelen som man sticker in i plattan. Så det var bara sladd som saknades. Inte så bara skulle det visa sig.
Det blev eftermiddag och hon var som vanligt. Jag gick och köpte mat och han i alla fall äta. När jag bytte om för att börja diska så kom Miina in i mitt sovrum och började kräkas. Hon kräktes 3 gånger och fick upp en liten bit sladd. Ringde direkt till Strömsholm (trots att jag inte litar på dom som är det dom man måste vända sig till på jourtid). Efter 30 minuter i telefonkö kom jag fram. Och, så klart blev det en tripp dit. Vi var där ca 17.15, registrerade 17.45 och kom in någon gång efter 20.30. Hon var då lite piggare då, men hade ont när veterinären klämde på magen. Det blev röntgen, och den väntan var inte heller kul. Men Miina fick vara lös i rummet och fick även en kattlåda, dock med papperspellets som hon trodde var mat. Efter mycket väntan blev det röntgen och sedan en del väntan igen. Ca 23.20 kom veterinären in och frågade om vi ville se bilderna. Och innan vi ens klev in i rummet så såg jag att det inte såg bra ut. Det låg en hel del i tunntarmen. Så det blev att hon hamnade på intensiven för övervakning och röntgen med jämna mellanrum för att se om det rörde på sig. Har man otur så trär tarmarna upp sig på främmande föremål och då blir det riktigt farligt. Och den risken fanns. Jag gav dom tillåtelse att operera under natten om det behövdes.
Sen hörde jag ingenting. Inte fören på eftermiddagen igår. Då mådde hon bra, var less på tratten och charmade alla. Sladden hade rört sig till grovtarmen och vi fick hämta hem henne under kvällen. När det väl är i grovtarmen så kommer det oftast. ut av sig själv. Under natten hade hon fått paraffin och dropp. Även Temgesic som är smärtstillande. När vi hämtade henne vid 18,00 igår kväll så hade hon inte bajsat alls där.
Väl hemma så åt hon som en galning, drack vatten och busade. Vid tolv på natten igår så bajsade hon äntligen. Efter noga koll så var det väldigt mycket sladd i hennes avföring. Ja, jag skulle kolla. Så det verkar som allt kommit ut. Älskade Miina. Skrämde oss verkligen. Nedan kommer bilderna dom tog igår innan vi hämtade hem henne. När det ligger i grovtarmen så kommer det oftast ut av sig själv. Annars får man ju självklart åka tillbaka. Och jag är mycket tacksam över Agria som aldrig har krånglat för mig.

Översta bilden är tagen när hon ligger på rygg och den andra på sida.

Allt gick bra, denna gång. Men jag kommer alltid gömma allt som kan vara farligt att förtära.
Ta vara på er!

Bloggtorka

Har inte alls haft motivation att skriva. Vet inte vad jag ska skriva om.
I söndags åkte jag och mamma till en kär vän och hennes familj i Jakobsberg och hälsade på. Det var riktigt mysigt, men tiden gick allt för snabbt. Det blev helt spontant.
Vad mer? Jo, jag har fastnat lite för att göra egna kort, scrapbooking (stavning?). Det är inte billigt. Eller jo, det beror alldeles på vad man köper för något.

Mitt blodsocker bråkar fortfarande och jag blev igår erbjuden läkemedlet Victoza som är spruta, men inget insulin. Jag har dock bara hört väldigt dåligt om Victozas biverkningar som är illamående, kräkningar och diarré. Dom är riktigt vanliga, speciellt i början. Men, många mår illa av den även efter några veckor. För den gör så att magsäcken tömmer sig mer långsamt och det ger en otäck mättnadskänsla. Jag vet att det finns positiva saker med den också. Att alla inte mår dåligt av den. Men med den enorma kräkfobi som jag lider av så nej. Det går inte. Magkatarr och reflux ger den också. Jag äter så mycket Omeprazol som man får äta. Jag behöver inga mer magbesvär.
Så imorgon sänker jag min dos Salures med en halv tablett. Den ökar nämligen sockret. Så får vi se hur det går. Håll tummarna.

Just nu är jag tacksam över min mamma och mina katter. Älskar dom över allt.
Självklart är jag tacksam för er vänner som väljer att finnas där. Tack

Ta vara på er!

Angående sjukdomsbloggar

Det skrivs mycket om det här med sjukdomsbloggar. Och då främst psykiska sådana vad jag förstått det. Jag personligen tycker att alla har rätt att skriva vad dom vill i sina bloggar. Jag är dock inte särskilt mycket för personer som samlar på psykdiagnoser och visar bilder på sina självskador. Men, jag väljer själv om jag vill läsa och se eller inte. Jag har aldrig skrivit i en blogg att jag tagit överdoser. Tror jag, eller jo, när det var modernt att man hade sin egna hemsida så skrev jag nog dagbok och la upp där. Men, jag skulle inte skriva om det idag. Och jag gör inte sådant idag. Men, och det är ett stort men. Min blogg är i stort sett en sjukdomsblogg. Alla mina fysiska diagnoser gör att jag mår så fruktansvärt dåligt. För att bara ta diabetesen till exempel som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag började med insulin i början av juni. Men, det är fortfarande inte okej inställt. Frustration? Svar ja. Jag vet att ju längre jag går högt socker, desto mer skada tar mina blodkärl i kroppen. Ögon, njurar och ja, alla blodkärl till slut.
Sen har jag ju min Ankyloserande Spondylit, en reumatisk sjukdom som sätter sig främst i bäcken och rygg. Min rygg kommer att förbenas. Frågan är bara hur lång tid det tar. Den sätter sig även i hjärta och kärl. Samt kan leda till benskörhet. Men framför allt är det grym smärta. Visst, jag har biologiska läkemedel för att bromsa sjukdomen. Men just nu hjälper dom till hälften kanske. Och, dom kan ge cancer för att man sänker immunförsvaret. Med sänkt immunförsvar så går jag omkring och är hispig hela tiden. Det försöker jag och min psykolog jobba lite med. Men, jag önskar inte denna sjukdom till någon.
Sen så har jag även Melkersson Rosenthals Syndrom. Det ger inte så jättemycket bekymmer. Om man tycker om att vara svullen i ansiktet som att man vägde 20 kilo mer än man gör samt att det ger ansiktsförlamningar titt som tätt. Läpparna sväller så det ser ut som ankläppar och gör ont. Men, den är inte farlig, den går i skov och den behöver inte medicineras.

Så har vi ju min kära herr M. Meniérès sjukdom. Det kallas för tortyrsjukdom. Den ger kraftiga yrselanfall med hörselnedsättning som följd. Många som har haft sjukdomen x antal år blir döva på sitt sjuka öra. Det är alltså en sjukdom som sitter i örat. Man vet inte vad som orsakar den. Det finns ingen effektiv behandling för den. Utan det är ofta vätskedrivande som ges. Om man inte väljer att skära av balansnerven vid en operation. Men, jag har då oturen att troligen ha fått den på båda öronen. Så klart. Men jag ska göra en magnetröntgen innan dom sätter diagnosen på höger öra, så det inte är något annat som ger symtom. Men visar den inget så har jag dubbelsidig. Jag har redan klar diagnos på vänster öra sedan 2012.

Jag lider även av Emotionell instabil personlighetsstörning eventuellt bipolär 2, Social Fobi samt dystymi. Jag har även en riktigt jobbig Emetofobi.

Nu tänkte jag till och med köra en lista med dom läkemedel jag tar. Det ni.

För psyket tar jag:
*Aurorix 300mg x 2 (Antidepressiva)
*Propavan 25mg x 1.5 (Sömntablett)
*Stesolid 10mg x 1 (Lugnande, men jag tar den till natten)

För min diabetes tar jag:
*Humalog Mix 50 8Enheter på morgonen 4Enheter på kvällen (Insulin, kan ändras imorgon)

För min AS (Ankyloserande Spondylit förkortas AS) tar jag:
*Enbrel 50mg/ml en spruta/vecka (immunsuppresivt läkemedel)
*Oxynorm 5mg vid behov (Morfin)
*Alvedon 665mg x 2 max 3 gånger/dygn (modifierade alvedon)
*Prednisolon Inte just nu dock (Kortison)
*Kortisoninjektioner vid behov

För vitaminbrister tar jag:
*Folacin 5mg x 2 (Folsyra)
*Behepan injektion var tredje månad (B12)

För hjärtat tar jag:
*Atenolol 25mg (Betablockerare)

För Meniérès tar jag:
*Salures 5mg (Vätskedrivande)

Ventoline tar jag även vid behov. Jag har Depo-Provera också.

Jag tror detta är allt. Och det är inte lite. Men, jag är sjuk. MEN, jag är inte mina sjukdomar. Dock så hinner jag inte med att vara frisk så mycket som jag skulle önska då det hela tiden är läkarbesök, röntgen, psykolog, sjukgymnastik med mera.
Jag orkar inte heller vara frisk jämt. Men tro mig. Jag försöker verkligen. Jag gör det. Och för att orka göra det så hamnar mycket elände i min blogg.

Ta vara på er!

Ett jobbigt ämne för mig, min diabetes

Jag fick diagnosen diabetes typ 2 2006 endast 25 år gammal. Det är inte så jättevanligt. Men vi har stark ärftlighet, så jag visste att det egentligen inte var frågan om om, utan när. Trodde dock inte jag skulle få det som så ung. Visst, jag var överviktig. Men inte extremt.
Jag fick tabletter Metformin som jag tog en gång om dagen. Skulle ta två egentligen. Men jag skötte inte maten så bra då. Så det blev en gång. Mina långtidsvärden låg alltid på normalt. Och 2009 slutade jag med Metformin och gick endast som kostbehandlad.
Som ni vet så fick jag ju diagnosen Ankyloserande Spondylit 2011 och fick då Prednisolon, som är kortison, tyvärr gick vågen uppåt efter att jag hade gått ned 40 kilo. Inte snabbt och mina värden (som kan påverkas negativt av kortison) höll sig normala. Som en frisk människa. 2012 fick jag diagnosen Menieres sjukdom och behandlas med vätskedrivande. Här kommer då det jobbiga. Dom påverkar mitt socker negativt. Samt att jag är väldigt känslig mot kortison. Minsta tablett och det går upp i höjden. Ja, för mig.
Tar jag inte mina vätskedrivande tabletter så får jag svåra yrselanfall som leder till hörselnedsättning som är bestående.

Jag går nu på insulin. Att jag inte har tabletter är för att jag ska kunna ändra dosen lättare vid tex kortisonbehandling och så vidare. Jag lider. Insulinet är inte rätt inställt ännu. Det är blodsocker hit och insulin dit. Samtal med diabetessköterskan minst en gång i veckan. Insulin förstör kroppen. Jag har fått börja med insulin trots att vikten går nedåt igen.
Jag hatar min diabetes. Men jag är tacksam att det finns mediciner.

Dags att sova. Min läkare ringer imorgon, tidigt, angående prover jag lämnade i måndags.
Ta hand om er!

Ge upp

Känslan när man inte längre orkar mer. Att man inte ens kan få bort den känslan. Den gör mig tokig. Galen. När allt verkligen går åthelvete. Känns det som. Vill bara gråta. Men kan inte just nu. Det kanske kommer. Jag vill inte. Jag vill inte. Ge mig kraft att orka.

Ta ställning

Jag donerar mina organ vid min död. Gör du? Ta ställning och prata med dina nära om hur du vill ha det. Det blir lättare när den dagen kommer om organen går att donera.

Ta ställning nu! Du kan rädda flera liv efter din död.

Mer piller?

Jag vill verkligen inte ha mer mediciner. Men när jag var hos min läkare inom psykiatrin så tyckte hon att jag ska börja med Lamotrigin. Jag vill verkligen inte ha mer. För det fysiska har jag ju inte direkt något val. Känns som jag tappat fotfästet.
En ny medicin a la Lyrica känns inte så lockande även om jag skulle bli jämnare i humöret. Jag vet inte, det är så svårt.
Ska ta upp det med min psykolog.

Dags att sova. Får tänka mer när jag sovit. Sov gott och ta hand om er!