Känner sådan skuld. Det borde inte jag göra. Det är inte jag som gjort något. Men ändå ligger jag i soffan och gråter. Vill bara göra allt rätt. Men känns som att jag gör allt fel. Och återigen, jag har inte gjort något fel nu. Men har ändå skuldkänslor.
Så är det ofta om jag tror att någon blir sårad. Även av andra. Vill bara att alla ska må bra runt mig.
Dags att försöka sova.
Ta vara på er!
Värme och värk brukar ju vara något positivt. Många med reumatisk värk eller så brukar må bra av värme. Jag är tvärtom, jag får så ont av värmen så det är inte klokt. Speciellt när värmen kommer. Och tydligen ska vi få ännu varmare än idag. Tycker om sommaren. Önskar att jag fick må bra också. Ibland blir jag riktigt bitter över mina sjukdomar. Ikväll en en sådan kväll när jag önskar jag vore frisk. Jag vet att friska också lider av värmen. Det är inte det. Vill bara få slippa värk. Slippa min Menieres som gör livet till ett helvete ibland. Oron för anfall. Fick jag välja bort en sjukdom. Bara en. Så skulle det inte bli min Ankyloserande Spondylit. Det skulle bli min Menieres. Tycker den hindrar mig mer än min reumatism.
Värmen kommer troligtvis fortsätta. Skönt på ett sätt. Plåga på ett annat.
Ny vecka nalkas. Så dags att sova.
Ta vara på er!
Igår skulle jag ta veckans första promenad. Varit dåligt med det pga svår huvudvärk efter besöket hos sjukgymnasten i måndags. Men igår skulle jag ta en promenad. Solen sken och jag började promenera. Då ser jag svarta moln komma in. Hade jag paraply med mig? Nej. Det var ju strålande sol när jag gick. När jag kommit halvvägs till min mammas jobb så börjar det regna. Min otur alltså. Kände mig lätt dränkt när jag väl var framme.
Sen idag så var jag och hälsade på en vän som är inlagd. Solen sken och jag skulle gå en sväng innan jag gick hem tänkte jag. Märk väl, solen sken. När jag återigen kommit en bit på väg så börjar det mörkna. Inte nog med det, jag irrade bort mig totalt. Känner inte till Klockartorpet samt Viksäng så mycket så jag bara irrade omkring.
Vad tror ni händer? Det börjar ösa ned. Jösses, det var värre än igår. Så mitt i det så får jag ett sms från mamma "Jag hoppas att du inte är ute och går". Hehe, tyvärr var jag ju det. Så snäll som hon är så hämtade hon upp mig.
Hoppas på bättre lycka imorgon när jag ska gå hem från sjukgymnasten. Håll tummarna för att det går bra. Annars får jag klafsa hela vägen hem.
Dags att sova.
Ta vara på er!
Imorgon (idag) ska jag till min nya sjukgymnast. Han ska ta hand om mina spänningar i musklerna i bröstrygg samt nacke. Efter första besöket hade jag huvudvärk, då hade han bara gått igenom mina muskler. Japp, jag kan räkna med huvudvärk efter behandlingen. Jag kan inte ens ta Alvedon utan att må illa. Kul. Men jag vet ju att det troligtvis leder till något gott i slutändan. Men jag har grym ångest för imorgon (idag). Det kommer gå bra, jag kommer överleva. Men åh, ännu mera huvudvärk.
Men som sagt, måste se det som något gott.
Ta vara på er!
Från datorns värld kan man välja att logga ut. Tyvärr kan du inte göra detsamma med livet. Logga in för att sedan logga ut och så vidare. Önskar så att det ibland fanns logga ut. Hur det skulle gå till det vet jag inte. Har ingen aning. Men känslan skulle vara så skön.
Just nu vill jag logga ut. Ser ingen mening med att vara inloggad. Varför ska jag vara det liksom? Finns absolut ingen mening alls just nu. Varför ska jag vara grundstenen i dom flesta vänskapsrelationer? Ringa, se till att träffas osv. Ja nu är det ju inte i alla. Men i många. Och jag har väldigt få relationer. Det säger väl allt.
Gråtit hela kvällen, kommer fortsätta gråta. Men vem bryr sig.
Ta vara på er!
Klockan är halv ett på natten. Jag ska snart sova. Det är midsommar denna vecka. Men det bryr jag mig inte så mycket om. Det blir enmanstacos och nå bra på tv. En film eller serie. Vi får se.
Men Det är en del innan dess. Sjuksköterskebesök, sjukgymnast på nytt ställe och sen en torsdag med mys.
Veckan blir tuff men ändå är det positivt. Ska försöka hinna med lite promenader också så klart.
Jag försöker se saker positivt. Dock har jag väldigt mycket negativt runt mig med jobbiga sjukdomar och så. Det drar tyvärr ned mig och det hamnar tyvärr oftast i bloggen. Men det är min ventil. Jag är inte mina sjukdomar. Jag har dom. Ibland tar dom bara över.
Undrar vad jag ens babblar om, jag skulle skriva ett vettigt inlägg. Men jag glömmer alltid bort vad det var innan jag börjar skriva. Haha typiskt mig.
Sova nu då.
Ta vara på er!
Just nu är det mycket. För mig. Kanske inte för andra, men för mig. Samt att kroppen inte mår allt för bra. Denna vecka har jag knappt orkat motionerat.
Vissa saker är av rolig art, andra mer som tvång men ändå nödvändigt. Bra för mig.
Jag är så fruktansvärt trött och energin är slut. Men jag försöker kämpa vidare.
Önskar mig en pigg dag. Bara en. Eller kanske inte. Då vill man ju ha flera så klart.
Det går, men jag orkar inte så mycket mer än mina måsten.
Sen att värmen kommit också får mina leder att tycka om att göra illa mig. Men, det är ju bara att gilla läget. Men det behöver inte bli varmare. Det är lagom enligt mig.
Nej fy vad jag är trött. Ska strax sova.
Ta vara på er!
Rädsla. Dygnet runt. Året om. Kamp mot ångesten när fobin får sitt grepp om mig. Jag menar självklart min svåra emetofobi. Den blir allt värre ju mer åren går. Ju fler diagnoser jag får, ju fler mediciner jag får. Desto mer rädd blir jag för allt runt omkring mig. Jag har ju Ankyloserande Spondylit, ryggreumatism. Jag har haft cellgifter mot den, biologiska läkemedel som ger biverkningar vi inte ens ska tala om. Malariamedicin. Jag har klarat allt det. Sen fick jag diagnosen Menieres sjukdom. En fruktansvärd yrselsjukdom som ger kraftiga yrselanfall som kan komma när som. Mer mediciner och sen mediciner för att medicinen jag tar mot Menieres ger lågt kalium. Ännu mer rädsla. Biverkningarna är sällsynta. Men rädsla.
Detta gör att jag blir obeskrivligt rädd för allt som kan ha med smitta att göra. Observera ordet KAN. Jag blir hispig när någon säger att den har ont i magen. Huvudet osv osv osv. Jag kan fortsätta i all oändlighet. Men det tänker jag inte göra.
Jo, jag fick ju sen även Menieres på det andra örat med. Så jag har dubbelsidig. Why not liksom.
För vissa är det ett under att jag fortfarande orkar. Men jag vet inte om jag verkligen gör det. Eller om jag just nu bara finns.
Jag går i KBT för min fobi, men min psykolog är pappaledig just nu. Får se om den slutar göra mitt liv ännu mer pest än vad det är med sjukdomarna jag fått. Inte är. Jag är inte mina diagnoser.
Nu är det snart dags att sova.
Ta vara på er!
Skrev för några inlägg sedan att jag börjat äta Kaleorid för mitt låga kalium. Det gick en vecka sen så fick jag biverkningar, trodde jag i alla fall, och slutade.
Dock ringde min ÖNH läkare i tisdags och sa att jag ska prova dom igen, annars måste jag sänka dosen av dom vätskedrivande tabletter jag äter. Då dom driver ut kaliumet ur kroppen. Utan maxdos Salures så får jag mer yrsel. Så nu gör jag ett nytt försök. Min läkare var inte säker på att det var biverkningar då det är sällsynt att man får det.
Jag ger dom ett nytt försök nu och hoppas på det bästa.
Hoppas ni haft en bra helg. Och ta vara på er!
