Kajos och Simvastatin

2 nya mediciner som jag då började med förra veckan. Kajos är kalium i flytande form. Simvastatin är ett läkemedel som ska sänka kolesterolet. Nu har jag inte högt kolesterol. Det är dock för högt för mig som diabetiker. Kajos klarade min mage i 2 dagar. Jag hade order att sluta om min mage sa ifrån. Simvastatin är tyvärr inte bättre. Illamående, diarré och djup depression. Jag behöver verkligen inte detta. Jag vågar inte längre gå ut och gå av rädsla för att bajsa på mig. Ja, pinsamt nog så har detta hänt. Rädslan är vidrig. Jag som har älskat att promenera är från och med idag fruktansvärt rädd för det. Och sen att jag är så fruktansvärt deprimerad mot innan gör det inte värt det heller. Min mage klarar metotrexate som är ett cellgift, men inte kalium eller statiner.
Jag vill verkligen inte må så här. Jag kanske tar risken att få hjärtsjukdom tidigare i livet då. Kaliumvärdet var inte jättelågt så jag behövde inte tvinga mig om jag blev dålig. Kanske bananer kan hjälpa. Vi får se.
Men statinerna, jag vet inte.

Ta vara på er!

Blodmåne

Tyvärr kommer jag nog missa detta. Är då trött och kommer inte orka hålla mig vaken tyvärr. Men, månen är mäktig redan nu. Det är ju supermåne samtidigt.
Jag önskar att man hade en annan rutin och orkade, men jag är verkligen inte sån som klarar vara uppe hela nätterna längre.

Men ni som ser detta, hoppas det blir en underbar upplevelse.

Ta vara på er!

När en strimma hopp tänds för att direkt släckas

I fredags var första dagen på över ett år som jag var helt utan insulin. Så stolt över mig själv och vad jag åstadkommit. Tog blodsockerkurvor i söndags och måndags inför läkarbesöket igår (tisdag). Det såg jättebra ut och inte ett värde över 8.0. Gick idag på diabetskontroll hos min läkare. Långtidssockret var perfekt. Åt det låga hållet för en diabetiker. Allt såg bra ut där.
Men så kom ju käftsmällen. Jag har för högt kolesterol. What? Hur gick det där till? Jag har gått ned nästan 19 kilo men fått för högt kolesterol. Så det är bara att börja med statiner.
Sen så frågade jag hur kaliumvärdet var och levde på hoppet att det var över 3.5. Det räknas som normalt. Men nejdå, det var 3.1. Meningen är ju att jag ska äta kaliumtabletter, men jag blir så dålig av dom och det finns inga andra att välja på. Så imorgon går jag och tar nytt kaliumprov som Öronläkaren får. Så får jag ringa dom och säga att jag inte tar tabletterna och att jag provat vid 3 olika tillfällen och har blivit så dålig efter 5-7 dagar. Så jag antar att jag kommer få sänka mina vätskedrivande tabletter. Tyvärr så kanske min jävla Menieres blir sämre. Men vad ska man välja? Diarré eller yrsel? Inte sjutton vet jag.

Inget roligt läkarbesök, men fick ju träffa en go vän efteråt.
Imorgon är det psykolobesök för första gången sedan februari och direkt efter det blir det läkarbesök också.

Ta vara på er!

Zumba Fitness

Något jag tycker är riktigt roligt är Zumba. Nu kör jag dock hemma. Men det är något som är jobbigt, svettigt och riktigt kul. Musiken är bra och ja, allt är bara kul. Förutom kroppen då såklart. Men ibland så får man strunta i det. Jag brukar köra Zumba Cardio Party som är 50 minuter. En riktig genomkörare och så roligt.
Idag provade jag dock Zumba Sculp and tone. Då använder man toningsticks, ser ut som hantlar, låter som marackas och det var riktigt häftiga rörelser. Nu kan jag dom inte än då jag inte har kört den innan. Längtar efter nästa gång om jag ska vara ärlig. Kan inte köra Zumba för ofta dock för då får jag yrsel och huvudvärk. Tyvärr.

Jag kan verkligen rekommendera Zumba.
Ta vara på er!

Just nu ser jag bara mörker

Det är inte bra just nu. Idag är det otroligt mörkt i sinnet. Hjärtat bankar, öronen susar och luften räcker inte till. Känner mig bortom kontroll.
Ätit frukost. Ska sova hela dagen. Kanske blir det bättre. Det kan bli bättre, jag vet det. Men det är så svårt att se just nu.

Ta vara på er!

När det krisar

Vart vänder jag mig då? Ja, vart i helvete vänder jag mig då? Jag vet inte längre. Ärligt, jag gör inte det. Vet inte vart jag hör hemma. Vilka jag kan lita på? Känner mig fruktansvärt ensam i allt. Förstår ni att jag kan ha en tumör i min hjärna? Förstår ni att jag är extremt orolig och ledsen? Förstår ni då att jag kanske krisar då? Just nu är jag så ledsen så jag har loggat ut från Facebook och Instagram. Varför ska jag le och vara glad? Svara på inlägg och lämna kommentarer? Jag orkar inte det. Förlorar mig själv allt mer.
Hoppas ni inte räknar med att jag alltid finns där. Jag försöker verkligen, men just nu orkar jag inte vara den som håller i trådarna. Kanske jag tar livet av mig, kanske inte. Just nu försöker jag andas för att orka natten. Morgondagen kan jag inte tänka på. Orkar jag inte tänka på.
Jag är rädd. Jag är ett litet barn just nu. Jag kan inte andas. Tårarna rinner och allt är bara för mycket. Jag orkar inte mer.
Sväljer mina Stesolid som jag har ordinerat till natten. Men blir inte lugnare för det. Tar inte mer ändå. Egentligen inte? 2 tabletter extra vad gör det? Men jag kan inte med det. Orkar inte vara ännu tröttare imorgon. Det gör morgondagen ännu värre. Jag lever ett liv där jag bara väntar på att dagarna ska ta slut.
Tur jag ska till min psykolog och min psykiatriker på onsdag.

Ta vara på er!

Magnetröntgen imorgon

Imorgon ska jag in på en magnetröntgen av hjärnan. Remissen skickades i tisdags så det har gått så snabbt allting. Jag hatar verkligen att göra magnetröntgen. Men det får gå. Tyvärr är det inget jag vänjer mig vid. Det är vidrigt, men skönt när det är över.
Sen vet jag inte om jag ska hoppas att dom hittar något eller inte. Vill ju helst vara helt frisk och slippa, men varför blir mitt synfält mindre? Många frågor, så lite svar. Just nu.
Imorgon klockan 13.00 är det dags, sen tar jag helg. Eller det blir mat samt promenad. Men efter det tar jag helg.

Ska försöka sova nu. Sova bort oron.
Ta vara på er!

Synfältet

Jag har sedan över en månad en fläck i synfältet som jag trodde från början var smutsiga glasögon. En dag när jag skulle rengöra dom så var fläcken kvar. Fick tid på ögon dagen efter. Ögat såg bra ut, men synfältet var inte helt normalt på höger öga. Varför visste man inte. Jag fick tid för återbesök till sköterska för ny synfältsundersökning och var där i onsdags. Hon visade mig då mina synfält. Och ja, det har blivit sämre. Tyvärr. Får se vad som händer nu. Jag hoppas dock att dom tar tag i det ganska snart. För jag är orolig. Att man har problem med ögonen kan även tyda på neurologiska problem. Så nu får vi se vad som väntar. Jag försöker verkligen att inte oroa mig. Men det kommer över mig ibland.
Hoppas ni haft en trevlig lördag. Min har varit helt okej.

Ta vara på er!

Insulin

Jag har ju diabetes typ 2 och har haft insulin sedan förra sommaren. I början fick jag höja och höja men jag hade ändå inget jättehöga doser men 3 gånger/dag. Det började med att jag tidigt i somras kunde ta bort kvällsdosen. Sen sista tiden har jag hela tiden legat lågt, nästan hela dagarna. Så i början av veckan fick jag sänka morgondosen samt lunchdosen men fortsatte ligga lågt. Så nu är faktiskt lunchdosen också bortplockad. Det känns skönt men ändå skrämmande. Har bara till frukost kvar och den sänker vi nu ytterligare.
Jag har insulinet Humalog Mix 50. Det är en blandning av snabbverkande insulin samt långtidsverkande. Nu får vi se nästa vecka hur jag ligger i blodsocker när jag inte längre har lunchdosen. Förhoppningsvis så har min viktnedgång på nästan 18 kilo mycket med detta att göra. Men det är en kamp. Och det har varit jobbigt. Det rasar ju inte av mig direkt. Men långsamt ska ju vara det bästa för kroppen.

Nu är det dags att sova.
Ta vara på er!

Det här med barn

Tror det är väldigt få som vet hur mycket jag skulle vilja ha barn. Att vara gravid och till och med att föda barn. Det är inget jag pratar om särskilt ofta. Om jag ens pratar om det. Det är väldigt plågsamt för mig då jag är asexuell och även så sjuk att jag av dom skälen får välja bort ett barn. Gråter ofta på grund av detta. Sen en sak till, jag klarar inte av att ha mens. Jag blir så fruktansvärt psykiskt dålig att jag orkar inte ha det. Också något jag sällan pratar om. Det är väldigt få som vet om det. Jag har enbart därför haft Depo-Provera i över 10 år. Dom rekommenderar att man använder det max i 2 år på grund av risken för benskörhet. Men jag får ju nytt recept så då fortsätter jag. Och jag mår ju inte dåligt av den.
Men åter till detta dilemma. Jag är jätteglad för alla runt mig som får barn. Men jag känner mig allt mindre och mindre själv. Jag kommer aldrig få känna första sparken. Aldrig känna första värken. Aldrig se mitt barn le. Aldrig.
Jag säger alltid att jag inte vill ha barn. Tror det är något sorts skydd. Att slippa förklara varför jag aldrig kommer bli mamma eller min mamma bli mormor.
Det finns sätt att blir gravid på utan att ha sex, så att vara asexuell är inget hinder. Men jag kan inte ta bort min Meniere som kan ge mig ett yrselanfall på många timmar där jag måste ligga helt stilla. Jag kan inte ta bort min ångestproblematik bara så där. Eller min oro.
Jag älskar barn. Men jag visar det sällan. Jag vill inte komma nära. Samtidigt så har jag min svåra kräkfobi. Jag är samtidigt rädd hela tiden.
Tårarna rinner och jag har lätt ångest. Jag vill verkligen vara gravid. Må låta konstigt. Då måste jag ju sluta med alla mina mediciner. Men, det kommer inte hända. Tänk inte ens tanken Lina. Göm denna känsla och tankarna igen. Lås in dom och kasta bort nyckeln.

Ikväll kommer jag gråta mig till sömns. Jag är ledsen.

Ta vara på er!