I onsdags var jag till min psykolog igen. Det behövdes verkligen och tårarna rann. Väldigt sällan jag gråter offentligt eller hur jag ska skriva. Men det behövdes verkligen. Men jag är fortfarande totalt dränerad.
Att jag skulle fastna för en psykolog, det trodde jag aldrig. Har hela tiden vägrat psykolog. Haft kurator eller psykoterapeut. Men vägrat psykolog. Men började hos honom i början av förra året. Sen har han varit pappaledig en del, men nu är vi igång igen.
Det är en manlig. Jag går hos en manlig psykolog. Ville aldrig ha en psykolog eller en man. Ändå är det han som jag nog berättat mest för.
Fantastiskt, eller hur? Han har till exempel fått mig att acceptera att jag är asexuell. Mamma har förstått att jag är det efter att jag pratade med psykologen om det. Bara en sådan sak. Prata sex med en man jag inte känner. Ja. Men det funkar.
Nu är det dags att sova. Som vanligt bloggar jag extremt sent. Men så är det.
Ta vara på er!
3 kommentarer:
Vad bra att du gillar din psykolog. Jag själv skulle nog ha svårt för en manlig, eller jag vet inte. Kram
Ville absolut inte ha en manlig innan. Nu skulle jag inte välja någon annan. Jag pratar till och med om sex med honom. Eller ja. Att jag är asexuell.
Ville absolut inte ha en manlig innan. Nu skulle jag inte välja någon annan. Jag pratar till och med om sex med honom. Eller ja. Att jag är asexuell.
Skicka en kommentar