I fredags var jag till Mälarsjukhuset i Eskilstuna och gjorde en CBCT. Det är en slags skiktröntgen och CB står för Cone Beam. Allt gick väldigt snabbt och allt var över på 15 minuter. Besöket kostade mig noll kronor.
Resan var mysig tycker jag. Alltid mysigt att besöka städer som man sällan besöker. Men jag var lite orolig för undersökningen, men hade jag vetat hur den gått till så hade jag inte varit orolig alls faktiskt.
Sen var jag hos tandläkaren i tisdags för vanlig undersökning och jag slänger ur mig att minst 2 tänder måste lagas. Han hittade inga hål alls. Mina ilningar beror på att jag gnisslar tänderna så enormt att emaljen slits. Men väntar på tid till en bettfysiolog. Så nu är det enbart eltandborste som gäller och fluorskölj. Men det kan det vara värt. Slippa lägga ned massa pengar hos tandläkaren som jag trodde det skulle bli och sedan blir det inte så. Tack och lov. För nu börjar min skuldsanering. Känns spännande och riktig bra faktiskt.
Att jag kan skriva om det så öppet tror jag beror på att jag var riktigt sjuk när jag fick skulderna. Sen är inte jag den som skäms över en sådan sak. Jag gjorde bort mig. Mina skulder är över 10 år gamla. Jag var riktigt nere psykiskt när jag ådrog mig dessa skulder och jag tackar den store, ja någonting, att inte SMS-lån fanns innan jag fick skulderna. För då hade dom varit högre. När jag mådde som sämst så mådde jag bättre av att handla. Det är det många som gör. Men med min inkomst så skulle jag aldrig kunna betala av mina skulder. Inte ens om jag började jobba heltid som undersköterska. Det är uträknat så.
Sen nästa fredag ska jag till Neurologen. Jag skulle varit där den 13 maj. Men eftersom Miina fick somna in den 10 maj så klarade jag verkligen inte av det psykiskt. Och jag hade sådan yrsel så det hade inte gått. Jag skulle få vänta över sommaren sa sköterskan som jag pratade med, och jag sa att jag var beredd på det. Men inom en vecka hade jag en kallelse och en tid. Det skrämmer mig lite. Men, det behöver inte vara något för det. Jag orkar bara inte med mer. Men med mina domningar och allt så vet man ju aldrig. Samt mitt synfältsbortfall. Ja, vi får se vad som sägs helt enkelt.
Saknaden efter Miina är enorm. Hon var så speciell den lilla donnan så det är inte klokt. Jag har panik över att mitt frikort för läkemedel går ut den 14 juni. Jag har sålt allt av värde som jag ägde. Men, i värsta fall får jag klara mig utan mediciner. Jag pratade med Payex igår och för att få faktura när man har skulder eller skuldsanering så måste man ha en förvaltare. Så låg tänker jag inte sjunka. Jag tänker inte "omyndigförklara" mig för att få faktura på apoteket. Hade det räckt med god man eller borgenär så hade det varit löst. Men nej, dom godtar endast förvaltare. Så då får jag vara utan mina mediciner och rasa helt kroppsligt.
Jag ska ta och runda av lite här. Jag är trött och tänkte titta på ett avsnitt av Nurse Jackie. Jag bara älskar den serien.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar