Jag tog åt mig mer av den anonyma kommentar än jag gett sken av eller ens trott själv. Det har fått mig att inte ens vilja blogga mer. En blogg handlar ju oftast om en själv. Ingen annan. Men jag vet inte. Jag kanske lägger ned här och nu. Jag kanske redan har gett upp den. Men vem är denna anonyma att bestämma över mig så pass?
Du har inte ens vågat ge dig till känna. Det är patetiskt. Jag är fortfarande inne på att det är någon som jag känner. Som uppenbarligen inte tycker om mig särskilt väl. Men denna person borde veta hur mycket tid jag lägger på andra även om jag inte orkar. Jag ringer upp, svarar i telefon osv när jag ser att någon av mina nära inte mår bra. Skulle jag göra det om det bara handlade om mig? Ja, kanske. Men jag pratar då inte bara om mig själv.
Just nu är jag svag också. Jag håller på och sänker mina vätskedrivande vilket ger mig ökad ostadighet. Jag har idag tagit bort mitt Norspanplåster och det kommer inte bli en dans att få dom utsättningssymtomen. Men jag byter gärna med någon. Faktiskt. Jag jobbar hellre heltid och är "normalt" trött än att vara så fysiskt utmattad att man orkar göra en sak om dagen. Och nej, det hjälper inte mig om jag gör fler. Det gör mig bara mer och mer utmattad. Utan Norspan kommer jag med största sannolikhet få mer smärta. Men det kan jag ta om vissa tankar lugnar ned sig och dom antidepressiva börjar verka igen.
Jag är helt slut. Jag är verkligen slut. Men jag finns där för mina närmaste ändå. Tro det eller ej.
Nu ska jag ta och se ett avsnitt av Teen Mom OG innan det är dags att försöka sova.
Ta vara på er!
1 kommentar:
Lina vännen! Du ÄR en kämpe å INTE ego! Tycker inte du ska ge efter för att anonym är så himla feg å inte vågar svara! Går de inte se typ IP-nr i admln panelen i bloggen? Kram Annica
Skicka en kommentar