Jag är så slut. Jag vet att jag tjatar om detta just nu. Om hur trött jag är. Men då kan ni kanske förstå hur mycket det tar upp av mitt liv. Sen började jag tänka på en sak som gjorde mig rädd. För många år sedan hade jag anfall av något slag och svimmade ofta. Började tänka på det igår kväll innan jag skulle sova att det blev bättre när jag började med Lyrican. Som även är för epilepsi. EEG är gjort 2 gånger utan att man hittat något. Men jag blev rädd att tänk om det kommer tillbaka? Nu när jag trappar ut? För i min medicinjournal så står det att en läkare, överläkare, tror att det är en blandning av funktionella (ångest) anfall och äkta anfall. Varför gjordes det då ingen mer utredning? Nej, för jag var ett psykfall som skar mig i armarna och tog överdoser när det blev för jobbigt. Men, nu hoppas vi att det inte berodde på Lyrican att det slutade. Eller jo, att Lyrican hjälpte mot ångesten så att hjärnan orkade med. Vi säger att det är så. För jag orkar inte hamna på akuten stup i kvarten.
Nog om det.
Tröttheten. Förlamande som bara den. Men, jag hoppas att jag får svar på varför jag är så trött. Varför jag har 3 ringar under ögonen, och då överdriver jag inte. Jag hoppas så att remissen till neurologen bedöms så att jag får komma dit för mer utredning. Tröttheten måste bero på någonting. Likaså domningar, pirrningar osv. Vi får se.
Idag har jag i alla fall lämnat blodproverna inför nästa veckas läkarbesök och remicadebehandling. Så nu kan jag bara slappna av resten av veckan. På söndag ska jag dock träffa min kontaktperson. Men det är ju trevligt.
Nä, katten kallar på min uppmärksamhet. Sen är det dags att sova.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar