Allt som händer nu. Hur hade jag hanterat det för 7 år sedan? Jo, genom självskada och intoxer. Jag hade inte orkat. Bakslag på bakslag på bakslag. Nu är det dock egentligen inte mig det gäller. Men det känns ändå riktigt fruktansvärt jobbigt. Det påverkar dock mig. Jag vill bara kunna hjälpa till, men den möjligheten har jag inte ekonomiskt. Jo, om inte den där Olle hade tagit mina skattpengar som jag får tillbaka. Men dom kommer inte ens till mitt konto eftersom min icke goda vän Olle tar dom. Och jag vet att det är mitt eget fel. Men jag var så svårt sjuk att jag inte klarade av mina räkningar eller ta hand om mig själv. Och nu sitter jag här. Snart 33 år gammal, med skulder som jag aldrig kommer bli av med under min livstid då jag tjänar för dåligt. Om jag inte får skuldsanering.
Imorgon ska jag till läkaren med ryggen. Har fortfarande ont efter att jag och mamma blev påkörda 7 april i år. Vi får se vad hon säger.
Bara en massa babbel, babbel, babbel om en massa jobbigt. Men just nu är jag för trött. Mår inte direkt superdåligt psykiskt, men mår så dåligt fysiskt. Blir bara tröttare för varje dag som går.
Ta vara på er!
Delar med mig en låt från min tonårstid, enjoy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar