Detta borde ligga i min låsta blogg. Jag vet. Men, det är så här jag har det just nu. Smärta, sorg, tomhet. Allt. Hoppas ni orkar se hela. Visst, det är 8 minuter brutal ärlighet och en del tårar.
Ska snart sova. Ta hand om er!
1 kommentar:
Anonym
sa...
Vännen! Önskar att jag kunde trösta dig på något vis. Att ge dig min axel att gråta ut mot. Det med ECT-de är så hårt när man får ett nej i det. Att behöva gå igenom så mycket som vad du får göra-de ska man inte behöva! Men jag har sagt innan att du måste sitta på en väldig styrka å jag hoppas du känner lite stolthet över operation i fredags? Ta små steg åt gången, titta på din "bebis" å mys med henne. Katter (husdjur) är enorma på å känna av känslor. Å nej! Jag tänker inte lämna dig i sticket, så vet du!♥♥♥ Kram
1 kommentar:
Vännen! Önskar att jag kunde trösta dig på något vis. Att ge dig min axel att gråta ut mot. Det med ECT-de är så hårt när man får ett nej i det. Att behöva gå igenom så mycket som vad du får göra-de ska man inte behöva! Men jag har sagt innan att du måste sitta på en väldig styrka å jag hoppas du känner lite stolthet över operation i fredags? Ta små steg åt gången, titta på din "bebis" å mys med henne. Katter (husdjur) är enorma på å känna av känslor. Å nej! Jag tänker inte lämna dig i sticket, så vet du!♥♥♥ Kram
Skicka en kommentar