fredag 23 maj 2014

Önskan

Ibland önskar jag att allt vore så annorlunda. Att jag bodde ensam. Att jag bara behövde rå om mig själv. Inga katter ingen annan att behöva tänka på. Missförstå mig inte nu. Jag älskar mina katter. Men det är ett ansvar, ett ansvar jag ibland inte riktigt vill ta. Men jag gör det. Jag ger Zaphire hennes 4 inhalationer per dag, 2 morgon och 2 kväll. Jag ger henne prednisolon varannan dag som hon behöver. Orkar jag detta psykiskt? Nej, det gör jag inte. Men jag gör det. Jag gråter inom mig. Men jag vet att det är det bästa för henne.
Jag vill krypa in i ett hål och inte komma ut mer. Inte behöva bry mig om såna saker som sjukdomar och behandlingar. Varken på mig själv eller katterna. Jag vill flytta långt härifrån så ingen behöver bry sig i vad jag tycker och tänker.
Idag har jag haft en bra dag, men, som alltid så slutar fredagar alltid i kaos.

Som man sa förr, jag tyar inte mer.
Ta vara på er!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Lina

Jag fann din blogg av en slump i fjol och läser då och då.
Det verkar vara ett jobbigt liv du har, med alla sjukdomar och besvär.

Det som slår mig är att ingen verkar kommentera vad du skriver. Är det som jag tror att dina vänner lämnat dig p g a dina problem ? Du behöver inte svara på detta, du gör som du vill.

Du har fått mer att bära än vad någon skulle behöva, men du är trots allt stark, tycker jag.

Med vänlig hälsning
Anna

Lina sa...

Hej Anna!
Jag är mycket tacksam för din kommentar. Och du har delvis rätt i det du tror, att mina vänner lämnat mig i det svåra. Många (har inte så många, men ändå) påstår att dom inte hinner läsa min blogg för att dom är föräldrar och har familj och jada jada. Ja, du kanske förstår bortförklaringarna. Jag har ca 50 läsare om dagen. Så jag är faktiskt också lite undrande att jag inte ens för elaka kommentarer som att jag ska rycka upp mig osv.

Men, jag tror helt enkelt att folk är less på mig. För att jag har otur i livet och jag skriver om det.
Sen har jag en del underbara som finns där. Men inte många.

Tack för att du tycker jag är stark, jag försöker kämpa på varje dag. Även om det blir ett dryginlägg för att jag ska orka.

Med vänlig hälsning, Lina

Anonym sa...

Lina.. Du är INTE dryg! Du är ju ärlig i de du skriver. Du kämpar ju på vilket är styrka.
Dom som lämnar dig,är de dina vänner i rätta bemärkelsen? Inte enligt min åsikt för man lämnar ingen som mår dåligt åt sitt öde-då är de inga vänner. Du är en underbar tjej så du vet. Kram A

Anonym sa...

Hej igen Lina,
Du är stark. Du skall veta det för att det är sant. Jag känner dig bara genom det du skriver här - därför kan jag vara ärlig mot dig.

Tror du på Karma? Jag sänder lite till dig nu och dina katter.

Med vänlig hälsning
Anna

Lina sa...

Jag tror på karma. Jag måste tro på det.
Tack snälla för dina kommentarer. Och jag och katterna behöver lite bra karma just nu.

Kram Lina