Sorg

Vi alla människor sörjer på olika sätt. Vi är alla olika individer med olika mönster och tankar.
Igår var en fruktansvärd dag. Mitt hjärta var som en sten som inte rörde sig. Och allt var tungt. Framemot kvällen så blev det ytterst lite bättre. Det var ju självklart grymt jobbigt fortfarande.
I natt har jag sovit utan att vakna. Jag brukar alltid vakna någongång på natten. Har alltid gjort det. Men nej inte natten som var.
Troligen beror det på att jag knappt sov mellan söndag och måndag. Men, jag vaknar med skuldkänslor för att jag sovit en hel natt utan att tänka på Zephyr.
Det är inte konstigt alls. Men för mig blev det jobbigt. Jag tänker mycket på Zephyr. Att jag aldrig mer får klappa henne. Se hennes goa tassar. Se henne och Zaphire köra race genom lägenheten.
Men jag gråter inte varje gång jag tänker på henne. Det är inte lättare. Det är bara på ett annat sätt. Jag har förstått att jag gjorde rätt val. Eller, jag och mamma gjorde rätt val. När det äntligen börjar gå in i min hjärna så blir sorgen annorlunda.

Jag vet vart hennes aska kommer att spridas. Jag tar hand om Zaphire så gott det bara går. För ja, katter sörjer också. På sitt sätt.
Om det blir en ny kompis till henne eller inte, ja, det får tiden utvisa. Kanske hon mår bra som ensamkatt. Vi får se.

Ta vara på er!