Oro, alltid denna oro

Man får aldrig känna sig lugn. Det är alltid något som oroar mig. Är det inte det ena så är det de andra. Och det gör mig så stressad. Är det inte pengar så är det katterna. Eller hur jag ska orka. Orka med vardagen alltså. Inte hur jag ska orka leva. För där har jag inget val direkt. Eller, det har man ju. Men ett elakt val.
Det är så mycket att tänka på eller oroa sig över hela tiden så jag blir galen. Det är jag ju redan, men mer galen än innan. Så ska man orka motionera också. Jo, men tjena. Så less på att vara så trött hela tiden. Och less på att vara orolig. Önskar jag bara kunde ta det lite lugnt. I hjärnan. För lugnt tar jag det allt som oftast. Ett chillpill skulle inte vara helt fel, speciellt inte för hjärnan.
Nej, jag har inget vettigt att skriva. Jag har ingen aning varför jag började skriva ens.
Men ta hand om er!