Från glädje till förtvivlan

Jag var så glad över ett beslut som jag tagit ikväll, men säg den lycka som varar? Så kul ska man inte få ha det tydligen. Jag vet inte om jag orkar mer. Att dom som lever nära mig inte kan ta mig som jag är, det vill säga väldigt jobbig ibland, är så himla jobbigt. Jag funderar på att bara försvinna. Jag var så glad. Men nu är jag nere i helvetet. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer om man inte kan ta mig för den jag är. Då är det tyvärr hej då.

Ta vara på er!