Tårar. Dessa jävla tårar. Andra kvällen/natten som slutar med tårar. Mängder av tårar. Känner att jag vill ge upp. Försvinna iväg. Men den jävla möjligheten har jag inte ens. Jag är fast. Jag är så jävla fast som man bara kan bli. Det enda jag kan göra för att bli fri är att dö. Och tro mig. Tankarna kommer allt närmare. Livet är inte för mig. Punkt.
Jag vill se blodet rinna. Skinnet dela på sig. Jag har inte skadat mig på över 10 år. Men fan vad jag vill vara där nu. Slippa känna. Dissociera. Försvinna bort. Slippa allt jävla skit.
Äh, skitsamma. Alla ska vi dö. Någongång. Vissa av oss lite tidigare bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar