Jag är så trasig över allt skit du gav mig. Att du fick det till att allt var mitt fel. Att det bara var jag som gjorde så att vi bara sågs en gång om året. Vad jag vet är man 2 om en vänskap. Att det även var jag som skulle ringa och tala om när ni skulle komma. Du lade allt på mig. Sen slänger du borderlinekortet i ansiktet. Men hade du lyssnat på mig senaste året så hade du kanske vetat ett och annat om min "borderline" som inte ens heter så.
Du har aldrig heller erbjudit att ni ska komma hit istället för att jag skulle komma till er. Jag må ha ställt in träffar men detta på grund av sjukdomar som jag lider av.
Det gör så ont i mig att du sen slänger på luren och kallar mig självisk för att jag tar bort dig från Facebook.
Och jo, du betydde massor för mig, och du gör det idag också. Men det är över. För jag orkar inte vara den som ska hålla vänskapen vid liv. Och få skit när jag sen ställer in för att jag mår dåligt i någon av mina sjukdomar. Det gick från hjärtan i sms till ett avslut.
Jag kommer ur det. Jag kommer sakna dig ett tag. Men sen tänker jag på allt du sa och då blir jag arg och ledsen.
Om du läser detta så har jag alltid brytt mig om dig. Alltid mått dåligt när jag varit för dålig för att orka åka som bestämt. Men det är inte bara jag.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar