Jag är en utböling. Jag är den enda i min släkt som inte jobbar eller pluggar. Jag är det svarta fåret. Ja, det känns så.
Jag har varaktig sjukersättning på grund av Emotionell instabil personlighetsstörning, Ankyloserande Spondylit, Menieres sjukdom. Sen har jag andra sjukdomar som inte går in i min sjukersättning.
Jag önskar så att jag klarade av ett jobb. Tro mig. Skulle byta i ett nafs. Jag är inte hemma för att det är bekvämt. För det är det verkligen inte. Ständig oro när nästa yrselanfall ska komma. När nästa kortisonsprutor i bäckenet behövs. Ta mediciner som kan ge cancer, MS, autoimmun hepatit osv. Att vissa dagar knappt komma upp ur sängen. Tror inte någon som inte varit där förstår. Ändå så försöker jag hålla kontakten så gott det går. Varför kan man tycka ibland. Gör det någon skillnad? Har jag inte hört av mig? Nej då har jag heller inte ditt nummer sedan jag bytte mobil och fick nytt simkort. Jag har efterlyst nummer på Facebook. Fått ett fåtal. Mer kan och orkar jag inte göra. Jag försöker allt jag kan. Men hoppet rasar. Jag tappar ork.
Finns ni där? Trots att jag är det svarta fåret i släkten?
Denna natt kommer avslutas med tårar.
Ta vara på er!
3 kommentarer:
Jag finns här i alla fall om du vill prata med någon. <3 Jag klarar inte heller av jobb av andra psykiska anledningar så jag vet hur det känns både att vara det svarat fåret och att känna sig som en utböling. Kram på dig.
Tack för att du skrev. Jag finns här att prata med jag med. Det är inte kul att känna sig som en utböling, men det blir ju så ibland. Många kramar ❤
Skicka en kommentar