Liksom regnet öser ned just nu har mina tårar runnit. Jag vet inte riktigt vad det är som tynger mig mest? Visst, jag sörjer fortfarande den vänskap som nu är över. Det kommer jag göra ett tag, det är inget som jag bara låter rinna av mig. För jag är inte sådan. Då är man kall enligt mig.
Jag försökte få respons i en grupp också på Facebook, men som vanligt är jag helt osynlig. Jag vill ju inte att det ska vara så. Jag försöker svara på inlägg i gruppen osv. Men jag kommer inte in i gemenskapen. Jag passar helt enkelt inte in.
Jag är dock så tacksam över dom vänner jag vunnit på att vara mig själv. Som tar mig för den jag är. Som förstår att jag är dålig till och från. Sen är jag så tacksam över min mamma som står ut med mig. Och självklart är jag tacksam över katterna och en massa annat.
Men jag kommer alltid ha dagar när tårarna tar överhanden. När jag sätter på låtar som får mig att gråta. En film som får mig att gråta. Nej, livet är inte lätt. Det kommer nog aldrig bli lätt.
Jag vet inte alls vad jag ska skriva. Så lika bra jag ger upp här.
Men jag är tacksam.
Ta vara på er!
2 kommentarer:
Kram <3
Skicka en kommentar