Det skriker i kroppen

Jag vill inte mer! Jag vill och orkar inget alls mer. Jag vill ha mitt eget. Att kunna vara ensam när man själv vill vara ensam. Att kunna ha ångest när man har ångest. Att kunna bara vara sig själv. Jag står inte ut mer. Kryper ur skinnet snart. Visst, jag är tacksam för allt mamma gör och har gjort för mig. Men jag klarar inte det här så länge till. 

Försöker vara stark. Försöker att inte reta mig på småsaker. Men tyvärr så ger många saker mig ångest. Och väldigt många människor har svårt att förstå det. Det jobbigaste är att jag är fast här! Hur länge vet jag inte. Men minst 6 år till. SEX år!!! 

Idag är självskadetankarna höga igen. Men måste tänka på min behandling. 

Det går inte så länge till. Jag orkar inte.