Orken tryter och paniken gör att jag flyr

Jag vet inte. Det kliar i kroppen. Jag vill inte vara hemma. Jag vill inte vara här. Jag vill vara lycklig. Jag vill kunna reagera normalt. Men jag gör vet att jag inte gör det. Jag är inte som alla andra. Jag reagerar mycket kraftigare. Jag har dock blivit så mycket bättre. Men ja, jag flyr fortfarande. Förut flydde jag in i mig själv. Nu flyr jag verkligen. Hade jag haft pengar hade jag åkt långt och tagit in på hotell. Men, jag kom ner på stan för en lunch med mig själv. Mitt liv är ju så upplyftande. 

Jag är så less på all energi som går åt till andra och att må dåligt över anda. Men, det är ju jag. Jag måste ändra mig. Annars går jag under.  Men jag är så van att finnas där för andra. Att inte alltid tänka på mig själv när jag behöver det. 

Var förresten till reumatologen imorse. Det gick väl bra. Har en bra läkare. Han skulle skriva LoH till FK. Det onda i foten är troligen en inflammation i senskidan. Vi ska fortsätta med Remicade och MTX. Det är illa med, men det är 10 gånger värre utan. 

Ta vara på er.