Men jag kan inte acceptera denna trötthet. Det går inte. Haft den sen förra året och det blir bara värre och värre. Värre än innan och under tiden jag fick diagnos och började med Methotrexate. Sänkan är så gott som normal. Ändå är jag tröttare än tröttast. Jag orkar INGENTING. Vad jag gjort idag. Jag gick upp 11, tog av mig EKG:t som jag haft i 2 dygn. Drack yoghurt till frukost och sedan gick jag och la mig igen strax efter 12. Sov till 14.40 då jag gick upp och hjälpte till med maten. Sen har jag inte gjort något som helst vettigt alls.
Igår såg dagen i princip likadan ut. Dock var jag och mamma till kyrkogården till mormor och morfars grav och sen handlade vi en sväng. Jag blir bara tröttare och tröttare. Jag gråter när jag går och lägger mig för jag vet vad jag har att vakna upp till dagen efter. Samma trötthet om inte värre.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och jag vet inte hur jag ska orka kommande vecka. Imorgon ska jag lämna in EKG:t mellan 13-16. Tisdag ska jag träffa min reumatolog klockan 08.00. Vila onsdag och torsdag. Avesta och lillebrors student på fredag, kalas hos Jenny på lördag och måndagen efter ska jag till Strömsholm med min kära Zephyr.
Jag har lust att köpa en olaglig substans som gör en pigg. Jag gör det säkerligen inte. Men ibland känns det lite desperat. Och det är inte psykisk trötthet. Det känner jag.
Nej, dags att göra sig redo för sängen.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar