Det är inte ofta jag längtar efter att gå ut på promenad. Jag tycker det är dötrist att promenera. Men nu saknar jag friheten att gå ut på en promenad. Men jag vågar inte. Jag har ju som jag skrivit innan, svimmat några gånger. Nu har jag gjort det i söndags och igår. Händer det ute, ja, vad händer då? Ringer folk ambulans eller vad? Känner mig låst. Pratade med läkaren igår, min läkare har såklart semester, men jag pratade med en annan. Och långtidsekg:t ger inte förklaring till svimningarna. Det visade någonting. Men inte som skulle förklara mina svimningar tydligen. Han hade pratat med en hjärtläkare också. Men, så svimmade jag igen. Och idag ringde mamma vårdcentralen, för jag vet inte hur jag ser ut, hur länge jag är borta osv. Det vet hon. Läkaren skulle ringa upp henne under dagen. Men så är nu tyvärr inte fallet.
Jag står här handfallen och förstår inte vad som händer. Jag vet inte alls längre. Jag känner mig mer och mer handikappad av detta. Men, det är bara bita ihop. Jag ska klara mig igenom detta också. Hoppas jag.
Nej, dags att gå ut en sväng med katterna på balkongen och sedan sova. Det är en dag imorgon också, tyvärr.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar