Blir mer och mer desperat

Jag trivs att bo här ibland. Men det blir mer och mer att jag inte vill. Men jag vill heller inte bo ensam. Helst av allt vill jag inte bo alls. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag står inte ut. Jag vet heller inte hur jag ska lösa det. Och jag vet att det inte går att lösa. Det gör mig mer och mer desperat. Jag är fast.
Visst är det skönt med sällskap. Men även riktigt jobbigt ibland. Och ibland blir tyvärr oftare.
Nej, mitt liv blev inte som jag tänkt mig. Det blev betydligt sämre än vad jag tänkt mig i högstadiet. Då ville jag bli läkare, men våran SYO skrattade bara åt mig och sa att jag inte skulle klara det. Tryck ner eleven bara. Gör det. Jag hade, med min kunskap idag, blivit en grym läkare. Eller kanske inte. Äsch, varför drömma.

Jag vet inte hur jag ska klara den komma tiden, dom kommande åren. Jag vet ärligt inte.

Ta vara på er!

God Jul

Vill önska er alla en riktigt God Jul! Ska försöka orka skriva mer snart.

Ta vara på er!

Rädsla, obehag och smärta

Jag är rädd. Varför är egentligen ingen idé att skriva ut. Jag känner ett starkt obehag för framtiden.
Vill jag ens vara med i framtiden? I så fall till vilken nytta?
Samtidigt så gör hela bäckenet ont. Och då menar jag hela. Även symfysen som det så fint heter. Vet ni inte vad det är, googla. Tryckt i mig 2 Prednisolon och 1,5 Pronaxen i hopp om att den antiinflammatoriska effekten ska hjälpa. Det återstår att se om den gör det.
Vill ni veta varför jag är rädd? Fråga.
Jag ska försöka sova. Har 2 katter i sängen som kanske gör det lättare.

Ta vara på er!

Vecka 49

Denna vecka är riktigt jobbig för mig. Fysiskt. Jag har inte särskilt mycket energi att spela med. Jag behöver oftast vila ca varannan dag. Men denna vecka, ja, det har inte blivit och blir heller inte så.
I måndags var jag till veterinären med Miina på ett återbesök, allt gick bra där. I tisdags hade jag besök av en god vän. Det var riktigt trevligt.
Idag gick jag ned på stan och lämnade mitt personliga brev till budgdtrådgivaren och gick sedan till Sjukhuset. Pratade med min läkare på ögon och sen sprang jag till psykologen. Bara det är jobbigt i sig. Inte springa dit, men prata om allt jobbigt.
Efter det gick jag till reumatologen för att fråga hur långt uppehåll man ska ha med Enbrel inför en tatuering. Sen upp på mammas jobb och åt för att sen åka och storhandla.
Imorgon blir det en vilodag. Jag måste verkligen för att orka med resten av veckan.
På fredag blir det Synfältsundersökning tidigt på morgonen och sedan 60-årsfest. På lördag blir det magnetröntgen av ögon och hjärna för att avslutas med ytterligare en 60-årsfest.
Jag hatar verkligen att göra magnetröntgen. Det är fruktansvärt enligt mig. Det gör inte ont eller nå, men det är inte alls kul. Då har jag ändå inte klaustrofobi.

Håll tummarna för att jag håller ihop. Jag måste orka. Därför ska jag nu sova. Jag behöver verkligen all sömn jag kan få.

Ta vara på er!