Slut

Jag vill ha ett slut på det hela. Ett armageddon. End of an Era. Finito.
Jag är inte nöjd alls. Jag gråter och mår dåligt. Har yrsel och fejkar att jag är glad. Inte alltid. Inte gentemot mamma. Men ofta annars.
Jag är sjuk just nu och mår bara dåligt. Att ligga så mycket som jag gjort igår och idag gör min kropp illa. Men jag är yr om jag sitter/står för länge. Hoppas jag blir piggare snabbt. Men, det lär jag inte bli.

Jag vill bara att det tar slut

Tandläkaren

Var hos tandläkaren idag för att laga ett av två hål. Jag har haft ren och skär panik över detta. Jag vet inte varför. Men min rädsla blir värre och värre för varje gång jag går dit. Han är hur trevlig som helst och duktig. Men det är ändå hemskt. 

Idag så var jag som sagt panikslagen. Men hade tid klockan 08.00 i alla fall. Så slapp gå nervös hela dagen. 

När han började trodde jag att jag skulle dö. Kände inget. Så det var inte det. Men vattnet åker med i halsen. Jag kan inte andas med näsan så jag trodde jag skulle  kvävas. Tyvärr så var hålet djupt och nerven syntes. Så han lade på bakteriedödande och sen lagning. Ska tillbaka med den tanden om ca 6 veckor för att laga den ordentligt när nerven dragit sig tillbaka. 

Men, har ju ett hål till som ska lagas den 6 december. Hoppas inte det är så djupt. Tror inte det. Haft mer problem med den som jag tog idag. 

Så går det när man inte går till tandläkaren. Var där senast 2007 och jag vet inte hur jag ska ha råd med detta. 

Nu ska jag äta. 

Ta hand om er!

ECT

Idag har jag pratat med min läkare om att jag vill ha ECT. Alltså Elchocker. Vi bestämde att jag ska komma dit på ett besök innan vi tar ställning till något. Jag måste komma ur denna svacka som aldrig ger sig. Jag gör ingenting, jag orkar ingenting och jag gråter väldigt mycket.
Många tycker nog att ECT är något hemskt och skrämmande. Men JAG har bara goda erfarenheter av det. ECT räddade mitt liv.

Visst kan man gå på med en massa mediciner. Men jag har en antidepressiv som inte går att blanda med andra. Och jag vägrar sluta med den. Den fungerar, nu är det bara att jag måste komma igång. Få en kickstart efter allt negativt som varit. Och jag känner att det rätta för mig är ECT.

vi får se om jag får det. Om jag är en bra kandidat för det. Men, jag får vänta på besöket.

Jag vill med detta önska er en trevlig torsdagskväll.
Ta vara på er!

Samtal med Lena

Idag har jag varit på samtal hos min kontaktperson på psyk. En underbar sjuksköterska som heter Lena. Jag har "känt" henne sen jag var inlagd mycket inom psykiatrin. Då jobbade hon på den avdelning jag var på mest. Oftast var hon min kontaktperson där med. Nu jobbar hon på mottagningen och det var riktigt skönt att prata med henne idag. Jag behövde verkligen det. 

Min kurator jag hade, som också hette Lena, slutade när dom gjorde om mottagningarna. Hon jobbar dock kvar. Men inte som kurator. 

Så nu har jag den andra Lena. Mig spelar det ingen roll vilken titel personen jag pratar med har. Inte alls. 

Vi pratade lite om en behandling som jag tänkt på och hon skulle skriva lite till min läkare så hon vet lite hur jag tänker när hon ringer på torsdag. Hoppas jag får igenom detta nu. 

Jag skriver mer om det efter torsdag. 

Har även en annan sak att ta upp. Men jag väntar samtal från USÖ, Universitetssjukhuset Örebro. När jag pratat med dom skriver jag mer vad det handlar om. 

Ta vara på er, och god natt!

Fransarna har lossnat

Mina ögonfransar har lossnat nästa helt. Eller ja, nästan alla kanske jag ska skriva. Det är inte särskilt vacker samtidigt som ögonen känns som grus och känns superkänsliga. Jag vet att ögonfransarna gör så att man inte ska få så mycket skräp i ögonen. Att dom finns där som skydd, inte att vi ska se snygga ut. Hoppas dom kommer tillbaka. 

Dags att sova. Ta vara på er!

PS. Om ni lägger märke till något grått i mitt öga så är det ärr efter skelningsoperation. 

Influensavaccin

Idag var jag och tog vaccin mot influensan. Det är 3 flunsor som går i år. En av dom är svininfluensan. Den vill jag verkligen inte ha. Jag är ju inte direkt frisk kroppsligt, så jag är livrädd att få komplikationer av influensan. Jag fick den som riskpatient. Men inte pga mina mediciner. Utan för att jag har astma. Den tänkte jag inte alls det minsta på. Faktiskt inte. Men det är nog för att jag bara har problem vid starka dofter och ansträngning.
Så nu får vi se om jag reagerar på vaccinet. Hoppas inte på det.

Imorgon ska jag klippa mig. Det är väl vad som händer denna helg. Nästa vecka är fullt upp.

Ta vara på er och trevlig helg!

The Gates Of Hell

Knackar på helvetets portar. Släpps inte in. Kanske är det bra? Kanske är det dåligt. Jag vet inte. Är i något slags mellanland just nu. 

Varken glad eller ledsen. Inget alls. Tittar mycket på film och sover på soffan. Sängen kommer vara riktigt skön när jag återgår dit. Just nu är soffan skön. 

Filmen jag tittar på nu är riktigt dålig. Ger nog upp den för att sova. 

Ta vara på er!

En vecka utan inlägg

Tiden går. Jag hänger med. Men inte mer än så. Jag ligger i sängen. Ja, inte nu, nu ligger jag i soffan. Gör inte så mycket mer. 

Vi var till pappa på fars dag jag och mamma. Det var mysigt. Träffa Elin och Oscar var med mycket trevligt. En del i syskonskaran. 

Men idag så är jag låg igen. Jag gråter väldigt mycket och jag orkar ingenting. Och då menar jag ingenting. 

Ska träffa min kontaktperson inom psykiatrin på tisdag nästa vecka. Sen på torsdag nästa vecka så ringer min läkare från psyk upp. Tänkte föreslå ECT-behandlingar. Dock ej som inneliggande patient. Men jag kommer inte ur denna onda cirkel som jag varit i i snart ett år. Den blir bara värre och värre också. 

Har fått ECT förr. Och det hjälpte mig bra med bara några få behandlingar. Visst, man måste sövas 3 dagar i veckan. Men jag vill helst bara ha 6 behandlingar. Det klarade jag mig på sist. Och det var 2005. 

Jag måste bara bryta den onda cirkeln. Och jag vet inte hur annars. 

Nu måste jag försöka sova. 

Ta hand om er!

Varför ska jag vara så känslig?

Jag hatar verkligen mitt psykiska funktionshinder som gör att jag är så fruktansvärt känslig. Jag tar åt mig av minsta lilla. Gråter för ingenting. Eller jo, det är ju stort för mig.
Som till exempel när någon tar bort mig från Facebook utan att skriva något, ingenting. Då gör det så ont i själen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har mått väldigt dåligt på sista tiden. Och jag vet inte hur jag ska hantera det, så jag har skrivit ut det. Att jag är ledsen. Att jag mår dåligt och inte orkar med alla diagnoser jag har. Man hamnar i en kris när man får en fysisk diagnos, likaså om man får en psykisk. Nu har jag haft oturen att få en om året. Senaste för inte ens 2 veckor sedan. Vad vill ni jag ska göra? Hålla tyst? Gräva ner mig i en grop och inte yppa ett ord?
Men jag är inte den sortens människa. Men jag trodde att ens vänner, som man stöttat skulle finnas kvar. Och då menar jag inte läsa allt jag skriver eller kommentera. Men inte heller att välja bort mig.

Min vänskapskrets blir bara mindre och mindre. Vet inte vad jag ska göra? Sluta vara mig själv? Spela ett spel? Är det bättre? Ja, kanske det. Vi får se.

Jag har i alla fall haft en bra dag idag. Till nyss. Men i alla fall. Varit på stan med en vän och ätit lunch och sen åkte jag och mamma en sväng och shoppade lite.
Ska strax sova. Om det går.

Ta vara på er!

Stirrar framför mig

Hamnar i läge av apati. Men ändå inte apati. Får en känsla av hur ska jag klara detta. Men det gör jag ju. Måste gråta, men då får man ju huvudvärk, som jag haft hela dagen. Ond cirkel det där. Kvällen har dock varit bra. Inte gråtit nå direkt.
Imorgon blir det stan en sväng med en kompis. Lite lunch och så. Får se om jag stannar kvar där sen. Eller om jag åker med hem.
Är jättetrött och jag stirrar framför mig. Rakt ut i luften och jag vet inte hur jag ska orka ta mig till sängen.

Imorgon kanske blir en bättre dag. Ta hand om er!

Jag vill helt enkelt inte.

Det måste vara fruktansvärt svårt att förstå. Men jag vill inte leva. Jag vill inte ha detta liv som jag har nu. Jag vet att jag är väldigt negativ. Men ta då mitt liv för en vecka eller två. Jag vill inte och jag orkar inte. Jag är en stor skithög som bara gör en massa saker fel. Jag orkar inte med att vara social. Jag orkar inte prata i telefon och jag orkar inte vara vaken.
Idag har jag gråtit hela dagen. Inte kvällen, men den slutade i tårar.

Jag vill skära mig. Jag vill ta en överdos. Jag vill inte kämpa mer. Jag vet att jag inte kommer göra dessa saker. Men ändå. Bara tankarna är jobbiga. Vill bara skrika rakt ut. SKRIKA HÖGT! Vråla rakt ut att jag inte vill mer. Ge mig lättnad. Snälla. Snälla jag ber dig, vem jag nu ber till. Låt mig få må bättre snälla.

Jag tittar på mina katter och gråter. Dom har allt, men jag känner mig ändå som en värdelös matte. Innerst inne så vet jag att dom har det så bra som bara dom kan ha det.

Jag gör illa dom jag älskar och jag orkar inte med skuldkänslorna. Jag är djupt nere i helvetet just nu. Och jag kan inte sätta fingret på varför. Jag har ingen aning alls. Jag vet inte hur jag ska komma ur denna onda spiral av tankar och ångest.
Egentligen så vill jag bara vara i fred. Inte behöva tänka på nå alls. Ligga i sängen och inte behöva gå upp. Inte gå på toaletten, inte äta, inte bry mig om något alls.
Jag vill knarka. Jag vill supa. Jag vill bort, bort, bort. Snälla ta bort mig.

Ta vara på er!