Jag vet att jag lever!

Jag är trött. Jag har ångest. Jag har ingen ork. Jag har snart ingen lust. Jag går i ett töcken och jag minns knappt något alls. Stress? Ja, kanske. Men det går över. Dagen idag (torsdag) gör inte saken bättre. Börjar med att jag ska lämna prover för diabeteskontroll 10.30. Sen har jag Spirometri 11.00. Hem och vila lite för att sen ha besök bokat hos Strokeläkaren 15.00. Sen är det mat på Sjukhuset för att sen träna Indoor Walking Intervall klockan 18.00. Då kanske ni tänker ett jag ska hoppa över träningen? Men nej, det är min glädje och jag behöver endorfinernas jag får så det tänker jag inte göra. Sen på fredag så är det besök hos Reumatologens Fysioterapeut 10.00 och min psykiatriker 11.15. Sen kommer jag nog rasa ihop och sova några timmar.
Har dock så dåligt samvete. Mot katten, mot ja, allt. Jag vet att det blir bättre. Jag vet att det är enormt mycket just nu. Men det är just nu. Egentligen skulle jag behöva sova just nu. Men jag är så uppe i varv att det går inte. Men jag ska snart försöka. Starta en ljudbok och försöka slappna av.
Just nu är det tungt. Jag är ledsen och trött. Men jag ger inte upp för det. Jag kommer fortsätta fightas. Ramla djupt ned och sedan kämpa mig upp igen. Nu är jag inte djupt nere dock. Mer utmattad.

Ska försöka lägga mig nu snart. Kom ihåg att ni är värdefulla.

Ta vara på er!

The Phantom of the Opera

Igår (lördag) var jag och mamma på The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm. Det var helt underbart. Magiskt. Fantastiskt. Ja vad ska jag mer skriva? Jo, ett stort tack mamma som gjorde detta möjligt. Jag älskar dig över allt annat.

Ska försöka skriva mer snart. Men nu måste jag sova.

Ta vara på er!