Det är mycket som pågår här just nu. Därav att jag inte bloggat på väldigt lång tid. Det är både positiva saker och negativa. Som alltid nästan.
Positivt är att jag nu tränar på gym en till två gånger i veckan. Jag kämpar verkligen på.
Zaphires knä blir bara bättre och bättre och detta utan operation. Visst, man vet inte vad som händer när hon blir äldre sen. Men det kan man ju aldrig veta egentligen. En annan stor sak har hänt i mitt liv, men det skriver jag om i ett eget inlägg senare.
Negativt är att min kropp gör ont. Så fruktansvärt ont. Jag får kortisonsprutor och jag har Enbrel fortfarande två gånger i veckan och jag har fått ökat mina smärtplåster till det dubbla. Tyvärr. Men jag ska träffa min läkare den 21/4 och jag hoppas verkligen att det blir en lösning på allt. Jag vill inte behöva ha morfinplåster. Jag vill inte behöva gå och få kortisonsprutor titt som tätt som förstör kroppen tillslut.
Sen är det även Zaphire här med. Hon går ned i vikt. Hon äter som hon ska och mår bra. Men hon går ned i vikt. Proverna som är tagna hittills är normala. Så vi ska tillbaka återigen nästa fredag. Aldrig blir det någon vila. Men det positiva i det hela är att hon mår ju bra. Hon äter som hon ska och hon busar mer än någonsin. Nu testar vi ett nytt foder återigen så får vi se vad som händer där.
Jag fortsätter gå hos min psykolog och jag har mina planer framåt. Men jag är rädd. Jag är livrädd. Men vi får se vad som händer.
Jösses vad med känslor det har varit sista tiden. Glädje, förtvivlan, hopp och sorg. Men det får man ta.
Nej, nu ska jag kila vidare. Det är snart dags att sova. Har en del att göra innan dess.
Ta vara på er!
