Allt vände verkligen till det sämre

I förra inlägger skrev jag att jag precis börjat med ett nytt läkemedel för min Ankyloserande Spondylit. Det gick käpprätt åt helvete. Jag fick ett magras som kallas duga. Så igår blev det en koloskopi för att se om det var min Ulcerös Kolit som bråkade. Men, det tar jag om en stund. Utan läkemedel så började min kropp strejka rätt direkt. Jag fick mer och mer ont i ryggen. Magen fortsatte bråka länge. Så jag valde att pausa mitt ledarskap på Friskis & Svettis. Det är något jag sörjer dagligen. För jag saknar det. Dock vet jag att jag behöver bli starkare innan jag kan leda pass. I ondsdags förra veckan var min brorsdotter på besök. Vi åkte och handlade mat och på vägen hem kände jag hur det började krampa i ryggen. Så pass att jag inte kunde andas ordentligt när kramperna kom. Åkte hem, åt, tog pronaxen för att ta bort det värsta. Nej, jag bör inte göra det med min Ulcerös Kolit, men jag kom inte på något annat där och då. Skjutsade hem Evelina och var hemma vid 22.00. Vägen hem var hemsk. Jag ställde in bilen i garaget och där brakade allt lös. Jag kunde knappt andas för att det gjorde så ont. När jag kom upp så fick jag panik. Jag ville dö, svimma eller vad som helst. Det gjorde så jävla ont. Mamma sa åt mig att lägga mig ned i sängen. Åh helvete alltså. Jag skrek, jag grät, jag bad henne döda mig och jag bad om att få svimma av. Jag kunde inte andas utan att det krampade så att jag höll på att gå åt. Jag kom inte upp heller. 1177 kontaktades och dom svarade efter 32 hemska minuter. Vad svaret blev? Ambulans. Det vill säga ringa 112. Och dom skickade faktiskt ambulans. Jag hade väldigt lågt blodtryck trots att det brukar vara högt vid svår smärta. Jag fick åka med dom in. Efter 2 timmar på akuten kom läkaren tillslut och ja, det är min reumatiska sjukdom som bråkar. Får en Oxynorm på akuten för att se om den hjälpte någon. Men tyvärr. Jag blev då inlagd och fick på avdelingen en till Oxynorm. Klockan var 05 när jag kom i säng, men jag sov inte mycket. Vid 11 kom reumatologen som dom hade sökt. Han tyckte jag skulle åka hem med Oxynorm och Oxycontin. Det är samma verksamma ämne men Oxycontin är långtidsverkande. Han ville inte att jag skulle vara inneliggande och utsättas för risken med Covid-19. Låg hemma dåsig hela helgen och påverkad. Jag tycker inte om morfin. Usch och fy. Så i måndags skulle jag börja fast för koloskopi 3 november. Hade tid 14.45 av alla tider. Fick äta lätt lunch 12.00 på måndagen och sen bara klara drycker. Dos 1 av laxering 18.00. Dos 2 06.00 igår morse. Blev inte mycket sova. Och saften var blä. Men det gick. Dock så fick jag inte dricka 4 timmar innan undersökningen då jag skulle sövas. Dom var sena sen också. Kom in 15.30 och hade då inte druckit på 5 timmar. Inte ätit på 27 timmar. Jag mådde inte bra. Men jag sövdes och allt gick bra. Tarmen såg bra ut. Men biopsier har tagits. Jag har fortfarande diagnosen kvar. Min reumatolog ringde innan koloskopin igår. Och när han fick höra att jag skulle in på det så ville han ringa mig på måndag. Jag bröt ihop igår kväll. Jag pallade inte smärtan mer. Jag har ont varje dag, hela tiden. Men när man får kramp av att andas så är det extremt. Samt att om jag rörde mig minsta millimeter fel så skrek jag rakt ut. Idag fick jag börja med Enbrel igen. Vi får se hur det går. Om den hjälper lite. Min läkare ringer mig åter på måndags så får vi se. Det har varit enormt tufft senaste veckan. Den tuffaste på länge. Nu ska jag försöka lägga mig och se på tv innan det är dags att sova. Var rädda om er, håll avstånd och tänk på andra!