Hallå där!

Hejsan!
Jag kan inte riktigt hålla mig borta från denna kära blogg. Visst har den en massa elände i sitt innehåll. Men det känns ändå som att det är denna bloggportal jag ska välja. Och då fortsätta i min gamla blogg igen istället för att skapa en ny. Massa saker har hänt i mitt liv. Och då menar jag massor. Jag ska försöka skriva om det närmaste tiden. Allt finns annars i min andra blogg som jag har länkat till i inlägget under. Tycker dock inte om den sidan. Jag hoppas att ni mår bra och jag kommer att skriva mer inom kort.

Ta vara på er!

SLUT PÅ EN ERA

Jag väljer nu att sluta blogga på denna blogg. Den är inte jag längre. Jag försöker bli mer positiv trots alla svårigheter i mitt liv med smärta osv. Jag försöker bli mer aktiv inom Friskis & Svettis och vill på sikt bli ledare om jag får möjligheten.
Denna blogg är förknippad med mycket psykisk smärta och jag väljer därför att gå vidare. Jag väljer att starta en ny blogg. Tyvärr inte på blogger då dom inte har en gratisapp till iPhone. Jag har inte råd att köpa appar, så tro inte att jag är snål. Men jag har skuldsanering och ja, då måste jag prioritera.
Så, jag har börjat blogga på blogg.se och adressen dit är Lina Sarlin Lundberg. Om ni vill följa mig där är ni välkomna, annars säger jag tack för mig. Jag kommer ha bloggen kvar och den kommer förbli öppen.

Ta vara på er!

Vill blogga, men torkan varar

Jag har så extremt mycket att blogga om. Men jag har total bloggtorka. Jag kan inte blogga från mobilen (den appen kostar pengar) och jag sitter sällan vid datorn annat än när jag betalar räkningar osv.
Men jag ska försöka sammanfatta läget. Jag mår inge bra. Fysiskt håller kroppen på att rasa känns det som. Jag tränar som aldrig förr, äter som innan och går upp(!!!) i vikt. Jag vet att muskler ger mer vikt än fett osv. Men något är fel. Samtidigt som jag hela tiden är sjukt sugen på salt. Skulle kunna hälla i mig saltkaret. Det är en massa annat med, så ska till läkaren imorgon för det.

Sen så har dom hittat ett blåsljud på Wimsas hjärta. Och det blir ultraljud av det imorgon. Det också. Jag kommer vara så nervös innan. Wimsa är ju bara 1 år och vid veterinärbesiktningen så hade hon inget blåsljud, vid kastrationen hade hon inte heller blåsljud. Nu sökte vi för att hon har hostat till och från. På riktigt hostat. 2 veterinärer lyssnade och bägge hörde samma sak. Jag klarar inte detta egentligen. Men allt för Wimsa. Hon är troligen min sista katt. För jag orkar inte oroa mig mer. Zephyr gick bort 2014, 6 år gammal. Miina förra året, 2 år gammal och Zaphire förra året, 4 år gammal. Och ja, vi gjorde allt i våran makt för dessa katter. Miina tålde tillslut ingen föda alls. Inte ens kortisonet som skulle läka hennes inflammationer i mage och tarm. Zephyr fick megacolon och fick väldigt ont av det. Zaphire hade svåra missbildningar på knäna och kunde knappt gå sista dagen. Alla har kommit som en chock. Så Wimsas ultraljud av hjärtat måste vara bra. Jag kan inte hantera annat. Det går inte.

Men till något roligare. Jag ska hälsa på min ena lillasyster på onsdag och stanna till fredag så det ska bli riktig kul. Hoppas på bra väder så det blir ett dopp kanske? Har ju inte badat än i år.

En liten uppdatering, jag ska skärpa till mig. Men just nu är det blankt. Håll gärna tummarna imorgon för Wimsa.

Ta vara på er!

Vill egentligen inte

Just nu ser jag ingen mening med livet alls. Det blir motgång på motgång och min kropp orkar inte det. Ser inget ljus just nu och jag är tom fast ändå full av känslor.
Jag lever,  inte för att jag vill utan för att andra vill. Meningen med livet tappade jag för ett tag sedan. Nu är det inte ens roligt att träna längre. Det är till och med tuffare än det varit när jag mått bättre.
Mycket känslor med katten. Mycket oro som jag inte riktigt har kraft till just nu. Jag orkar egentligen inte mer alls.

Hoppas ni mår bättre och ta vara på er!

Ung kvinna hittad död i lägenhet i Karlstad

Igår kom rubrikerna i Aftonbladet. Att en kvinna i 25-årsåldern hittats död och man misstänkte mord alternativt dråp. Denna kvinna visade sig vara en kär internetvän och allt rämnade. Hon fick helt enkelt inte vara död. Och mord eller dråp också. Var hon rädd? Självklart måste hon varit rädd. Fy sjutton vad hon måste ha varit rädd. Gick det snabbt? Jag hoppas så innerligt att det gick snabbt. Fy fan. Mord alltså. Mördad. Älskade Anna vad är det som sker? Och jag lider så med dina anhöriga. Och att det var dom som hittade dig också.
Timmen efter jag fick reda på att du var död så hör man om London. Ytterligare terrorattacker. Vart är vi på väg? Seriöst? Det är mord och terror hela tiden. Det är så hemskt och mina tankar snurrar just nu.

Ta hand om varandra, man vet aldrig när det tar slut.

Jag vet att jag lever!

Jag är trött. Jag har ångest. Jag har ingen ork. Jag har snart ingen lust. Jag går i ett töcken och jag minns knappt något alls. Stress? Ja, kanske. Men det går över. Dagen idag (torsdag) gör inte saken bättre. Börjar med att jag ska lämna prover för diabeteskontroll 10.30. Sen har jag Spirometri 11.00. Hem och vila lite för att sen ha besök bokat hos Strokeläkaren 15.00. Sen är det mat på Sjukhuset för att sen träna Indoor Walking Intervall klockan 18.00. Då kanske ni tänker ett jag ska hoppa över träningen? Men nej, det är min glädje och jag behöver endorfinernas jag får så det tänker jag inte göra. Sen på fredag så är det besök hos Reumatologens Fysioterapeut 10.00 och min psykiatriker 11.15. Sen kommer jag nog rasa ihop och sova några timmar.
Har dock så dåligt samvete. Mot katten, mot ja, allt. Jag vet att det blir bättre. Jag vet att det är enormt mycket just nu. Men det är just nu. Egentligen skulle jag behöva sova just nu. Men jag är så uppe i varv att det går inte. Men jag ska snart försöka. Starta en ljudbok och försöka slappna av.
Just nu är det tungt. Jag är ledsen och trött. Men jag ger inte upp för det. Jag kommer fortsätta fightas. Ramla djupt ned och sedan kämpa mig upp igen. Nu är jag inte djupt nere dock. Mer utmattad.

Ska försöka lägga mig nu snart. Kom ihåg att ni är värdefulla.

Ta vara på er!

The Phantom of the Opera

Igår (lördag) var jag och mamma på The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm. Det var helt underbart. Magiskt. Fantastiskt. Ja vad ska jag mer skriva? Jo, ett stort tack mamma som gjorde detta möjligt. Jag älskar dig över allt annat.

Ska försöka skriva mer snart. Men nu måste jag sova.

Ta vara på er!