Tröttmössa

Just nu är jag riktigt trött. Helt slut om jag ska vara ärlig, ändå har jag inte gjort många knop idag. Haha. Men gårdagens natt har nog gjort sitt. Brukar kännas nått dygn efter jag inte kunnat sova innan jag verkligen känner av det. Men, jag hoppas att jag är piggare imorgon. För då ska jag först träffa min kontaktperson och sedan kommer kära lillasyster på besök över helgen. Men hon bryr sig tack och lov inte så mycket om jag är tröttmössa. Så det är skönt i alla fall.

Hade tänkt att skriva ett långt intressant inlägg ikväll. Men, nej. Hittade inget intressant i hjärnan att skriva om. Och sen har kvällen bara gått.
Det regnar och folk i stan som jag har på Facebook skriver att det åskar. Så det kanske kommer hit snart också. Vi får se. Mysigt att somna till åska.

Ta vara på er fina människor därute. Jag vet att jag kan vara negativ ibland, men livet är ibland grymt enligt mig. Oftast så återkommer jag uppkravlandes ur det mörka.
Varma kramar!

Det här med sömn

Det har varit väldigt si och så med sömnen sista veckan. Jag antar att det har med Lyricautsättningen och smärta att göra. Nu blir nog smärtan bättre efter behandlingen. Jag hoppas det i alla fall. Natten som var sov jag mellan 23-01. Sen inget mer, natten var riktigt lång. Tur att jag har Storytel. 

Tagit en halv Propavan extra så får vi se om jag får sova något mer. Men sängen är inte skön, det är för varmt och katten jamar. 

Sov gott därute!

Femte Remicadebehandlingen

Idag var det då äntligen dags igen. Var ju dålig i fredags när jag egentligen skulle få. Men det gick toppen idag. Utan kortison och allt. Var klar 1 timma tidigare än jag räknat med. Ibland är det trevligt att sitta där och prata med dom andra som får sina behandlingar. Alla får dock inte Remicade. 

Skönt att det är gjort nu. Nästa gång blir den 3 juli. Känns så långt bort, men det går det med. 

Nu ska jag värma vetekudden, lägga mig i sängen och vila. Bara sovit 2 timmar i natt. 

Ta vara på er!

JAG

*Är komplicerad
*Är krävande ibland
*Ger väldigt mycket av mig själv till andra
*Har vissa behov som andra kan ha svårt att förstå
*Blir lätt ledsen
*Känner mig lätt sviken
*Kommer aldrig få ett normalt liv (känns det som)
*Har dåligt samvete ofta
*Gråter över människor som egentligen inte är värda det
*Har svårt för närhet
*Har en del fysiska sjukdomar
*Har psykiska funktionshinder
*Älskar katter
*Har svårt att hävda mina behov i vissa sammanhäng
*Har svårt att uppskatta livet

*Ska gå och sova nu!

Hjärtsmärta

...

Elaka människor

Jag förstår inte ibland varför folk är så elaka mot varandra? Kan man inte bara vara sig själv och trivs den andre inte med det så gå skilda vägar. Sen förstår jag mig inte på dom heller som bara tror på envägskommunikation? Tror dom verkligen att det fungerar så i verkliga livet? Att man bara finns kvar där när det passar dom? Jag kommer snart inte finnas kvar. Jag måste gå vidare med mitt. Skaffa nya vänner om så behövs.
Visst, jag är 32 år. Men för det så vill jag att man hörs emellanåt i alla fall. Träffas osv. Jag vet att många i min ålder har familj osv, men hindrar det dom från att träffa andra? Svar, negativt. Jag får snart börja inse att jag är ensam. Att mina vänner gått vidare i sina liv och att jag inte riktigt passar in där. Inte duger, längre.
Nej, när det blir så här, så är jag nästan hellre ensam. Ibland så känner jag mig oduglig som människa som inte kommit någon vart. Vet att folk säkert tycker det också. Men faktum är att jag kommit längre än så många andra.
Jag har klarat mig ur ett svårt självdestruktivt leverne. Jag har fått en hel del fysiska diagnoser som skulle kunna knäcka den starkaste. Visst, jag har inte barn och karl. Men jag har en styrka som inte är att leka med. Kanske ni inte tror det. Men, testa mig.
Ja, jag delar lägenhet med min mamma. Men tro mig, jag klarar mig själv. Jag kommer sätta ner foten snart. Och då smäller det hårt. Det finns tyvärr dom som sätter sig på mig. Kanske inte medvetet. Men jag känner det.

Nu blev jag mest ledsen. Måste sluta skriva. Men jag har gått igenom mer än dom flesta andra, och jag lever.
God Natt

Utan Lyrica!!!

Nu är jag utan Lyrica för första gången sedan jag fick den 2006. Vad jag är bra som klarat av detta, och just i allt jobbigt. Men, en tung och dyr medicin mindre. Är stolt över att klarat av det. Nu är det bara att vänta ut utsättningssymtomen och ja, se hur man mår. Utan.

God natt och hoppas ni haft en fin Valborg
Ta vara på er!