Jag har börjat skämmas över mig själv och hur jag ser ut. Jag skäms över att jag fått diagnosen Emotionell instabil personlighetsstörning och att jag skurit mig. För uppenbarligen så ska jag skämmas över det.
Jag skär mig inte längre, men har fått för mig att folk inte ska behöva se mina ärr (tack vare en j*vla blogg). Jag vet inte.
Många kanske tror att jag är stolt över mina ärr. Men det är jag verkligen inte. Men jag vill inte gå i långärmat varma dagar. Kanske jag ska sitta inne hela sommaren?! Jag vet inte. Jag skäms iaf. För jag har ju "borderline". Som vissa verkar tro är en slaskdiagnos. Men jag fick den inte bara sådär. Jag gick en utredning under några månader innan jag fick min diagnos.
Men det hjälper inte mig.
Jag skäms över mig själv!
2 kommentarer:
Även om jag inte har borderline-diagnos så känner jag igen mig i det du skriver. Jag skäms också. Visst är det knäppt egetnligen? För varför ska vi skämmas för att vi är de vi är? Och dessutom, vem bestämmer vad som är normalt?
Kram My!
Vad bra det är med bloggar..så finner jag ju dig..tack för du delar.
Jag skriver med..känner igen mig.
Skämmas är skitjobbigt.
Och folk höjer på ögonen då de hör diagnos borderline. Ja alla sjukdomar som är psykiska eller åt de hållet.
Skicka en kommentar