Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag hade börjat må bättre efter Miinas bortgång. Men så kommer detta så tätt inpå med Zaphire. Och så hastigt. Jag kan inte ens gråta. Jag kan inte hantera det alls. Jag mår bara dåligt. Min kropp mår dåligt. Jag vill bara skrika och gråta men gråten kommer inte.
Idag var jag och hämtade Zaphires journal hos Aros VeterinärCentrum. Tror det kan hjälpa mig att börja sörja istället för att vara i det vakuum jag är i just nu. Ett fruktansvärt vakuum där jag emellanåt tror att Zaphire ligger i rummet intill och sover. Bara väntar på att hon ska möta mig i dörren när jag kommer hem efter att ha varit ute någonstans. Men ingen Zaphire står där.
Wimsa gör det lite lättare. Men jag hade velat ha mina bebisar kvar. Jag hade velat ha dom alla här, hos mig. Nu blev det inte så. Och jag sörjer det. Men jag är samtidigt i fullständig chock. Det var inte så här det skulle bli. Det var inte det.
Älskade Zaphire. Alltid i mitt hjärta.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar