Jag väntar mig fortfarande att Zaphire ska stå vid dörren när man kommer hem. Eller att hon rusar ut på loftgången. Men ingen katt möter i dörren. Wimsa ligger oftast och sover när man kommer hem. Alltså jag älskar Wimsa. Men jag kan inte riktigt ta in att Zaphire är borta. Jag får in det i hjärnan ibland och då tokgråter jag. Men för det mesta så är det som att hjärnan inte kan ta in det. Miina gick ju bort 10 maj och nu Zaphire. Jag vet inte om det är för att min hjärna inte kan ta mer?! Emellanåt faller jag hårt. Men för det mesta är det som att hjärnan är avstängd. Kan den verkligen stänga av på det sättet?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Försöker leva. Körde Indoor Walking idag och det var riktigt roligt idag också. Annan ledare men kul ändå så klart. Imorgon blir det en sväng på gymmet och sen hälsa på en vän på sjukhuset. Men jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag saknar Zaphire enormt. Känns som jag vill lägga mig ned och sova bort allt.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar