Zaphire, kära Zaphire

I januari hade våran kära panter (katt) av korsbandet på höger baktass. Efter mycket vila så blev hon bättre. Då fick vi även reda på att hon hade en förändring i höger knä som man oftast ser på äldre katter, Zaphire var då 3 år, nästan 4. I maj blev hon utskriven från ortopeden med ett stor OK i rumpan. I torsdags såg jag att hon haltade på vänster bak. Jag fick lätt panik då hon verkat deprimerad sista veckan så jag ringde direkt till Aros VeterinärCentrum (AVC) och dom tog mig på allvar och jag fick en tid med henne redan i fredags. Wimsa låg när jag ringde på operationsbordet för kastration på AVC så jag var redan innan jag såg att Zaphire haltade ett vrak. Jag blir alltid nervös när det är något stort med katterna. En bukoperation är ganska stor.
I fredags hade vi då tid med kära Zaphire. 10.30 hade vi tid och fick träffa, för oss, en ny veterinär. Hon var mycket sympatisk och märkte direkt att Zaphire inte skulle kunna slappna av utan att sederas. Zaphire är mycket snäll hos veterinären, men kunde inte slappna av för det gjorde ont. Hon blev sederad och somnade gott. Jag bar henne in till rummet där hon skulle röntgas. Veterinären kom in och kände igenom hennes båda knän och ja, det verkar som hon har en korsbandskada även i vänster knäled bak. Hon valde att röntga både höger och vänster och ja, det var väl det enda rätta. Men det kändes inge kul att se bilderna. Inte det minsta. Hon har degenerativa förändringar i båda knälederna i baktassarna. Detta går inget att göra något åt. Detta gör även så att hennes ledband inklusive korsband är skörare än hos en normal knäled. Detta är någon hon i längden inte kommer kunna leva med.
Jag är förkrossad. Så förkrossad. Min mamma är också riktigt förkrossad. Hon får nu Onsior, det är en antiinflammatorisk medicin, för att magen ska klara sig så får hon även Andapsin. Detta utöver sin astmamedicinering. Vi har återbesök den 24 oktober. Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. Kommer jag verkligen känna på mig när det är dags? Jag vill inte att hon ska få lida för länge. Men jag vill heller inte låta henne somna in här och nu heller. Hade det varit nödvändigt så självklart. Men annars inte.

Lägger upp hennes röntgenbilder. DX står för höger och SIN för vänster. Knäskålen ska sluta där det vita slutar. Men den fortsätter lite längre än så. Sen har hon en hel del skrot i knälederna. Som inte ska vara där. Och nej, detta går inte att mirakulöst operera. Det är degenerativt vilket menas att det blir värre och värre.

Till på köpet gick ena min tand sönder i fredags kväll också och jag har panik för att gå till tandläkaren. Hoppas han har tider imorgon. För jag får panik om jag ska vänta längre. Vill bara få det gjort.

Det är för mycket just nu. Jag exploderar. Men det måste gå. Nu måste jag lägga mig.

Ta vara på er!