Det är så tråkigt detta med att ha någon form av spondartrit. Jag var ju som jag skrev igår på ett IW-pass, och efter det började en smärta smyga sig på mellan skulderbladen, träningsvärk tänkte jag då. Idag var jag på gymmet, körde lite crosstrainer även där, det blev ju dock inte lika intensivt som igår. Nu känner jag i bröstbenet, revbenen och mellan skulderbladen att en inflammation är på väg. Det är inget konstigt, sådant som händer. Och det ger nog med sig, men det är så tråkigt att man aldrig får vara helt smärtfri. Det är alltid något som gör ont. För det är det verkligen. Min vanliga smärta kan jag ta. Den i SI lederna och så vidare. Men så fort man får lite mer ont så blir det jobbigt. Är det inte konstigt? Minsta lilla mer ont man får så blir det så jobbigt. Haha, ja eller kanske inte. Men mer smärta än den vanliga är alltid jobbigare. Men att leva med någon form av smärtsjukdom är alltid jobbigt. Får bli en nödtablett till natten sen. Jag har ju inte något kontinuerligt smärtstillande jag tar, utan jag har vid behov sedan jag slutade med Norspan. Känns skönt att dom är borta i alla fall.
Ska till reumatologen i november för återbesök då jag tar immundämpande läkemedel. Då måste man lämna prover och gå på kontroller med jämna mellanrum. Jag har ju gått från Enbrel 25 mg 2 gånger i veckan till Benepali (biosimilar till Enbrel) 50 mg en gång i veckan då 25 mg blev restnoterade och jag skulle bli utan ganska länge. Men det fungerar ganska okej. Det är lite jobbigt dagarna innan det är dags att ta sprutan, men det får vi se vad mina prover visar också.
Nog om det. Delar med mig en bild av hur glad man kan bli efter ett träningspass. Det är en bild från igår.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar