Kämpar i motvind

Livet är ingen dans på rosor inte. Varför skulle det vara det för? Varför skulle jag någonsin få ett längre uppehåll från massa skit?

Är det inte lederna så är det magen. Men mest av allt just nu. Tröttheten. Andfåddheten och karantänen. Att inte kunna åka till Friskis&Svettis bara sådär är hemskt. Men, jag har valt det själv. Och jag tycker även att Sverige ska sättas i karantän. För folk är inte mer än egoister. Inte alla. Stannar du hemma från evenemang, om du känner minsta lilla förkylning osv så behöver du absolut inte ta åt dig.

Men folk fortsätter att gå ut halvsjuka. Går på krogen. Åker till Stockholm osv osv. Då är det faktiskt bättre om hela Sverige i tid sätts i karantän. Snart, mycket snart är det rejält försent. 

Men jag kämpar på. Tar promenader i min ensamhet. 

Har för första gången beställt mat från Ica. Dock så kommer jag åka och hämta varorna själv. Men då träffar jag inte många och man hämtar ute. 

Var rädda om varandra! 

Karantän?

Jag är i valet och kvalet. Jag vet inte ut eller in. Jag vill börja leda mina pass. Men när man som riskgrupp ska hålla sig hemma så mycket det går så vet jag inte längre.

Kommer hela Sverige sättas i karantän? Det är ingen som vet. Jag tror det. Jag även hoppas det så vi kan få detta virus under kontroll så gott det går. Allt är skrämmande och jag vet inte vad JAG ska göra.

Jag har 7 kroniska sjukdomar som alla försvagar min kropp på ett eller annat sätt. Så jag vet ju egentligen. Men det känns så surrealistiskt. Ofattbart. Snart är det påsk. Den firas inte med släkten. Det är födelsedagar osv. Känner att jag tänker för mycket, jag spränger skallen nästan. 

Var rädda om er nu. Och ta inga risker! 

Piercing

Piercade mig för 4 veckor sedan. En Dermal Anchor. Så den sitter i huden och jag kan inte ta ut den själv. Velat ha en sedan 15 år tillbaka. Så blev det att vi pratade om det när jag tatuerades sist. Och 2 veckor efter det blev det av. Det är en lila pärla. Men så svårt att få med det på bild. 

Den läkte riktigt bra faktiskt. 

Vi hörs snart igen. 

Ta vara på er! 

Jösses, det var längesen

Alltså, det har hänt så enormt mycket. Inte bara i livet men i världen och nu då även i Sverige. Jag är skraj. Jag är faktiskt rädd för Covid-19.

När man inte ens kan åka och handla för att det ekar tomt i hyllorna. Men folk är inte rädda. Nej inte då.

Idag kom det dock till Västmanland. Jag har 7 fysiska sjukdomar och tar immundämpande läkemedel. Jag är skraj. Men jag försöker ändå leva någorlunda som vanligt. Men, blir det värre så är det jag som håller mig inne. Med astma och andra andningssvårigheter (under utredning) så känns det inte himla kul att åka på just Covid-19 eller Sars-Cov-2 som själva viruset heter. Ja, det är ett Sarsvirus. Det sättet sig i lungorna.

Har pass imorgon på Friskis och Svettis. Men jag kommer hålla det passet. Sen får vi se hur det utvecklar sig här i Västerås. 

Jag måste sova. Men jag återkommer snart. Jag lovar. 

Ta vara på er!