Jag har tappat bort mig helt. Det är en hemsk känsla. Jag vill vara glad och må bra. Men något tar emot. Enormt. Tror det är allt. Covid-19, en bråkande mage, halv isolering, smärtor i kroppen. Fick kortison i höger knä i fredags. Jag skulle egentligen ha fått i 2 fingrar. Men knät var viktigare. Jag väntar och väntar på en tid till lungkliniken för att få en CPAP. Men det kan dröja till augusti. Sen har jag Episklerit också. Bläh. Allt samtidigt. Ska lämna in prov på gastro så får vi se om det visar nå. Det ligger antagligen på runt 250 som alltid. Så får jag höra igen att jag har en mild inflammation osv. Må så vara. Men jag orkar inte vara orolig över att behöva springa på toa lite nu och då.
Tur att jag har Friskis och mamma. Annars hade jag nog varit ännu mer nere.
Var rädda om er! Och ta ansvar. Det är långt ifrån över
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar