Det finns ingen rättvisa

Det finns ingen rättvisa i världen! Inte för fem öre. Vissa glider fram på en räkmacka, medan andra får allt skit. Då menar jag absolut inte mig själv. Utan jag menar i allmänhet bara.
Jag är trött på snorungar (läs 20-åringar) som inte är torra bakom öronen som tror dom kan allt om livet och hur det fungerar. Dom glider runt i en fantasivärld och tror att bara man gör si eller så så blir allt bra. Wake Up call!!! DET ÄR INTE SÅ. Tyvärr så kommer många av dessa få sig en rejäl kalldusch en vacker dag. När dom helt plötsligt inser att livets orättvisor även kan drabba dom!

Aja, ta hand om er! Jag kan tyvärr inte skriva mer då jag har en kattunge som gärna hjälper till!

Domningar i ben och fot

Sitter just nu på Vårdcentralen och väntar. Fick en akuttid idag 13.15. Jag hoppas att det inte är en droppfot som är på G. Haft det innan och oftast får man inte rörligheten tillbaka. Det har inget med mitt diskbråck att göra. Eller, det hade inte det när jag hade det förra gången. Då var jag till ortopeden till och med. 
Nu hoppas jag på det bästa.

Ta vara på er!

Så urbota trött

Igår tog jag min spruta med Metotrexate. Idag är jag så trött så jag vet inte vad jag heter knappt. Det här är nog en av dom jobbigaste dagarna sedan jag började med cellgifterna. Visst, det ska vara en bra medicin för lederna, men ibland undrar jag. Jag är så trött så jag inte kan åka med till pappa, Reidun och syskonen. Det går bara inte. Och det gör mig ledsen. Men, jag kan inte styra över det. Inte det minsta.
Jag har dock fått tid hos reumatologen. Jag fick tid den 28 augusti. Men, det var den första tiden min läkare hade. Bara att stå ut.

Orkar inte skriva nå mer nu. Men nu vet ni!
Ta vara på er!

Medium

En av mina favoritserier är serien "Medium". Jag älskar verkligen den serien. Den består av 7 säsonger och jag har nu alla på DVD. 7 säsongen släpptes den 18 juli i år här i Sverige.
Jag gillar att det under hela serien (7 år) är samma skådespelare. Barnen är dom samma i alla avsnitt.
Det är lite sorgligt att det har slutat för gott. Men, det ska sluta när det är på topp. Sen kanske det inte gick så bra i slutet?! Vad vet jag. Men, jag kommer se den serien, om och om igen.

Ta vara på er!

Att inte veta

Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Om jag vill blogga eller om jag inte vill blogga. Känner mig så ambivalent. Har jag något som är vettigt att skriva eller babblar jag mest på?
Jag vet inte hur jag vill göra i min sjukdom heller. Börja med Humira igen eller inte. Jag vill inte ha Humira men jag kanske inte har något annat att välja på?
Jag vill bara få vara frisk. Inte behöva ta sådana beslut om mediciner och min kropp. Jag orkar inte det just nu. Jag vill inte det heller. Men, jag är vuxen och jag måste ta ansvar. Tänk om man slapp det ibland. Erkänn att det skulle vara underbart?
Kanske jag återkommer med något vettigt senare eller imorgon.

Ta vara på er!

Akut atopisk konjunktivit

Jopps, det har jag dragit på mig. Började redan förra veckan och jag var då på akuten. Men då var det inte så farligt. Jag var tydligen röd i ögat, men det var inget allvarligt. Ingen irit som jag var rädd för. Det har sedan gått i vågor.
I natt när jag vaknade var jag illröd i vänster öga och det brände som eld i mina ögon.
Var tillbaka till läkaren idag och då var det värre än förra veckan. Jag har svullen bindhinna och är röd och så. Nu har jag fått ögondroppar, Opatanol, och hjälper inte dom så blir det eventuellt kortisondroppar.

Håll tummarna nu!
Ta vara på er!

Att inte känna sig nöjd

Jag är inte nöjd med mig själv. För fem öre. Innan så har jag inte lagt så mycket tanke på hur jag sett ut. Jag har varit mycket större än jag är nu men då mådde jag aldrig dåligt över det.
Sen gick jag ner drygt 40 kilo och alla började tala om för mig hur fin jag var. Att jag borde ha bättre självförtroende nu när jag var så fin. När jag gick ner dom kilona så tänkte jag att jag ger vad som helst bara jag kan äta normalt igen. Det vill säga chips varje dag. Men jag kunde inte äta chips alls längre. Jag mådde dåligt om jag inte åt minst 6 gånger per dag och det var inte en livsstil som jag ville ha. Jag orkade inte ha det. Men, jag mådde illa om jag inte åt. Och åt jag fel saker så mådde jag också illa. Så det resulterade i att jag åt oftare, kunde inte äta chips och jag hade ett riktigt tråkigt liv. Inte bara för att jag inte kunde äta det jag ville, utan för att jag mådde så dåligt hela tiden. Jag mådde halvilla, levda på primperan (illamåendetabletter) och jag hade diarréer.

Och så förra året. Den 29 april var jag på reumatologen första gången. Jag hade en sänka på 87 och CRP på 33. CRP ska ligga under 5 och sänkan under 25 tror jag att det är. Hon satte mig på kortisontabletter. Inte mycket. 10 mg. Men det räckte. Jag började smyga upp i vikt. Jag åt inte direkt annorlunda än innan. Men kilona ökade. Jag åt kortison i drygt 8 månader. Jag har fortfarande samma kläder. Men jag märker ju på kroppen att den har blivit degigare. Brösten har blivit större så nu har jag H-kupa. H!!!
Jag ogillar mig själv skarpt. Funderar på att sluta äta vissa dagar. Jag tränar och jag promenerar men jag står stilla i vikt.
Jag hatar mig själv vid vissa tillfällen.

Jag vill ju bara vara smal, då duger man. Eller, jag vet, det är inte så enkelt. Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag är bara så missnöjd med mig själv. Jag vet inte vad jag gör för fel?! Jag äter som när jag gick ner 40 kilo. Då rörde jag mig inte alls. Nu tränar jag 2-3 gånger i veckan.
VAD GÖR JAG FÖR FEL?

Ta vara på er!