Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Om jag vill blogga eller om jag inte vill blogga. Känner mig så ambivalent. Har jag något som är vettigt att skriva eller babblar jag mest på?
Jag vet inte hur jag vill göra i min sjukdom heller. Börja med Humira igen eller inte. Jag vill inte ha Humira men jag kanske inte har något annat att välja på?
Jag vill bara få vara frisk. Inte behöva ta sådana beslut om mediciner och min kropp. Jag orkar inte det just nu. Jag vill inte det heller. Men, jag är vuxen och jag måste ta ansvar. Tänk om man slapp det ibland. Erkänn att det skulle vara underbart?
Kanske jag återkommer med något vettigt senare eller imorgon.
Ta vara på er!
2 kommentarer:
Jag älskar att du bloggar, eftersom det leder till att jag kan hålla en gnutta koll på vad som sker i ditt liv, fast vi inte pratar så ofta. :-) Så för min skull så får du väldigt gärna fortsätta. Fast det är ju självklart vad som du själv tycker känns rätt som är det viktiga. :-) Förstår om det känns jobbigt att inte veta hur du ska göra när det gäller sjukdomen också. Jag önskar verkligen att du kunde få vara frisk och få slippa detta elände. <3 Det är ju det du är värd! Men världen är ju tyvärr orättvis. :-( Jag hörde förresten att ni ska till S. Rudö på fredag. Det ska jag och Andreas också. :-D Vi kommer dock ganska så sent (20.52 i Sala), så ni kanske inte är kvar då... Jag hoppas dock i alla fall att ni kan stanna så att vi hinner ses åtminstone en liten stund. Men det visar sig väl... Stor kram! <3 Saknar dig mycket!
Nej, jag tycker inte alls att man ska behöva känna någon press på att uppdatera bloggen ofta. Det kanske märks på min blogg. Ha ha! Jag är säker på att de som läser blir glada när man väl uppdaterar. De viktiga läsarna stannar även om man uppdaterar sällan.
Jag tycker att du gör helt i att klaga och sedan gå vidare, och vilken inställning man har är nog väldigt viktig när det gäller hur man mår. :-D
Nej, det är ju klart att du inte kan bestämma då du åker med bror och Jenny, men som sagt, hoppas att vi hinner ses en liten stund i alla fall. Och jag vill verkligen att Andreas ska få träffa mina storasyskon. :-D Men aja, det visar sig...
Ta vara på dig, du med! :-) Många kramar! <3
Skicka en kommentar